En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

onsdag 30 maj 2012

En cykelutflykt till Lohelien


I söndags fick vi ett telefonsamtal från en av våra lokala kommunalpolitiker. Han meddelade att det på söndagseftermiddagen var öppet hus i landet Lohelien, beläget ca 4 km från Norrlångträsk. Det här var något jag hade efterfrågat under vinprovarkvällen och eftersom L hade barn som deltog i dessa lajvspel visste han nu besked.  











Jag, Leo och Leos pappa bestämde oss för att cykla till detta underliga land. Vägen dit går via en skogsväg med ytters lite trafik, så Leo fick trampa själv, vilket var lite spännande. Han var jätteduktig, även om pappa puttade på lite i uppförsbackarna. En olycklig vurpa hann han också med, lillkillen, då  han fastnade i ett hjulspår. Dessbättre uppstod inga skador mer än lite tillfälligt ont i ett knä.


När vi kom fram till skogsgläntan där de timrade byggnaderna var uppförda träffade vi på några personer klädda i lite underliga kläder. Uppe på en balkong satt en flicka och tränade medeltida låtar på sin fiol och runt ett bord satt andra och diskuterade. Dom pratade dock ren svenska hörde jag då jag frågade om det var ok att fota dom.


Här är några interiörbilder från storstugan, eller vad det största huset, en ombyggd loge, kallades. På det tillbyggda loftet fanns det ett par sovrum med kanske sex fasta hemsnickrade sängar. På bottenvåningen fanns något som såg ut som en bardisk, bord och en öppen spis. Stilarna var blandade men rustik överlag.
Storstugan sedd från trappen till övervåningen.

Lillpigan?


En före detta bagarstuga fungerade som kök.


Gott och iskallt brunnsvatten finns det mitt på gården.

Ett köksland anlagd bakom storstugan. Aningens skuggigt kan jag tycka.

Här tränas fäktning, men som tur var användes några slags mjuka plaströr så ingen kom till skada.

Stora huset till vänster, köket till höger och gårdsfolket på mitten.


Här kommer gårdsherren själv efter en tur i skogen med sågen för att kanske få ihop till bränsle till köksspisen. Huruvida det är han som är kung i detta rike blev jag inte riktigt klok på.

Leo blev stum av förundran. Mest över klädseln tror jag, men när flickorna började fäktas smilade han upp sig och tyckte att det var kul.




Lite fakta hämtat på Wikipedia:
Kulturföreningen SLI, eller Skellefteås kulturförening för Levande rollspel och Interaktiv teater, är en Skellefteåbaserad förening för främjandet av levande rollspel i alla dess former. Föreningen grundades 2004 under namnet Skellefteås Lajv-Imperium som systerförening till den något äldre rollspelsföreningen Skellefteås Rollspels-Imperium. Föreningen är ansluten till Sverok och var Västerbottens största förening för levande rollspel under 2004, 2005 och 2006.
Sommaren 2006 påbörjade föreningen ett treårigt projekt med stöd från Allmänna arvsfonden för att uppföra ett värdshus (att använda vid lajv) på föreningens lajvområde Treväga i Tällberg (i närheten av Norrlångträsk). Projektet fortsatte under 2007 och 2008.
Föreningen använder Lajvnorr som en viktig kontaktväg med medlemmar i den egna och andras föreningar.


Leo var lika duktig på hemvägen och hans små korta ben gick som trumpinnar när han trampade runt pedalerna. Hemma blåste det ganska rejält men i skogen var det vindstilla och det blev ganska svettigt. Gör vi om den här cykelturen ska vi se till att ha med oss dricka och något att tugga på, för någon affär fanns inte i landet Lohelien. Annars hade en glass suttit bra i värmen.



16 kommentarer:

  1. Vilket härligt ställe!Så fantastiskt mycket folk kan åstadkomma när vilja och fantasi finns. Och vilken duktig liten cyklist.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låg så fint där i skogsgläntan, en plats för de spelande att kunna agera utan att störa eller bli störda.

      Radera
  2. Det var en cykeltur som heter duga - att komma till ett annat land.
    Det här med rollspel är fascinerande. Människor roar sig med egen fantasi.Nästa gång ni besöker Lohelien blir det nog med en kaffekorg.
    Ha en fortsatt bra vecka.
    Kram Viola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara fantasin som sätter gränser, visst är det så man brukar säga? Helt säkert blir det en fikakorg med på nästa långtur, vare sig vi håller oss inom landets gränser eller besöker några mystiska främmande länder.

      Radera
  3. Spännande att få följa med dig till Lohelien! Så fina bilder!!
    Vilka enbtusiaster - så mycket dom har åstadkommit där borta. Kul att de visar upp sin gård för allmänheten också. Kanske du skulle tipsa dom om att fixa ett café tills nästa öppet-hus-tillfälle.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dom kanske ordnar med ett värdshus när dom har spel där 150 personer deltar, men då vågar jag mig nog inte dit, man kanske blir fångad och satt i finkan. Ett annorlunda utflyktsmål en härlig varm sommardag.

      Radera
  4. Vilket fantastiskt ställe,jag förstår att ni fick en härlig dag!
    Kram från ett kyligt "södern" :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev en fin dag, den sista av den omgången värme för dagen därpå var det svinkallt och på den vägen är det fortfarande och det verkar förbli så ett tag framöver.

      Radera
  5. Vilken resa ni gjorde på det ena och andra sättet. Dessa spel börjar poppa upp som svampar över landet. Just nu håller jag på att läsa Anna Janssons nya bok. Delar av den handlar om personer som deltar i livsspel. I och för sig är det inget nytt det. Många har senaste åren tillbringat somrarna på Gotland under medeltidsveckan. Blir lite nyfiken: Ska detta bli någon form av turistattraktion?
    Sköt om dig
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har varit lajvspel (dom stavar det så) där flera gånger med över hundra deltagare, om jag har förstått saken rätt, men en turistattraktion är det nog inte tänkt att vara. Det är överhuvudtaget glest mellan turisterna här ute i skogsbygden.

      Radera
  6. Så spännande att komma till ett annat land så där! Fina bilder!
    Tack för fina kommentarer hos mig! De värmer gott!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig som vägrar sätta mig i ett flygplan är cykelavstånd precis lagom.

      Radera
  7. Se där, se där! Detta lajvande har vi även här på Åland; ett par bekantas barn (pojkar) är väääldigt mycket för det. För egen del kan jag bara dra lite på munnen åt det hela, för vad är väl lajv annat än gammaldags, hederlig lek..? Må vara att det är många vuxna som fastnat för den här typen av rollspel, och det får väl tjäna som ett bevis för att allt fler får ett större behov av att slippa vardagen, som den ser ut i den värld vi skapat. Att kalla leken för lajv gör det comme-il-faut för vuxna att leka loss allt vad det orkar, och det är ju bra. Vuxna mänskor i gemen leker ju för lite och slutar generellt sett vara barnsliga. När jag tänker efter är det nog där barnbarnen har sin viktigaste roll. När mor- eller farföräldrarna igen får tillåtelse att bete sig som barn i deras sällskap mår alla bra av det, unga som gamla!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle vilja påstå att teater också är en form av lek utförd av vuxna och kanske är lajvspel också ett slags improviserad teater utförd av barn och vuxna i en salig blandning. Som jag förstår det skrivs ett slags manus innan man sätter igång och det är inte upp till var och en att bestämma vilken roll man ska ha utan det regisseras också.

      På tal om lek och teater så avslutades i P1 i går Erland Josephsons uppläsning av biografin "Sanningslekar". Det var en inspelning från 90-talet men han skriver så bra och läser ännu bättre. I februari gick denne store skådespelare ur tiden, men vilken meritlista han lämnar efter sig! Har du inte hört den boken så rekommenderar jag den. Den ligger nog kvar på radions hemsida ett tag om den inte finns att låna på biblis.

      Radera
  8. Intressant ställe att besöka. Bilderna gör att jag kunde föreställa mig hur det kändes att komma till ett ställe mitt i skogen. Nog för att jag har varit runt litet överallt i Västerbotten men jag har inte hört talas om det här med rollspel och Lohelien. Björkarna ser så skira och ljusgröna ut, så vi har kommit längre med växtligheten här. Duktig kille att cykla! Önskar dig en skön och trevlig, helst solig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle tro att det är mest de redan frälsta som vet om denna plats som ligger gömd mitt ute i skogen, men jag minns att dom hade ett ganska stort reportage i vår lokala tidning "Norran" när det var nytt.

      Björkarna håller som bäst på att slå ut och förra helgen var varm och skön och det hände mycket. När det började en ny vecka hade vädret slagit om och sedan dess har det varit ganska kall, dock ingen frost och nederbörd.

      Jag tycker också att det var bra gjort av Leo 5 år att cykla nästan en mil.

      Radera