En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 7 juni 2012

Brännbergets naturreservat


Hur kunde vännen S och jag veta att det skulle vara fint väder på Brännberget torsdag förmiddag?  I går var vi i alla fall helt eninga om att vi skulle fara hemifrån klockan 9 denna morgon för att gå på nornajakt i Brännbergets naturreservat och har man sett - solen visade sig! Jag tror nästan att det är första gången sen förra lördagen. I alla fall har det inte varit några längre solstunder sedan dess.
Det mest spännande med denna resa var vilken väg vi skulle ta för att komma oss dit och i vilket skick dessa vägar var. Skulle vi satsa på den kortare och bättre vägen med risk för att stöta på Arga Gubben eller  skulle vi ta den sämre, längre och officiella vägen. Vi valde faktiskt det sista alternativet och med krypkörning under stock och över sten kom vi så småningom fram. S körde och jag fick några gånger gå ut och försöka lyfta upp träd som hängde ner över vägen och en gång provgå i en mindre insjö för att se om underlaget var fast. 



Så småningom kom vi i alla fall fram och hittade en liten stig som vi bestämde var den som ledde ner till reservatet. Tyvärr gick stigen genom ett hygge och var delvis omöjlig att följa på grund av stora vattensamlingar och rishögar. Knappt hade vi kommit innanför reservatets gräns innan vi träffade på den första nornan. Där blev vi knäböjande en lång stund. Inte för att tacka någon högra makt utan för att beundra den lilla skönheten. Jag försökte mig på lite macrofotografering men gav upp ganska fort. Det där är något jag måste träna mera på hemmavid innan jag ger mig på det vilda.


När vi slutligen fortsatte vår orkidévandring hann vi bara ta ett par steg så stod där tre nornor till. Innan vi var tillbaka vid bilen efter ett par timmar, hade vi nog träffat på ett 40-tal nornor. Det var faktiskt så att man fick se efter var man satte ner sina stövelklädda fossingar, så att man inte begick ett lagbrott, för man får ju inte skada fridlysta växter.  Vilket kan vara lätt hänt för dom är både små och blyga, nornorna, därmed också svårfotograferade, för dom envisas med att stirra ner i backen hela tiden.

Denna lustiga växt fanns det ganska många av utmed orkidéstigen på ett ställe. Jag har försökt hitta igen den i min flora men inte lyckats. Den var kanske 15 cm hög.

Skogsviol fanns det gott om. 


Först trodde vi det var en nyckelpiga, men vid närmare beskådan insåg vi att det rörde sig om någon annan sort. När jag kom hem sökte jag och fann att det var en säckbagge. Alltså ännu en ny sorts skalbagge för mig, och den borde också vara lätt att komma ihåg.

Det fullkomligt kryllade av liljekonvalj där vi gick fram, men dom var ännu inte utslagna. Till slut hittade vi även guckusko men också dom har ett bit kvar innan dom slår ut.

Kan man tänka sig en härligare rastplats än att sitta utmed en porlande bäck omgiven av orkidéer och en massa andra spännande växter. Vi fick faktiskt se oss för om innan vi slog oss ner så att vi inte plattade till några rariteter. 

En färgglad ticka av för mig okänt slag växte på en död tallstam. Visst ser den ut som ett lagomt gräddat matbröd pudrad med lite mjöl?



När vi lämnat reservatet och tråcklade oss fram över hygget på väg tillbaka till bilen, stötte vi på den sista nornan. Då kom S på att hon glömt att fota och plockade äntligen upp sin kamera!

På för bilen säker mark igen träffade vi på denna söta älgko. Hon stod så stilla i gläntan, trots att vi stannade bilen och jag klev ut för att fota, att vi nästan började tro att det var en staty. Inte ett öra som rördes, trots vårt prat.
Så, äntligen, böjde hon lite på halsen och det såg ut som om hon tänkte att mycket konstigheter ska man träffa på här i skogen. När vi körde vidare vände hon sig om och följde oss med blicken så länge vi hade ögonkontakt med varandra. Det var den sötaste älg jag mött någon gång.

Vägen till Brännbergets reservat går högt över Kågedalen och byn som skymtar är troligen Storselet. Halvvägs hem kunde vi se att regnet dragit fram nyligen, något som inte berört oss där vi traskat runt i reservatet i sol och 19 grader varmt. En lyckad dag i orkidéskogen!



14 kommentarer:

  1. Vilken härlig dag ni har haft!
    Här i mina trakter finns både Guckusko och Jungfru marie nycklar, men nån Norna har jag nog aldrig hört talas om... Den kanske bara växer norröver?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Enligt min flora växer nornan från Jämtland och uppåt och är tämligen sällsynt. Den är ju så liten och har blomman böjd neråt så den är inte helt lätt att hitta. Jag har fått lära mig att man ska ut och spana när blåbärsblommorna blommar, och det är nu det hos oss.

      Radera
  2. Så kul att ni fick lön för mödan längs vägen! Fina bilder på rariteterna! Och så en älg dessutom som lät sig fotas. Verkar vara en fjoling...

    Tänk att det ska finnas arga gubbar lite överallt. Där jag var i Östersundsskogarna hade en sådan satt upp staket med privatskylt på, just där stigen går till Nornegläntan. Det är väl inte precis marodörer som är intresserade av orkidéer?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi var helnöjda när vi vände hemåt och älgfjolingen var liksom pricken över i-et. Förra gången vi var ute i samma ärende mötte vi en rävhona som kom bärande på en stor hare. Hon hade nog hungriga ungar i närheten som skulle få sig ett skrovmål nu. Det var också en mycket fin upplevelse.

      Om jag får gissa tror jag att Arga Gubben är arg för att folk parkerar sina bilar vid en av hans infarter för att få den genaste vägen och det kan man kanske förstå att det blir irriterande i längden. S som varit där veckan innan såg att vägen vi for i fjol var avspärrad med en stock, men det kan ju faktiskt vara så att den skogsvägen just nu är i så dåligt skick att det inte går att köra på den. Men S har råkat ut för hans dåliga humör en gång och har lite respekt för honom.

      Radera
  3. Den lustiga växten kan möjligen vara blommande styvstarr. Det övre blomaxet är hanblommor och de undre honblommor. Det är egentligen en fjällväxt.
    /Kjell
    PS. Ett litet fototips. När du under soliga sommardagar ligger på mage på gräsmattan och makrofotar blommor kan du testa att duscha dem lite lätt med "blomsprutan" för att ge dem ett extra vackert, daggfräscht utseende.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har letat upp styvstarr och det verkar stämma ganska bra tycker jag. Det är dock inte växt som finns med i min fältflora och det var inte helt lätt att hitta bilder på nätet heller.

      Det gick sjutton inte att lägga sig raklång på den smala stigen, det var både lerigt och vattnigt och dessutom stor risk för att krossa andra nornor. Jag tar ditt tips till mig och ska träna makro när marken här har torkat upp en aning.

      Radera
  4. Tack för att vi fick följa med in i skogen. Jag riktigt kände både doften och hörde hur det klafsa när jag satt ner stövlarna. Vilka vackra växter. Måste säga att du har handlag med älgar, är det du som är kvinnan som kunde tala med älgarna.
    Ha en fin helg
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att du ville följa med S och mig på nornajakten mitt ute i skogen. Och visst var hon väl söt den unga älgdamen. Hon lyssnade intresserat på vad jag sa till henne, men om hon förstod något är en annan sak. Att hon stannade kvar berodde nog på att vinden låg från henne till oss, så hon fick ingen vittring på oss.

      Radera
  5. Minsann vad mycket vackert det finns i skogen!
    Tur att inte älgmadamen hade någon älgbebis...!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket vackert och spännande finns det!
      Älgmadamen var nog mera en älgmademoiselle, men jag försökte förstås kolla att det inte var någon kalv i närheten, för då hade vi inte stört henne.

      Radera
  6. Fantastiska dagar du har som kan gå på ljuvliga naturstigar - och botanisera bland sällsynta växter. En del är så sällsynta så de växer inte varje år, som t ex Gulyxne. Men Gulyxne vill ha våta marker gärna på gungflyn och är kalkberoende. Möjligen är det Gulyxne, de är bra om bladen är med oxå!

    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastiskt också att det är ett helt gratis nöje, bortsett från lite bensinkostnad då.

      Jag har en bild där mera av stjälken på den lustiga växten finns med, men några blad syntes inte, dom var nog oansenliga och fanns långt ner bland mossan och andra blad. Nej, gulyxne är det inte, men jag tror att Kjell här ovan har prickat in rätt sort, styvstarr.

      Radera
  7. Men så fantasktiska växter och djur ni stötte på. Så fin den är den lilla orkidéen. Förstår att det var en lyckad utflykt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är faktiskt en riktig upplevelse att hitta den lilla nornan, man blir riktigt glad och uppspelt för varje liten blomma man hittade.
      Älgkvigan blev en extra bonus.

      Radera