En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

onsdag 23 maj 2012

Brådska

I måndags var K och jag till Fällfors för att titta på forsen. Det kan vara ganska spektakulärt den här tiden när det är högvatten i älvarna, och nu kanske vi missade den högsta nivån med ett par dagar. Mycket vatten är det i alla fall, även om jag sett vårar då det varit värre. Sedan dom byggde en fin träbro som går över älven där den forsar som värst, har man en fin utsiktsplats. 
Man kan också gå ner på stenpirarna och stå nästan mitt i allt vattenbubbel. Stirrar man ner i vattnet blir man riktigt yr i huvudet så det är tur att det finns ett järnräcket att hålla sig i.
 På norra sidan har man byggt en laxtrappa så att laxen har en chans att ta sig uppströms forsen.
 Så fortsätter Byskeälven sin färd ner mot havet, bara tre mil och några mindre forsar kvar.

Inte ens här får anslagtavlorna vara ifred från kludder. Har barn och ungdomar för lite papper och penna hemmavid eller är det behov av  mer uppmärksamhet som gör att det ska skrivas och kladdas överallt?
 Sedan bron uppfördes över älven har fällforsborna fått en vacker promenadslinga i byn.
Och uppströms, på andra sidan vägbron, står grillkåtan och en stor del av campingen under vatten. Som vanligt den här tiden på året.


Hemmavid är det lugnare även om det mesta i naturen har bråda dagar just nu. Humlorna dånar förbi som små reaplan på väg mot okänt mål, svalorna snor runt knutarna så att man tror att dom ska kollidera med husväggen eller varandra och knoppar i träd och buskar sväller för varje minut så att man tror att dom snart ska explodera. Och det är väl ungefär det dom gör. Vildtulpanernas knoppar var pyttesmå ena dagen för att nästa dag ha slagit fullt ut. Dom är inte stora men förökar sig för varje år och lyser upp rabatten alltmer.

Björkarna har en bit kvar, men med ljus dygnet runt är dom nog snart helt utslagna, de små musöronen.

I Hundtjärn är det nu bara små snörester kvar på den norra stranden, isen är helt borta.

Egendomligt nog brukar det dyka upp fiskmåsar i byn fastän det är tre mil til havet. Särskilt många är dom förstås när bonden plöjer och harvar upp en massa godsaker men några finns även dagar som i går. En mås höll till ute på en sten mitt i Hundtjärn. Det såg ut som den hade något att äta på och då och då gled den ner från stenen och simmande några sekunder brdvid den för att sedan gå upp på stenen igen.

Jag tror inte det var samma mås som flög runt oss på lägdan nedanför stugan, men det blev ett tillfälle att öva panorering.
 De första stenmurklorna har börjat poppa upp ur den torra skogsmarken utmed Mullbergsstigen. Dom är vackra att se på men plocka dom gör jag inte. Så goda är dom inte att jag riskerar min och andras hälsa . 

Utmed Mullbergsstigen finns en väldigt stor och brant stenbumling som Cilla älskar att klättra upp på. Varje gång vi passerar den bär det av upp på toppen och sen står hon där och ser ut som om hon äger världen.

Rabarbern som låg under snön för några dagar sen växer nu så att det knakar och om några dagar kan jag nog plocka in de första stjälkarna och göra årets första rabarberpaj.

I går låg jag på backen en stor del av dagen och med ett rensjärn i handet försökte jag få bort den mesta växtligheten mellan plattorna på tomten. Jag hann med två av tre plattbeläggningar och i dag tror jag att händerna behöver vila från just den sortens göromål. Det kanske kan vara dags att sätta igång med fönstertvätt och gardinbyten. I köket och kammaren har jag faktiskt en omgång vinter- och en omgång sommargardiner. På övervåningen blir det till att tvätta och hänga upp samma.

På fredag är det dags för herrarnas bastufinal, då även vi fruar får vara med. Förutom badtunna, bastu och grillning står vinprovning på schemat. Faktiskt mitt livs första.

På lördag är det byastädning med lunchgrillning och surströmmingsmiddag. Mycket festligheter att se fram emot med andra ord.


17 kommentarer:

  1. Forsande vatten kan få mig att känna lite olust. Det är sådan kraft som det slänger fram med Jag brukar besöka laxtrappan i Stornorrfors. Där står man på en uppbyggnad högt ovan vattnet och det strömmar inte alls lika häftigt som på dina bilder. Vilken härlig bild på Cilla. Föst tyckte jag det så ut som ett får/get som stod där. Liknar lite de man kan få se på bergsknaterna ute i mellan Europa. Mycket på gång läser jag. Livet är till för att levas.
    Kram på dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske är så att det man känner att man inte behärskar kan vara skrämmande, och krafterna i vårälvarna är enorma.
      Cilla tror nog att hon är en bergsget. Om det ligger i rasen eller om hennes vurm för att klättra upp på allt möjligt och omöjligt kommer från den tiden vi tränade agility, vet jag inte.
      Som ofta denna årstid är det mycket som ska göras. Ändå har vi inga barn eller barnbarn som ska ha uppvaktning på skolavslutningar, inte ännu.

      Radera
  2. Fantastiska bilder och jag kan nästan höra ljudet från forsen....
    Cilla "on top of the world" är bara sååååå gullig :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte helt lätt att förmedla kraften i denna vattenmassa som kastar sig ner från klipporna, så det glädjer mig att du nästan kunde höra dånet. För det är inget lite skvallpande det är frågan om. Vill man prata med någon får man skrika för att göra sig hörd.

      Ska hälsa mitt husmonster Cilla att hon är gullig.

      Radera
  3. en sån fin träbro! Klotter - nej jag tro det är ren okynne.
    Nu händer det mycket hos er, så skönt att äntligen få se vårtecken.
    Kan var skönt med lite trevlig omgänge efter den långa vintern. Låter underbart och jag ser fram emot massor av foton.

    margareta och ha en trevlig bastuträff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker också att bron är fin.

      Visst är det skönt att vintern äntligen är slut. Sommaren är kort nog som den är. Å andra sidan har vi ljust dygnet runt nu, så man kanske kan säga att vi har längre sommar per dygn än vad ni har söderut.
      Kameran hänger nästan alltid med men många av bilderna kanske inte är så intressanta att lägga ut på bloggen.

      Radera
  4. Vilken fin bild på Cilla. Hon ser verkligen stolt ut där uppe på stenen.

    Här händer en hel del och jag njuter som vanligt av bilderna och att våren äntligen nått er också.

    Murklor har jag aldrig plockat och har nog samma inställning som du, i fall jag skulle hitta någon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lustigt att se hur djur kan anta "härskarattityd" så fort dom kommer upp lite högre än omgivningen. Och den här stenen är säkert tre meter hög, så då kan man kanske tro att man äger världen. Bra koll har man i vilket fall som.

      Hos er kan man kanske hitta toppmurklor till hösten och dom kan man ta hand om. Stenmurklor är så giftiga att man inte ens ska ha dom hängande inomhus bland folk och djur. Även om man torkar och förväller i flera omgångar så finns det gift kvar, ett gift som lagras i kroppens organ. Så se men inte röra är nog det bästa.

      Radera
  5. Så härliga bilder! Du fångar det som sker i naturen så här års. Och det är nog tur att det finns bildbevis för det går så otroligt fort. Plötsligt händer det och sen är det över. Finaste Cilla, därifrån har hon säkert en bra överblick över sina domäner :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Prata om att "vintern rasar ut", men det gör den verkligen här i norr. Plötsligt en dag är det shorts och linne som gäller, fastän man hade täckjackan på sig kvällen före. Nå, än kan det komma svala dagar, som det ofta för i början på juni. Jag har i alla fall slängt ut perlargonerna nu, även om man får hålla ett öga på termometern innan man går till sängs.

      Läste om dina kloklippningsproblem. Det är inte kul och ibland kan dessa hundar ha ett minne värre än hästens.
      Prova att ha klotången liggande i hennes närhet hela tiden, prova att hantera den utan att hålla i henne. Undersök hennes tassar varje dag, kanske flera gånger under en kväll, utan att göra något, bara belöna med godis efteråt.
      Sen kan man undersöka tassen med klotången i handen utan att klippa, för att sen klippa kanske en klo per dag. Kom ihåg att hålla henne så att hon känner sig trygg. Och försök att verka nonchalant omedveten om hennes schåperier. Klipp hellre ofta och lite men om olyckan skulle vara framme gäller det att låtsas som ingenting. Lite jobbigt blir det men det kan det vara värt föra att få till en lättsam kloklippning i framtiden. Lycka till!

      Radera
    2. Det där med minne som en häst stämmer nog. Och det var synd att jag klippte så att det började blöda. Jag gjorde ingen affär av det då men det verkar som att hon minns i alla fall. Och det har aldrig varit problem tidigare, kloklippning har varit rutin en gång i veckan sen hon var valp för att hon skall bli van. Hon är inte rädd för klo tången och jag får hålla på med tassarna så mycket jag vill. Men det är just i klippögonblicket som hon rycker bort tassen och det verkar som det blivit en fix idé och att hon nästan gör det till en lek för att retas med mig.
      En arbetskamrat som har två fina Dalmatiner kom och hjälpte mig och hon hade en teknik som funkade. Tova protesterade först men jag lyckades lugna henne så innan hon började klippa var hon helt lugn. Och efteråt var hon jätteglad och gosade med henne efteråt så hon blev inte rädd. Madde kommer nästa vecka också och då skall jag prova att klippa själv med hennes hjälp. Vi måste ta det försiktigt och pö om pö tills det fungerar igen. Det kan ta tid, men då får det göra det.
      Annars har vi det bra, vi har flyttat till stugan till Tovas och vår stora glädje.
      Ha det så bra! Kram :)

      Radera
  6. Hunden leker att hon är en bergsget,hon ser ju ut som en där hon står.Dom gillar ju att komma upp på stenar å snöhögar.Väldigt vackar bilder som vanligt,jag har inte ens varit till Byskeälven som jag tänkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir ju ofta så att man planerar både det ena och det andra inför framtiden, sen så blir det bara en bråkdel av det som blir gjort. Men det är ju inte försent, än finns det vatten kvar i älven, om än inte högsta nivån.

      Radera
  7. Hejsan

    Vilken härlig fors och härlig fart på vattnet där. Skulle kunna stå och titta länge på forsande vatten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vatten och eld är fascinerande, det är som med norrsken, ändrar sig hela tiden. En bra plats att sitta och meditera vid.

      Radera
  8. Åh, vilka fina bilder du bjuder oss på!
    Hoppas din helg blev härlig, mycket roligheter var det ju!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har varit full fart här ända tills nu på måndagseftermmiddagen. Det stackars hundarna har fått stå på undantag och bara fått det nödvändigaste.

      Jätteroligt att du tittar in här ibland!

      Radera