En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 26 mars 2012

Ombytligt

Men... vad har hänt här då? Tänk att man inte kan vända ryggen till ett par dagar utan att det händer något under den tiden. Något har ändrats här på skrivrutans övre menyrad, men jag kan inte riktigt säga vad. Om jag sitter till räckligt länge och stirrar på raden för att komma underfund med vad, är jag säker på att efter en stund har jag övertygat mig själv om att det alltid har sett ut så där. Det är ungefär som när man betraktar en främmande person lite för länge och plötsligt för för sig att man nog ändå har sett henne någonstans förut.
Jaha ja, och när jag så ska ladda upp en bild har dom ändrat där också! Puh, vad jobbigt det är med sånt här. Jag vill att saker och ting ska se ut som dom alltid har gjort, inte hålla på att ändras hela tiden. Eller, det kanske jag inte vill om jag tänker efter, för i regel vänjer man sig fort vid det nya och tycker att det fungerar såå mycket bättre än det gamla.
I lördags mitt på dagen kändes skoterspåren för mjuka att gå på så jag tog en landsvägstur i stället. Asfalten är framme på de mest trafikerade vägarna, bitvargen har puttat ut snökanterna så att inte smältvattnet ska rinna ut över vägen och bli till blankis om det blir kyligare och det är så där allmänt grått och slaskigt.
Vid södra och norra infarten till byn står det stora välkomstskyltar som en före detta bybo, som vid tillverkningstiden bara var en ung flicka,  har målat. Skyltarna börjar nu vara en aning blekta men har stått sig fantastiskt bra i många år. Motivet är byns loge där vi har allehanda aktiviteter sommartid, plus att det är ett museum för gamla redskap. 

På lördag afton var det dags igen för födelsedagsfirande och hela familjen samlades hos i stan hos mellansonen och hans familj. Det bjöds på sprängd sushi och så tårta till kaffet. För att vara lite rationella firade vi två födelsedagar när vi ändå var samlade alla elva, förlåt tolv denna gång, plus två hundar. Leos mamma N hade fyllt 37 några dagar tidigare och jag fyller mycket mera några dagar senare. Det blev en trevlig kväll som vanligt när vi träffas.

Mindre trevligt dock när vi skulle fara hem och det hade fallit nästan en decimeter blötsnö. Halkigt som bara den, men som tur var tog bilarna det mycket lugnt på E4:an. Det gick så där i 70-80 i stället för de 110 som står på skyltarna.
Söndagen bjöd på ett soligt och varmt väder och lyckselefamiljen som övernattat hos oss passade på att ta kanske årets sista skotertur. Jag försökte mig på en sparktur i skoterspåret och mötte dom då dom var på väg hem. Dom hade bättre före än jag vill jag påstå. En stor del av min sparksväng fick jag ta hängande över sparken för att fördela mina kilon lite. Ändå trampade jag igenom vid flera tillfällen och stod plötsligt med snö upp till knäna. Då är det bra att ha en spark att hålla sig i för att komma upp igen.

Nu ska jag ut med hundarna igen och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Det är tråkigt för hundarna om dom måste gå kopplade hela tiden, men jag misstänker att det kan vara halt på de småvägar som är plogade, Sparken kan jag inte ta med för det är barmark på asfaltvägen som leder till grusvägen... Det är inte lätt i dessa övergångstider. Men härligt att ljuset nu råder större delen av dygnet och särskilt den tid då vi är vakna.

Sen måste jag ta tag i insändningsuppgiften till fotokursen, en bildanalys på ca 2½ A4-sida. Inte helt lätt, men det svåraste är nog att sätta igång.


18 kommentarer:

  1. Jomenvisst kan man bli knasig på Blogger när nyheter dyker upp jämt och ständigt, eller då och då i alla fall....
    Jag börjar känna mig gammmal och rostig ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är nog ett tecken på att man börjar sluta sig och inte längre är öppen för förändringar. Men vi får kämpa emot allt vad vi kan och inte hemfalla åt bekvämligheten.

      Nu ska jag passa på att svara om det där med gråfilter och bekväm som jag är så hänvisar jag till google, där finns både förklaringar i text och bild. I stort kan man väl säga att det är som solglasögon på kameran, finns i olika graderingar och även delvis gråtonat. Ett filtet gängas fast längst fram på ett enkelt sätt. Det kan också vara större fyrkantiga skivor som sätts i en särskild hållare.

      När jag var vid forsen och ville ha en sån där dimmig bild på vattnet, vilket kräver en lång exponeringstid (vilket släpper in mycket ljus), så hjälpte det inte att jag hade minsta bländaröppningen och lägsta ISO, det blev ändå för ljust. Det var då jag skulle ha satt på gråfiltret.

      Radera
  2. Jag har skaffat mig plastmedar som man sätter på sparkmedarna då sjunker inte medarna ner,finns på ÖB.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och sådana har stått på min tänkta inköpslista i två år nu. Kanske blir det av till nästa vinter. Jag vet att dom som har dom är väldigt nöjda. En annan stor fördel är väl att det inte kan hugga fast som är en ytterst obekväm upplevelse annars. Möjligen att dom får sparken att bli lite stelare i sidböjning och göra det svårare att ta snäva svängar i nedförsbackar.

      Radera
  3. Har funderat mången gång på att överge blogger. Tycker det ändras hit och dit, utan någon information, får man sen problem finns det inte en svenskt suport att vända sig till heller. grrr..

    Ja lite trist är det att alla frispringande vägar nu försvinner i rask takt.
    Stormar gör det nu igen! grrr igen. Så fort solen visar sig blir det stormvindar, usch så less jag är på det.

    Ständigt denna klagosång ;-D Men så är det bara ibland, det blir väl bättre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Knappt hade jag läst din kommentar innan vindarna hade blåst hit. Ett väldigt dånande som gör hundarna oroliga emellanåt. Dom hör antagligen saker som blåser omkull och omkring. Och nu måste vi ut förkvällen. Det är bara att hålla i hatten, eller mössan rättare sagt.

      Radera
  4. Så mycket snö ni har kvar. Våren dröjer hos er.

    Det är nog likadant på de flesta bloggar, att de ändrar saker och ting och man blir lika irriterad varje gång. Men så helt plötsligt har man fattat och det känns ändå riktigt bra.

    Grattis på födelsedagen i förskott, även om det är i helgen du fyller år, om jag minns rätt :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan tyckas var mycket snö kvar, men det smälter nu i en rasande fart. Nu ska det visst bli kallare igen så då dämpas väl takten, men dagsljuset tär trots det en hel del på snön.
      Hmm, minns jag rätt om jag säger att du också har födelsedag snart? Alltså jag är urusel på att minnas sånt där. Jag får kolla på din blogg.

      Radera
  5. Visst är det så att i slutet så tycker vi oftast att förändringar är bra. För mig är det positivt om de kommer i en långsam takt. Alltför snabba får mig att slå bakut. Jag har nog en hjärna som måste tänka en stund, prova, träna och sedan acceptera. Som vanligt bjuder du på varma fina bilder.
    Sköt om dig
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns nog ett inbyggt motstånd mot förändringar hos de flesta människor. Sen kan man behöva lite olika lång tid för att komma in i det nya. En del gör det aldrig utan pratar om den gamla goda tiden då allt var som det skulle.

      Radera
  6. Apropå det här med svårigheter att ta till sig något nytt. Jag försöker lära mig hantera bildbehandlingsprogrammet (stackningsprogrammet) CombineZP, men snart slänger jag nog ut datorn genom fönstret.
    Jag är inte dyslektiker, vad jag vet, så antagligen är jag bara osedvanligt korkad.
    Här hade det suttit fint med en kurs från Moderskeppet.
    /Kjell

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev tvungen att googla på stackningsprogram för det var ett nytt ord för mig, däremot kände jag ingen vad det handlade om när jag läste om det. Det verkar vara fler än du som har problem med att fixa till det där. Men det är ju ingen idé att skjuta, förlåt slänga ut datorn.
      Jamen varför inte slänga in en anmälan om digital bildbehandling? Kostar inget, varken att anmäla sig eller att gå kursen.

      Radera
  7. Härligt att mötas av den skylten när man kommer till din by! Här har också kommit blötsnö - och regnat... Skönt i alla fall att asfalten är framme så man kan gå stadigt utan att behöva vara rädd att falla.

    Födelsedag i faggorna? Grattis! Kul att fira tillsammans :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hörde just på väderrapporten att det ska bli kyla framöver, men det är väl som det brukar den här årstiden.
      Har idag skickat in inlämningsuppgift 2, under lite vånda, men det får bli som det blir.

      Det är inte så mycket att fira att man bara blir äldre och äldre. Jo kanske, att man har klarat sig så här länge utan större skador eller krämpor. Men tack i alla fall!

      Radera
  8. Hej Christina. Vilken trevlig blogg du har. Och jättefina bilder, blir lite avundsjuk, jag vill också ha gråspettar att fotografera! / Carola från din kurs

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Carola! Så roligt att du ville titta in på min blogg. Den går lite på halvfart nu när jag försöker koncentrera mig på fotokursen. Jag har inte koll på var du bor just i skrivande stund men det finns säkert fåglar där som aldrig kommer upp hit till oss. Har man bara ett fågelbord nära ett fönster kan man fånga många pippifåglar på bild.

      Radera
  9. Jag blir så avundsjuk på din välordnade arbetshörna, min har en ovana att stöka till sig så fort jag suttit där en stund. Förstår inte hur det går till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, tycker du att den ser välordnad ut? Jag som tycker att det alltid är så trångt och struligt här och gärna skulle haft ett större bord om det hade funnits plats. Men så länge som jag kan hålla platsen till mig själv går det an.

      Radera