En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 9 april 2012

Åter till vardagen

Så var påskhelgen till ända. Ganska skönt, jag är inte så mycket för de här storhelgerna, även om jag unnar dom som jobbar måndag till fredag att få lite extra ledigt. Jag vet också att det är många som arbetar på schema och där helgen innebär lite extra pengar i börsen men inte mera ledighet. Jag har själv jobbat på det viset i nästan 20 år innan jag gick i pension.

Vi har haft ett riktigt härligt påskväder med mycket sol, någon enstaka snöflinga, kallt på nätterna och finfin skare på dagarna. Många passade på att leva lite uteliv och ägnade sig åt sånt som att pimpla. Själv skulle jag aldrig våga mig ut på isarna med skoter med tanke på  hur dom såg ut innan lite nysnö la sig över dom, men för dom jag såg gick det bra.

Det är en väldig frihetskänsla att kunna gå, sparka eller åka skoter precis över allt med denna skare som är. Jag har till och med sett spår av en fyrhjuling som åkt kors och tvärs utan att sjunka ner i snön. Jag passade på att ta en kort på Holgers när jag i lördags morse sparkade på lägdan nedanför. Holgers som ägs av vårt företag, där dottern en tid bodde men som annars bara används till kontor och förråd.
Jag tog mig ner till Nördträskets södra strand och följde den fram till Älvens utlopp, jag var nyfiken på om jag skulle få syn på svanarna och kanske kunna fånga dom på bild. I god tid kopplade jag hundarna eftersom dom är fågelintresserade båda två och jag ville inte riskera att dom gick ner sig eller skrämde svanarna.
Några svanar syntes inte till, däremot en liten svart krabat som skuttade på Älvens tunna is och försvann in någon stans på motsatta sidan. Jag kan inte förstå annat än att det var en mink och det är väl inte så där jättekul att ha en sån där när man vet att det är ett tillhåll för sjöfåglar.

Dessutom var det helt klart att bävern håller till även här för det fanns en hel del spår.
Nu undrar jag om det här möjligen kan vara en bäverhydda, eller om det bara är en vanlig rishög. Det såg ut att ha varit en hel del trafik ner till vattnet, men det kanske är ett matförråd för bävrarna. Jag har ju för mig att bäverhyddorna ligger ute i vattnet, med det kanske räcker med att ingången är under vatten.
På söndagen tog K, jag och hundarna en kortare utflykt till en plats nere i skogen som kallas Raningen. Namnet betyder säkert något, men i skrivande stund vet jag inte vad. Stugan är relativt nybyggd men byggnaden till vänster, ett fd sommarfuse (tror jag) är väldigt gammalt. Här hade mina svärföräldrar korna sommartid och som jag har förstått det även några mindre odlingar. Jag minns att min svärmor vid ett tillfälle berättade hur hon gick sträckan tur och retur morgon och kväll för att hämta mjölk och då också bar på någon av barnen. Det är säkert en halvmil enkel väg från bostaden, stugan vi bor i nu.
Vi försökte hitta ett årtal som K kom ihåg från sin barndom här. På flera av stockarna var 1890 inristat men på ett ställe stod det 1820. I alla fall såg det ut så. Det kan vara lite knepigt att se riktigt vad det står, med K letade efter ett ännu äldre årtal, men det hittade vi aldrig. Här nere på bilden ser man i alla fall klart och tydligt vad det står. Dessutom är det ett märke inristat och jag undrar om det är ett bomärke av något slag. K visste inte.

I morgon är det vattengympa på programmet så det är bäst att pallra sig i säng och hoppas på att nattens sömn blir bättre än den som var natten till i dag. Jag somnade straxt före midnatt men vaknade vid halv två och kunde sen inte somna om förrän klockan fem. Förutom att jag låg långa stunder och försökte somna hann jag med att läsa en hel del och lösa lite av ett korsord i en jättegammal Vi. Jag skyller det på att vi åt middag för sent och att en hel del påskgodis slank ner till efterätt och det är aldrig bra att fylla på energiförrådet så där till natten, man blir alldeles för pigg. Godiset tog slut i går så nu har jag i alla fall inte det att skylla på om sömnen fallerar i natt också.

10 kommentarer:

  1. Så mycket snö ni har kvar. Mink har jag aldrig sett i naturen och förstår att de är riktiga rovdjur. Bäver däremot har jag sett och vi har också ställen där bävern håller till här i närheten.

    Sommarfuset väcker minnen från min mormors gård i Finland, som vi besökte varje sommar när jag var liten. Tänk att de kan stå så många år, utan att vara behandlade på något vis. Men de var ordentligt byggda och då visste de hur de skulle göra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och mer snö har vi fått i dag, men av en ganska blöt sort.

      Timrade hus är ju praktiska på det viset att man lätt kan plocka ner dom och flytta dom. Stugan vi bor i är timrad men sen är det brädfodrat i två omgångar på utsidan och en gång på insidan, så väggarna är en halv meter tjocka. Den byggdes på 1800-talet någon gång och har varit både bagarstuga och butik innan det blev bostadshus.

      Radera
  2. Där vid Raningen står en nybyggd stuga bredvid den gamla byggnaden. Är det något som ni byggt upp eller är det nya ägare. När det gäller märket så behöver det inte var ett bomärke. Det kan också vara från en hantverkare som byggde upp stugan. Vad kul att det finns en historia kvar runt byggnaden. Att gammalt kan ha ett högt värde är ju en sak men berättelserna runt om är ovärderliga. Håller med dig om isen. Jag är riktigt fjaskig när det gäller vårisar även om jag har isdubbar med mig.
    Ha en bra start på veckan

    SvaraRadera
    Svar
    1. När min man var pojke stod där ett annat hus och det huset står nu bredvid Logen här mitt i byn och är ett litet museum i sig. Det går under namnet Gamla Skolan och har en gång varit en skola, världens minsta. Det flyttades till byn för att kunna vårdas ordentligt. DHuset som står i Raningen lär ha varit en skogsvagn eller något sånt från början innan den snyggades till. Det är en brorson till K som äger husen nu för tiden.

      Radera
  3. På den där tiden gjorde dom ju allt föt hand med en yxa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja dom var skickliga med att hantera yxan på den tiden.

      Radera
  4. Kan mycket väl vara en bäverhydda. När bävrar börjar bygga sin hydda startar de med att gräva ut en håla i strandbrinken. Överbyggnaden av pinnar och lera kommer senare.
    /Kjell

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så spännande det är! Jag hoppas att det blir lite varmare snart så att jag kan börja spionera på dom. Den där platsen ligger nästan inne i byn, men det går inte att se den från vägen. Dom borde vara ganska vana med ljud och lukt från folk, så med lite tur ska det gå att få lite bilder på dom.

      Radera
    2. Det bästa bävrar vet är asp, så om du lägger ut aspgrenar på ett bra fotoställe ökar chanserna att du ska få bra bilder. Lägg dem så att några ligger på land och några i vattnet en bit från hyddan.
      /Kjell

      Radera
  5. Säkert en bäverhydda. Vi har oxå bäver här hos oss, så dom började med att gräva från stranden och så lägger ovanpå. Vi har våran motionsstig alldeles invid viken men vi ser aldrig något liv.

    Jaså, ni får en Ingemar St. i familjen

    margareta

    SvaraRadera