En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 20 maj 2012

Tjuriga kor men glada ändå

Så bra då, att Helen väckte mig redan klockan halv sex. Jag kämpade emot och fick en timmes anstånd, men eftersom det inte riktigt är Helens stil att tjata om att få gå ut så där tidigt så gav jag upp då och släppte ut henne och Cilla på tomten. Gräs! Det var gräs hon skulle ut och äta. Så där tidigt på dan. Nåja, fördelen var att jag nu hann städa golven på nedervåningen, det jag hade tänkt göra dagen innan, men skjutit upp till förmån för fotoboken.
Straxt efter tio parkerade jag bilen vid Solviks folkhögskola, sedan jag konstaterat att närmare än så fanns det inga platser kvar att ställa bilen på. Tänk att folk är så intresserade av att titta på när kossorna släpps ut efter vinterförvaringen! Jag var glad att jag hade långkalsonger under jeansen, en tjock tröja under jackan och yllemössan över öronen för även om solen lyste från en klarblå himmel så var det ganska kyliga och friska vindar som blåste. 
Så kom de första kossorna, kanske tjugo stycken, ut i en slags paddock som folk hade samlats runt. Inte särskilt mycket benspark där inte och jag blev ganska besviken. Var det det här jag hade åkt ett par mil för att titta på?

Det var inte bara folk och hundar som samlats för att titta på detta spektakel. 


Efter en stund öppnade man staketet och släppte ut flocken med kor i hagen utanför. Genast blev det lite mera fart under klövarna, nästan så att man blev orolig för de smala benen under de tunga kropparna.

Yippee! Folket jublade över varje lite mera spektakulärt krumsprång.

När den första gruppen fått spralla av sig en stund där ute, stängdes grindarna och nästa flock fick komma ut i paddacken. Dom var mycket livligare än den första gruppen eftersom dom såg  korna där ute i gröngräset.








          Sen fanns det dom som verkligen undrade om gräset var grönare på andra sidan.


Andra tog ut svängarna ordentligt redan inne i paddocken.

Vid det här laget hade jag konstaterat att så mycket till kossor var det nu inte som släpptes ut, det var mera fråga om kvigor och ungtjurar. 
Någon fick hemlängtan redan efter några minuter och försökte gå tillbaka in i stallet.

Det är nog tur att djuren är avhornade för jag kan tänka mig att det lätt skulle kunna uppstå ganska stora skador annars.







Det måste ju nästan bli en 10-poängare för den här spänstiga bakåtsparken.


Jag tror att det här var tredje och sista flocken som släpptes ut. Nu hade dom börjat få kläm på vad publiken ville ha.


Det är inte så stor skillnad på ungnöt och människoungar. Finns det något att klättra upp på så är det klart att man ska göra det.

Finns det någon som gör om det här, vika sig dubbel och klia sig med näsan på svanskotan?


Har man stora marker måste man ha stora traktorer också.


Givetvis fanns det en tillfällig kiosk på området. Köerna ringlade långa emellanåt.



Till slut var nyhetens behag över för denna gång, både för kreatur och människor. De första gick lugnt och betade, de sistnämnda återvände till sina bilar.  Lugnet la sig åter Ostvik.



29 kommentarer:

  1. Jag missade att det var kalvutsläpp fick höra det när grannarna kom därifrån,jag har ju ingen tidning här.Fina bilder.Ja usch så kallt det är när ska vi få sommar i år?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag höll ett halvt öga öppet för att se om någon som liknade dig skulle dyka upp, men icke. Synd att inte grannarna talade om för dig vart dom skulle, men å andra sidan har du kanske nog av egna djur att glo på.
      Efter dagens regn har nu himlen gått över i blått och solen skiner, så hrä straxt före tio. Hoppas att det håller i sig till morgondagen för jag vill till Fällfors och fota forsen där nu när det är högvatten.

      Sen skulle det vara roligt, i alla fall för mig, att åka och hälsa på dig någon dag. Men det är något du får bestämma om i så fall.

      Radera
    2. Bara att komma,du var ju så nära igår,Du får ta det som jag har det.0706550126 du passerar ju säkert lite då å då.Jag har också tänkt på att kolla på vattenflödet nån stans det är ju mäktigt.

      Radera
  2. Det var väl det jag visste, att det skulle vara bättre tryck på era kossor än våra! Himla fin bild du fick till på den där bakutsparken :o) Men nog är det en lustig värld vi lever i, när det drar såna stora folkmassor när korna slipper ut ur stallet efter vintern. Tänk om det vetat det här för hundra år sen ;o)

    Ha en fin söndagkväll, även om jag hörde via Stickmamman att det är lite ruskväder i era trakter. Här skiner i alla fall solen och det är plittplatt lugnt. En försmak av kommande sommarkvällar..?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vore väl sjutton om jag inte skulle få med en spark, så många bilder som jag tog. För en gångs skull ställdee jag in på auto och knäppte allt jag bara kunde.

      Djuren nu för tiden går ju i lösdrift så dom har kanske inte samma behov av att spralla av sig, som på den tiden dom stod uppstallade i sina bås, stackars djur.

      En riktig regnig ruskdag har det varit men nu på sena kvällen har det blivit vackerväder. Jag tror att värmen är på gång till veckan.

      Radera
  3. Skoj att få uppleva kossornas frihetsögonblick efter en vinter inomhus. Härliga bilder! Särskilt den på bakåtsparken! Visst händer det ju att ben går av vid sådana tillfällen. Tror jag det - stå still i så många månader utan den minsta träning och så plötsligt få lov att skutta runt i gröngräset...

    Grans Naturbruksskola i Piteå/Öjebyn släpper sina kor 26 maj har jag för mig. Tyvärr blir det nog inte tillfälle att beskåda evenemanget. Det blir vedsågning och -klyvning för hela slanten den helgen. Måste ju ha värme i huset nästa vinter också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag skrev till Nina, djuren nu för tiden får ju röra på sig inomhus så helt stela är dom ju inte efter vintern. Men det är ju inte ett jämnt betonggolv dom går på där ute och det märktes att dom var ovana vid underlaget.

      Här är K klar med veden, frånsett några rönnstammar som han i dagarna bestämt sig för att ta ner. Jag tror vi har ved för många vintrar framöver, så får ni brist får ni väl koppla släpet och dra söderut...

      Radera
  4. Det är en upplevelse att se betesutsläpp. En del blir så lyckliga att de, som dina bilder visar, stångar varandra och skuttar runt. Jag var till Julita gård för några år sen och såg detta. Men det är alltid så mycket folk, så det blir jobbigt och svårt att komma nära för att få bra bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var packat med folk utmed stängslen, men jag hittade en plats på en kulle, visserligen bredvid en gödselbrunn, men där hade jag bra överblick. Jag undrar när det här började bli en folkfest? Hingstsläpp har väl funnits i ganska många år, men nötkratur?

      Radera
  5. Jag såg det du skrev till mig idag och jag visste vad som hade hänt. Det kändes fel att skriva och berätta eftersom jag anade att Malin själv skulle berätta i ett eget inlägg. I dag vilar jag ifrån kommentarer och inlägg behöver landa i det jag fick berättat. Vill ändå svara på din fråga eftersom det känns som om jag även har en bloggrelation till dig
    Jag har erbjudit mig att stötta henne och behöver hon stöd kanske även du vill vara med och visa att vi bryr oss om henne
    Sov så gott
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är klart att man vill stötta en bloggvän, om man kan. Nu vet jag att hon har väldigt många bloggföljare, så jag tror inte att hon kanske behöver den sortens stöd som frejdiga blogginlägg kan ge, men absolut att jag ställer upp om det behövs.

      Trots allt tror jag att det kanske kan lösa sig för henne så småningom, även om det blev en hård landning. Det här stärker min tro att varje människa måste stå på egna ben, man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.

      Radera
    2. Den sista delen av svaret är så klokt skrivet men jag har aldrig tvivlat på att du är en klok person. Just att man får inlägg har två sidor. För mig i tunga stunder så har det betytt mycket. Att inte känna sig ensam kommer man långt på. De ord som skriv kan bygga upp den styrka man behöver de här gångerna. Trots allt så måste man vare sig man vill eller inte fixa det praktiska själv. Det är som när Stefan Holm hoppade höjdhopp. Publiken klappar och man känner att man har deras stöd.
      Kram

      Radera
  6. Tack för dina fina och härliga bilder Cici! Jag ÄLSKAR verkligen att se fria och lyckliga djur ♥

    Varm go kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan ju undra vad dom tänkte när det var fullt med människor på gårdsplanen. Vi får hoppas att dom struntade i folksamlingen och bara njöt av att få lite större ytor att röra sig på. Dom verkade i alla fall glada.

      Radera
  7. Att kosläpp skulle kunna dra publik hade vi då inte en tanke på i min barndom men de skuttade runt på precis samma sätt som kossorna gör i dag. Min mormor hade alltid nåt mystiskt för sig vid lagårdsdörren just när korna släppts ut. Då var jag inte ett spår intresserad av vad hon gjorde och nu finns ju ingen kvar som kan veta.
    Kor är verkligen så fina och smarta djur.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad spännande! Undrar just vad det var, kanske något magiskt som skulle göra att korna höll sig hela och friska under sommarbetet. Kon har nog varit en av människans bästa vän genom tiderna.

      Radera
  8. Skönt att äntligen komma ut i de fria!!!!!!

    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag också att dom tyckte.

      Radera
  9. Måste bara fråga en sak. När jag trycker på din adress som du skriver inläggen under så kommer jag till Byrackan men det är en man som startade bloggen 2008 Sitter som ett frågetecken
    Sköt om dig
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va!! Nu fattar jag ingenting! Menar du när man klickar på "Cici"? Om jag gör det kommer jag till min blogginformation i alla fall. Det här måste undersökas. Jag får väl gå in på någon annans blogg, din kanske, och se vad som händer. Återkommer.

      Radera
    2. Blev inte klokare på det, men kan du kolla vad det står för adress uppe i adressfältet (högst upp på sidan) och ge mig den adressen. Min bloggadress är, och ska vara www.cicilina.blogspot.se

      Radera
    3. Fel, fel, fel! cicilina.blogspot.com ska det förstås vara (inte .se)

      Radera
  10. Som den "asfaltsblomma" jag var och är har jag aldrig sett koutsläpp. Vilka lyckliga hopp korna gör och fantastiskt att fånga på bild. Tack för den visningen, kul! Har själv varit på grönbete under helgen och allergin frodas, så idag blir det en kort promenad bara. Det gäller att inte gå ut för hårt utan att starta pålåg växel. Ha en skön vecka!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att du är så pass pigg ändå att du är ute coh rör på dig. Klokt av dig att ta det lugnt i början, men otur att du drabbas av vårallergierna.
      Ha det gott!

      Radera
  11. Hej
    Jag uttryckte mig nog lite oklart. När du kommenterar hos mig och jag trycker på adressen under din kommentar http:byrackan.blogspot.se så kommer jag inte till dig utan en helt annan person. Gå in i min blogg och kolla adressen som uppges under ditt svar till mig. Det har varit några dagar och jag har trott utan att kolla att du skulle byta adress. Har istället använt din på min bloggs högersida där jag har dig under favoriter. Trycker jag där kommer jag rätt.
    Testa så får du se
    Ha en fin dag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu fattar jag. Det är bara på blog.se som adresserna står under kommentaren. Nu är det faktiskt så att min adress inte är byrackan.blogspot.se utan cicilina.blogspot.com. Antagligen var adressen med byrackan upptagen när jag startade bloggen och då fick det bli cicilina i stället.
      Jag har skrivit till Nina/Stjärnkraft för att höra om hon vet hur jag kan rätta till det där. Jag antar att det är jag som har skrivit in fel någon gång i historien.

      Radera
    2. Det första man blir blind på är ögonen! Det var ju bara att ändra på adressfältet som kommer upp då jag skriver en kommentar. Som jag läst på alla möjliga och omöjliga sidor för att kunna ändra. Tydligen har jag varit tvungen att skriva in mina uppgifter nyligen för att kunna kommentera på din blogg och då har jag skrivit fel. Hoppas att du ursäktar och att du raderar alla testkommentarer jag lagt in på din blogg.

      Radera
  12. Häftiga kobilder! Här på Öland börjar kosläpp bli så populärt att jag börjar misstänka att en del kor släpps ut flera gånger om.Men nu är nog alla kor ute och det blir inga fler koaktiviteter förrän midsommarens kobingo. Förresten , hade inte du snö alldeles nyss? Redan dags för kosläpp?
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  13. Den 6 maj hade snöslungan fullt upp och dagen innan plogades vägen två gånger men var ändå svårframkomlig för lilla Helen. Då hade vi fått 40 cm nysnö ovanpå de säkert 40 som redan låg där. Men så är det här uppe i norr. Vintern kan ha lite svårt för att släppa taget men när det väl lossnar då går det snabbt. Det hänger förstås på att vi nu har ljust dygnet runt.

    SvaraRadera