En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 28 maj 2012

Gott och blandat

 Ack hur vilsamt det är för alla sinnen att i sällskap med hundarna ta sig en skogspromenad. Man behöver inte prata, bara låta tankarna löpa kors och tvärs efterhand som dom dyker upp, ofta inspirerade av något man ser i naturen. Rena balsamet för själen. Men innan jag hinner påbörja själva skogspromenaden passerar jag den plats, eller i alla fall en av de platser, där snön ligger kvar längst, och det är precis där Mullbergsstigen startar, vid Olof i berget. (Jag tror att han stavade med f.) I ett hus som nu är på väg att förfalla bodde Olof tillsammans med sin syster och vad jag tycker mig ha hört var de väldigt fattiga. Olof hann jag träffa men hans syster var borta redan 1965 då jag kom till Norrlångträsk för första gången.
När man flåsat sig upp för första backen på Mullbergsstigen övergår skogen till ett torrt och trist hygge, men sånt är ju skogsbruket nu för tiden, tyvärr. Med tanke på hur det en gång såg ut är det numera en sorglig syn och det lär väl dröja ett par generationer innan någon åter kan vandra här i något som liknar en skog. Efterhand som jag har vandrat här har jag försökt att rensa och hitta igen den gamla stigen, vilket inte är lätt när de stora maskinerna gjort djupa spår kors och tvärs. K och jag har också försökt att märka upp stigen men käppar.

Tar jag av vid en skogsväg som K och jag kallar för "Bondens Väg" och följer den söderut till vändplatsen  där vägen tar slut, är det inte långt ner till Hundtjärns västra vik. Där har vi vår båt liggande och där brukar jag låta hundarna få bada. Det är en plats där man kan sitta länge och bara vara. Det finns egentligen inget särskilt att titta på, vara skog och vatten. Men det känns lagom om man vill vila sig från alla intryck som strömmar över en i vanliga fall.
På hemvägen träffade vi på den här kompisen som jag efter mycket bläddrande  i fågelboken kom fram till att det är en grå flugsnappare.Större och smärtare än den svartvita varianten. Det är första gången jag har lagt märke till den och den är ganska diskret.

De första blåbärsblommorna har börjat dyka upp i soliga lägen och om en vecka är det nog dags att dra sig till orkidéeskogarna och leta efter nornan. I Piteå är det "Nornaspaning" nu på onsdag anordnat av Naturskyddsföreningen och med vår gamle vän Motvallsgubben som guide. Passa på om det är någon som bor där i närheten!
I trädgården har växtligheten satt igång på allvar. Krokus och vildtulpaner är redan utblommade och nu är det scilla, pärlhyacinter och trädgårdsaurikel som sätter lite färg i det gröna. Jordgubbsplantorna ser ut att vara i fin form och förhoppningsvis blir det bättre skörd detta år än i fjol. Vi brukar ha väldigt gott om jordgubbar normalt, men fjolåret blev vi nästan helt utan. Det är ju inte bara i pallkragarna jag har jordgubbsplantor utan det finns ett tjugofemtal plantor till på friland.
I fredags afton var det dags för bastugubbarnas terminsavslutning och i vanlig ordning blev vi fruar medbjudna. Först samlades vi för att grilla det man tagit med sig för att äta och när det var så där lagom välbränt intog vi det hela i ett mycket mysigt sommarrum med utsikt över det solglittrande Sörträsket. Det blåste rätt mycket, om än inte kallt, så det kändes rätt bra att sitta inomhus. Som grädde på moset bjöd en av deltagarna på hemlagad jättegod rabarberpaj till kaffet.
När så alla var proppmätta och satt där och jäste var det dags för vinprovningen. Sex olika sorter rödvin hade köpts in och nu skulle vi försöka säga vilken som var godast. Jag kan väl säga som så att en kännare av denna utövning antagligen skulle ha tyckt att vi uppförde oss ganska hädiskt mot dessa ädla drycker. Eller vad sägs om att en av deltagarna efter att ha luktat, kollat färgen och slutligen avsmakat det hela, rynkade ihop hela ansiktet och utbrast:"Åh fyfaan va surt!" Så småningom fick vi i alla fall en vinnare, men man kan nog summera det hela som att vinnaren var det vinet som var minst surt. Roligt hade vi i alla fall och diskussionerna gick höga. Det var nog tur att vi hade nära hem när det så småningom var dags att bryta upp.


 Någon sovmorgon blev det inte på lördagen för klockan nio skulle vi samlas vid det vi senare på dagen bestämde skulle heta Bygdegården, och innan dess skulle hundarna rastas och få mat och själv behövde jag också få lite i magen för att orka med förmiddagens aktiviteter. Dags för byastädning alltså. Alla samlades för lite kaffe och bulla och uppdelning av arbetsuppgifter. Och när vi ändå var samlade röstade vi för att före detta Bönhuset nu ska heta Bygdegården. Detta för att det inte ska uppstå förvirring om man säger Byagård, för vilken är det då som gäller , den gamla eller den nya?


Jag var inne i Bygdegården och putsade fönster, städade golv och röjde uppe på övervåningen
där biblioteket nu finns. Jag ska ställa upp en hylla till och sen ska böckerna sorteras, men  jag tror att det kan bli riktigt mysigt där och hoppas att det kommer till användning.


Till lunchen samlades (nästan) alla och det bjöds på hamburgare med dricka och kaffe innan folk åter begav sig ut på sina uppdrag. En och en halv timme efter utsatt lunch kom två personer som gått upp så i sina arbetsuppgifter att dom helt missat lunchen och dessvärre var alla hamburgarna uppätna. Vid aftonens surströmming fanns det dock mat så att även dessa personer blev mätta.


Här kommer lite bilder från morgonfikat och lunchen, resten av tiden arbetade jag så det blev inte tid för fotografering då.









När K och jag kom hem efter surströmmingen hade lyckselekillarna kommit hem till oss och dom stannade här tills i eftermiddags, men om det ska jag berätta i nästa inlägg, för nu är det dags att gå ut med hundarna och sen är det läggdags. En sista bild lägger jag in, natthimlen mellan fredag och lördag. Godnatt.




18 kommentarer:

  1. Så roligt att vintern äntligen börjar packa sig undan hos er också! Det gör gott för livsandarna när naturen tar nya tag och allt börjar växa och blomma :o) Mina jordgubbsplantor har t.ex. börjat med det sistnämnda, så nu håller jag tummarna hårt för att järnnätterna som väntar inte blir alltför jäkliga. Det skulle vara himla synd om blommorna stryker med, för det är gott om dem detta år.

    Vid din tjärn skulle jag gärna slå mig ner och bli sittande ett bra tag. Vatten i alla dess former är naturlig meditation för mig, sen spelar det ingen roll om det är havsvågor som svallar eller en svartblank skogstjärn som blänker mellan granarna. För mig vore det rena mardrömmen att bli upp-beamad av Mr. Spock till ett rymdskepp och sedan nedsläppt mitt på Kansasslätten i USA. Huvaligen, vilket öde ...

    Jag blir alltid lika glad över dina byainlägg, för det känns som ni har en riktigt genuin och bra gemenskap grannfolk emellan. Det skulle behövas mer av den andan runtom i världen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då håller jag tummarna för att inte frosten tar dina jordgubbsblommor, även om det blev ett hastigt omslag i sommarvärmen.
      Jag håller med om att det känns som en nödvändighet att ha vatten i närheten där man bor, helst inom synhåll. Vår by ligger ju mellan två träsk (eller sjöar som man säger söderut) och så har vi vår badsjö Hundtjärn en bit upp i skogen.

      Jag tycker att vi har en bra gemenskap här i byn. Vi är ju inte så många och det gör kanske att man känner lite större personligt ansvar för området och vad som händer och sker. Nu är inte jag en person som springer ut och in i gårdarna, jag borde vara mera social kan jag känna, men jag brukar säga att vill man ha sällskap eller behöver hjälp med något, då finns det alltid någon man kan vända sig till. Vill man å andra sidan vara i fred går det också för sig.

      Radera
  2. Har just undrat vad du pysslat med, eftersom det varit lite torka i bloggen och nu förstår jag. Du har verkligen haft fullt upp. Så mycket folk som hjälpte till på bygdegården :-). Måste vara härligt med en sån gemenskap.
    Vinprovning är kul och det är lustigt att ingen gillar sura viner, som jag gör. Jag har ända sen jag var ung gillat både riktigt torra vita viner och senare de "sura" röda vinerna. Så det blir alltid problem om jag ska köpa hem vin, för ingen vill ha det jag gillar. Och jag får köpa hem sånt som jag tror andra gillar och sen blir det kvar och jag får kasta bort det, eftersom jag inte gillar när det är för sött.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte ska du kasta bort vin heller! Det går ju alltid att använda i matlagningen om man nu inte vill dricka det. När jag var yngre kunde jag inte dricka rödvin utan att drabbas av migrän, det var bara vitt vin som gällde. Numera dricker jag ytterst sällan vitt vin, men kan ofta ta ett halvt glas rödvin och sitta och smutta på under en kväll. Särskilt om jag sitter och tittar på tv.

      Jag tror att man upplever smaker väldigt olika. Jag märkte det tydligt när jag jobbade med äldre. Man kan också se det på små barn, en del älskar starka smaker, andra spottar ut det. Några ska ha mycket salt, andra är nästan överkänsliga mot det. Själv tror jag att jag reagerar mera på lukter än på smaker.

      Radera
  3. Vilken härlig morgon du har gett mig! Jag lever mig in och går i dina fotspår och njuter av din natur och ditt öppna fria sinne.

    Ni i byn behöver nog aldrig anlita Robert Aschberg och proffsmedlaren Jonas Gåde i TV3's "Grannfejden"!!!! Ni verkar komma väldigt bra överens men kanske skulle vara med programmet som RIKTIGT GODA FÖREDÖMEN för oss alla andra by och sta'bor!

    Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det lite konstigt att man som tevetittare har ett nöje i att titta på folk som är osams. Men det kanske är ett lyckligt slut man sitter och väntar på.
      Jag tror vi är som folk är mest, här i byn, men vi är ju inte så många och vi har förhållandevis gott om plats, behöver inte slåss om varje kvadratmeter.

      Tänk så trevliga promenader vi hade kunnat ha om du och Pälsklingen var här!

      Radera
  4. en sån härlig skogtur du gjorde och skulle gärna var med till din tjärn. "Nornan" den har ni vild i skogen och självklart är du med på naturskyddsf. vandring. Men nu är ni nästan ikapp oss!med växtligheten.

    Tänk så viktig "Bygemenskap". Att träffas och göra saker ihop och ha trevlig
    tack för din berättelse om dina grannar och hur ni klara av "avfolkningens" glesbygd.
    Men kallhygge har vi oxå fått här! Må du tro. Svårt att gå in i skogen den här hösten, för svamp och bärplockning.

    margareta entrevligdag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skogsturer hör till så gott som varje dag när man har har skogen inpå knutarna. Däremot hittar jag inte någon norna här i närheten utan får färdas någon mil till en grannby där det finns ett naturreservat som heter Brännberget. Där växer det flera olika orkidéer.

      Det hade varit väldigt roligt om jag haft möjlighet att följa Motvallsgubbens orkidévandring i morgon, men dessvärre måste jag in till Skellefteå och besiktiga en bil.

      Det blir verkligen jättetrist i mark där skogsmaskinerna härjat och det tar flera år innan riset som ligger överallt har smulats ner till småpinnar och gör det framkomligt igen.

      Radera
  5. Oj vad annorlunda det kändes att läsa det inlägg utan bilderna som du skämt bort oss med. När du säger kalhyggen så såg jag på lokala nyheterna i går att det är rekord för granbarkborrarna i år och man befarar att mycket skog kommer att gå till spillo. De var flera hundratusen som hade angripit ett område. Hur var då med vinprovningen. Ni spottade väl ut vinet efter ni sköljt runt det i munnen? Kanske lika bra det om det var surt. I doftade det surströmming i hela vår trapp. Tandvattnet rann men tyvärr så äter inte sambon så jag får nog vänta tills hösten när det blir ny premiär.
    Ha en fin kväll
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Först blev jag lite förskräckt och undrade om inte bilderna i inlägget hade synts hos dig, men när jag läser om din kommentar antar jag att du vill säga att man upplever inlägget annorlunda om man inte tittar på bilderna?

      Det kan hända mycket med skogen och det ligger en hel del pengar investerade i den. Insekts- och svampangrepp, för att inte tala om att den kan blåsa ut.

      Nej vi spottade inte ut vinet. Å andra sidan sörplade man i sig en väldigt liten mängd av varje vin. Det var nog mycket som var lite provisoriskt, till exempel hade vi inte riktiga vinglas utan plastglas. Men vi läste högt om varje vinsort och vi försökte rangordna de sex glasen. Sen när vi var klara med det tömde vi nog det som var kvar i bägarna.

      Men hur har du uppfostrat sambon som inte gillar surströmming?! Jag skojar bara. När jag kom hit upp till Norrland första sommaren tyckte jag att lukten var vedervärdig och K fick truga mig ordentligt för att få i mig en pytteliten bit av fiskdelikatessen. Men åren har bitarna blivit större och i regel får jag i mig tre strömmingar, vilket tillsammans med potatis, lök tomat, smör och bröd blir en rejäl middag. Och snålvattnet rinner verkligen till när man känner doften av strömmingen.

      Radera
  6. Kalhyggen är förvisso inte så skojiga men här i Piteå kommer vi nog snart att önska att vi inte hade nåt värre än kalhyggen att beskåda på våra skogspromenader. Länsstyrelsen har nämligen beslutat att ett mycket populärt utflyktsmål, Råberget, skall sprängas bort och krossas till grus. I en första etapp skall en miljon ton av berget bort.
    Till råga på allt växer det nornor nedanför berget och de lär väl också försvinna tämligen omgående.
    Hälsningar från "Motvallsgubben"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken skandal! Hur kan man få göra på det viset? Är berget i vägen för något stort projekt, norrbotniabanan eller liknande, eller är det bara för att få tillgång till grus? Usch så sorgligt!

      Radera
  7. Härligt för både folk och fä att ha skogen inpå knutarna! Inga nallemöten?? Läser varje dag om sådana här i Norrbotten. Jag skulle uppskatta ett sådant - om jag satt i bilen....

    Trist förstås med dessa kalhyggen. I vår skog tänker vi ta ut de största träden efter hand och låta resten växa till sig. Då syns det knappt att man tar ut något. Jobbar med en fyrhjuling, som inte lämnar spår efter sig.

    Härligt med er byagemenskap! Dessutom lär ju sig de unga att vara rädd om saker och ting om dom får vara med och städa och fixa.

    Vinprovning är intressant. Särskilt när man får lära sig om odling, druvor etc. Och kombinera vin och mat - en hel vetenskap....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte ett spår av nallen som höll till i utkanten av byn i höstas och lika glad för det är jag. Jag tror att hundarna skulle reagera våldsamt om dom fick korn på en björn. Sen är frågan vem som skulle hinna hen först, jag eller hundarna?
      Men ett möte när man sitter tryggt i bilen, det vore något att drömma om. Naturligtvis med bästa kameran i högsta hugg.

      Tänk om all skog sköttes som ni gör, men så är det ju inte. Nej här är det kalhugget på ett par timmar, så att man knappt känner igen sig när man kommer och kör. Jag satt en gång och såg på håll hur en skördare jobbade i skogen och kunde konstatera att den hann med två träd i minuten plus lite tid för förflyttning emellanåt.

      Det är en stor trygghet att leva i en byagemenskap. Lite får man ge avkall på den personliga integriteten, men inte så att det är störande. Barn och vuxna i alla åldrar är med när vi ordnar något och det känns också bra.

      Jag tror att en seriös vinprovning skulle vinna på att den som leder den är kunnig i sitt ämne och vet att hantera flaskor och dryck på bästa sätt. Det här var ett roligt men inte så seriöst tillfälle.

      Radera
  8. Vad ni ser ut att ha haft trevligt å mysigt,Härlig vinprovning,Surströmming luktar väldigt gott.Min yngsta dotter var petig i maten när hon var liten,men fick hon surströmming då åt hon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En trevlig helg blev det.
      Småbarnens smak kan vara något av ett mysterium. Jag minns att förste sonen älskade inlagd sill redan som babis. Gärna med öl till!

      Radera
  9. Du är "hård" emot mig och min byråsmak...men jag älskar dig ändå! (ler)
    Fint mastodontinlägg du gjort!
    Kram ifrån Oumberlige Peter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl en himla tur att det finns olika tycken och smaker! Jag inser vilket skickligt hantverk som ligger bakom dessa svulstiga skönheter, tro inte annat, men dom platsar absolut inte hemma hos mig, möjligen på en herrgård eller ett slott.

      Däremot är det både roligt och intressant att följa dina turer på Bukowskis.

      Radera