En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

lördag 16 juni 2012

Cici med k

Vi har en fast lunch hemma hos oss, filbryta och korv. Det är väldigt praktiskt och tidsbesparande att alltid veta vad man ska ha till lunch. Brytan innehåller hemlagad müssli, skivad banan och lätt upptinade blåbär. K stoppar också ner några cornflakes. Korven är något som tydligen är en tradition här uppe och då är det väl bäst att hålla fast vid det. Själv kunde jag nog klara mig utan det.


I torsdags var jag utan sällskap vid lunchbordet för K hade bilat upp till Kiruna för att  luncha tillsammans med C-G och grabbarna. LKAB invigde utbyggnaden av gruvan ner till 1250 meter under jord och K har varit med om det bygget och blev därför inbjuden till den kungliga lunchen. Det var nog inte filbryta som serverades där, men riktigt vad det var har jag inte fått kläm på. Min man är inte den lättaste att intervjuva, om jag så säger. "Det var några tak och så fick man mat och så var det en grupp och hon sjöng." Jaha, förstår precis, men för säkerhets skull frågar jag vem det var som sjöng. "Det var någon utländsk, mörkhårig, jag kommer inte ihåg vad hon hette". I dag fick jag höra av grannen tvärs över vägen att hon sett på nyheterna att det var Loreen som sjungit "Euphoria" vid gruvinvigningen i Kiruna. Jag kanske borde titta mer på tv.



Här borde jag förstås ha lagt in en bild på Loreen men så blir det inte utan jag lägger in en bild på molnen över Norrlångträsk just i onsdags. Det får symbolisera var min man svävar omkring till och ifrån. 


Det var det här med mitt namn. Jag heter ju egentligen Christina men har så länge jag kan minnas kallats för [kiki]. Som riktigt ung skrev jag ju överhuvudtaget aldrig mitt smeknamn, men någon gång så där i femte klass eller så började jag experimentera med både smeknamn och stavningar. Ett tag kallades jag för [miki], och fråga mig inte varför, men till slut så hamnade jag på att stava [kiki] Cici. Och så har det fått förbli genom alla år. Det går fort och är enkelt att skriva. Kruxet är att den som bara har läst mitt namn ofta får för sig att jag heter [sisi] och problem kan då uppstå om jag ringer och säger "Hej det är [kiki]." Då kan det bli tyst i andra änden av tråden en lång stund, jag riktigt kan höra hur personen där grubblar. Till slut kan det komma "Jaha, det är [sisi]."

Men nu vet ni alltså hur det ligger till. I alla fall ni som läser detta inlägg. Men om vi aldrig kommer att talas vid spelar det faktiskt ingen roll för mig i alla fall, hur ni uttalar mitt namn.




24 kommentarer:

  1. Jag äter också ofta fil med musli till lunch, om jag inte har rester från gårdagen. Men har ni korv i filen eller vid sidan om?

    Jag har nog tänkt ditt namn som kicki, men med din stavning. Själv har jag ett namn som aldrig har förkortats och jag har aldrig haft smeknamn. Jag heter Monika i andra namn och när vi flyttade när jag skulle börja 2:a klass, så frågade mamma om jag hellre ville börja bli kallad för Monika. Det skulle vara bra läge att byta förnamn, eftersom jag skulle få nya vänner. Men det ville jag inte alls, utan talade om att jag heter Raija och vill fortsätta med det. Till saken hör att mamma gav oss ett finskt och ett svenskt namn vid dopet, så vi kunde byta senare om vi ville.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Korv i fil låter inte så smaskigt. Om maken fick bestämma skulle vi ha en tjockskuren rå falukorvsskiva i ena handen och filskeden i den andra, men eftersom det är jag som står för maten blir det varmkorv i bröd. Vi delar ett korvbröd i tre delar, en del till varje korv och maken äter två.

      Vilken förståndig mamma som möjliggjorde ett namnbyte om du hade velat. Jag måste berätta att en av mitt livs första hundar, en grannes jämthund som jag brukade få gå ut med, hette Raija. Jag är lite osäker på stavningen, men det var i alla fall fösta gången jag stötte på det namnet, och eftersom det var en snäll och trevlig hund har namnet alltid haft en positiv klang i mina öron.

      Radera
  2. Världen är liten så man vet aldrig en dag kanske vägarna korsas. Jag var helt säker på att du Cici som uttalas med c. Nu vet jag i fall att. Som barn hade jag aldrig något smeknamn och var ledsen för det. De flesta andra hade ett. Till slut fick jag ett. En av mina elever tyckte att jag borde ha ett och så kom Lippan till. Ingen säger det men jag har ett smeknamn i alla fall. Låter som om maken varit på en trevlig tillställning och säkert också minnesvärd.
    Ha en fin söndag
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. I dag verkar det vara ovanligare med smeknamn, barnen uttalar hela namn även om de är flerstaviga och ovanliga. Annat var det när min äldste son gick i lågstadiet, då hette nog ingen det dom var döpta till.

      Radera
  3. Har också alltid tänkt Sisi...och din vovva heter....Killa?! ;-D Så det kan bli!

    Haha han är för rolig gubben din!! :-D nån utländsk..! :)) haha ja, dessa gubbs!

    Filbruttn åt min pappa rätt ofta, det var i hans version fil med sönderbrytet ljusugnsbröd i. Till detta en grov bit falukorv.
    Inte något i min smak ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se där! Cilla (med s) heter på papperet Antina, men eftersom det redan fanns en hund i byn som hette Tina kom vi på namnet Cilla. S-ljud brukar vara bra i hundnamn sägs det, men jag är inte så säker på att det spelar någon roll. Så många s-ljud finns det inte i Helen och hon lystrar väldigt bra till sitt namn ändå.

      Just en sån filbruttn som din pappa åt skulle min man vilja ha, och äter om han är ensam hemma. Den där råa falukorvsskivan är en livrätt bland västerbottenskarlarna tror jag, i alla fall de äldre.

      Radera
  4. Filbruttun,hemgjort fil med nerbrytet ljusungsbröd och rökt sidfläsk är gott.Som barn så var det tjärnmjölk till surströmming.Vet då inte om det finns idag.
    Jag fick ju tänka några sekunder när du ringde mig å sa Kiki,jag hade ju tänkt med s-ljud,det kan du faktiskt göra om.
    Ska kottarna stå uppåt?Tänker mig dom hängande?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska absolut ringa igen, väntar bara på lämpligt tillfälle.

      Kottarna med en uppseende röd färg stod faktiskt rakt upp på en liten gran som halvlåg mot marken. Antagligen nerslagen av snömängden i vintras.

      Radera
  5. Beundransvärt att vistas 1250m under jorden. Skulle jag aldrig klara!
    Ja så är männen, ivarjefall då vi delat hem och grund i 50år!

    Smeknamn har säkert de flesta, jag heter Margareta men har, sålänge jag kan minnas kallats för maggan. Kunde tro att ditt namn var Kristina.

    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aldrig i livet att någon skulle få ner mig i en gruva! Min gubbe vistades mest ovan mark eftersom han satt på kontoret och planerade arbetet, men då och då har han förstås också varit där nere.

      Vi var många födda på 40-talet som fick prinsessnamn. I trean och fyran var vi tre Christina i min klass. Margareta och Birgitta fanns det nästan alltid någon som hette. Däremot har jag aldrig stött på någon som hetat Desirée.

      Radera
  6. Här framkom det något helt nytt! Jag har alltid tänkt mig ditt namn med uttalet "sisi"! Det kommer att ta tid må du tro innan "kicki" fastnar i stället... KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men om du trivs bra med Sissi får du gärna fortsätta att läsa det så. Tyvärr är risken för att vi möts väldigt liten, men skulle vi någon gång göra det spelar det inte namnet så stor roll.
      Det är skönt att få kommentarer ifrån dig. Hoppas att du har det bra!

      Radera
  7. Hej, precis som de flesta så trodde jag att ditt namn uttalades (Sisi).
    Ända sean jag var en liten flicka och fram tills jag fylde 18 kallades jag för Kickan.
    Mitt namn är Monica, så när jag började arbeta kallade mina arbetskamrater mig för Monkan.
    Här hemma kallas jag för Monne.
    Visst är de sig lika, männen, min hade nog svarat något liknande.
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En nära anhörig till mig fick smeknamnet Ninni av en liten kusin som inte kunde uttala Inger och sedan dess heter hon Ninnie av oss i familjen men Inger av sina arbetskamrater och av sin man. DET blir lite konstigt ibland.

      Vad är det med dessa karlar egentligen?!

      Radera
  8. Jag skulle också vilja ha lika lunch varje dag, dock inte sambon. Vi äter mycket soppor på lunchen också rester som piffas upp.
    Sambon är mycket intresserad av matlagning så jag får en ordentlig sammanställning vad han har blivit bjuden på när han varit bortabjuden.
    Jag har träffat familjer som har olika namn på dottern. Det är rätt förvillande. Föräldrarna har ett namn och syskonen ett annat och vännerna ett tredje.
    Tack för din kommentar. Ibland tänker jag att jag skulle ha det som du och ge svar på kommentarerna. Det är trevligt men det tar tid.
    Det har varit många studentuppvaktningar de senaste åren. Jag har nio barnbarn och sambon har fem. Nästa år är det sambons Emma och om två år är
    det dax för min yngste. Sen är det slut med studenter för min del, sambon
    har ett barnbarn som fyller tio, det blir lugnt ett tag.
    Det är bra att jag inte ser ut som jag känner mig ibland. Jag försöker anpassa värktabletterna efter vad jag skall göra. Det gick åt en extra i tisdags. Jag är glad att jag orkar vara med. Du ifrågasatte min ålder, jag fyllde åttio och bortsett från sjukdom så har jag inte samma ork som för tio år sedan.
    Det har blivit en ny dag och jag skall gå och lägga mig. Jag är kvällsmänniska - har alltid vart det. I morgon är det ingen som väcker mig. sambon är på Öland och spelar golf med sina två döttrar. Jag brukar vakna när te-vattnet kokar. Jag är bortskämd med att få frukosten serverad. Det kommer att kännas konstigt men jag kan ju sova över frukosten.
    Ha det bra.
    Kram Viola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som tur är får man ju göra precis det som passar en själv när det gäller bloggen.

      Frukost får jag förse mig själv med. Förr, då vi jobbade, åt vi gemensam frukost. Om maken var hemma vill säga. Nu fixar var och en sitt eftersom jag inte dricker kaffe på morgonen utan the, och så kan vi kliva upp olika tider. Det fungerar bra det också.

      Hoppas att du mår bättre!

      Radera
  9. Filbryta är nåt nytt för mig och det ser väldigt gott ut.
    Att hålla reda på alla "utländska mörkhåriga" som sjunger är minsann inte lätt.Det går väl minst sjutton på dussinet,hahahaha!
    Apropå gräddbullemaskinen.....tyvärr har jag ingen ritning och den är förmodligen gjord av nån förälder på skolan i Ramlösa.Däremot har jag en hyfsat bra bild så känner du nån som är lite smart och händig så går det kanske att klura ut hur den är konstruerad!Jag lägger iaf. bilden i min blogg så du kan ta den! Alltså den blogg jag skrev igår!
    Hoppas du får en härlig dag,kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. TAck för bilden, den är arkiverad så att ja kan ta fram den vid lämpligt tillfälle.

      Fil men flingor är egentligen en variant på bryta. När jag var barn bröt man ner hårt bröd i filen, tillsammans med socker och ingefära.
      Här i västerbotten var det nog mest tunnbröd som användes.

      Radera
  10. Ja vårt svenska språk är inte så lätt och det kan vara svårt att hålla reda på uttal. Jag har en god vän som hette Klas Uno Karlsson ända till den dag de i skolan skulle skriva sina initialer på alla teckningar. Då ändrade han snabbt till Claes Uno Carlsson. Så kan det gå!
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag har stor förståelse för Claes måste jag säga. Hans föräldrar borde nog ha tänkt ett steg till när dom namngav honom!

      Radera
  11. G ska upp till Kiruna och köra tåg en hel del framöver, det är i alla fall som det verkar nu; och vad han hoppas på. På åttiotalet var han där och körde malmtåg i omgångar och det är vad han längtar efter nu också. Om han fick bestämma fullt ut så bodde vi däruppe :)

    SvaraRadera
  12. Jag förstod inte heller detta med Cici först. Arne sa Kiki men jag hade ju läst Sisi. :) Så tack för förklaringen. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är medveten om att det kan bli missförstånd och tar inte illa upp om någon säger Sissi. Det är lite svårt att ändra stavningen efter nästan sextio års bruk, då uppstår bara nya problem.

      Ser att ni lämnat Norrlångträsk för Kiruna. Hoppas att ni får en härlig sommar där. Förresten har myggen och knotten anlänt i stora mängder nu vilket inte är så lustigt när man har småbarn.

      Radera