En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

onsdag 13 juni 2012

Gallejaur - andra och sista delen


Då fortsätter vi promenaden i Gallejaur och går en bit uppför backen tills vi har den här utsikten. Men vi gör helt om och kliver in i AndersLarsa-gårdens huvudboning, ett stort timrat hus i två våningar.
 Liksom i Karlssons gård står här ett skåp precis innanför köksdörren, men det här är ett hörnskåp som kallas kantor. Därinne förvarades bland annat skålar vars innehåll så småningom blev filbunke. Detta skåp är på dörren daterat med 18 13/12 88. Det var många av besökarna som blev nostalgiska av att se skåpet, för ett sådant fanns nog hemma hos de flesta av dom som bodde på landsbygden på den tiden dom var barn.
 Fäst straxt under köksinnertaket hängde denna konstruktion som är en förvaringsplats för lite av varje, bland annat bräder och kläder. Också mycket vanligt i många hus förr i tiden.
 Vapenskåp var nog en okänd företeelse på den tiden det här huset var bebott.
 En köksstol utmed den öppna spisen, en modell jag inte har sett förut.
Kammarn innanför köket var förr en mjölkkammare, men ombyggt, kanske på 50-talet, till ett modernt kök med elspis, kylskåp och blåmålade köksluckor. Ett grytunderlägg av det mera humoristiska slaget hängde på väggen.
De gamla medaljongtapeterna i farstun börjar kanske vara moderna igen.

Nu lämnar vi vinterboningen och går tvärs över vägen och ner på andra sidan till bagarstugan som användes som bostad sommartid.
Här finns återigen en köksträdgård som restaureras, det finns utanför bild till vänster.
I bagarstugan fanns bland annat en stor bakugn, två väggfasta bänkar, ett långbord, en kökssoffa och så ett hörnskåp förstås. Det här skåpet var dekorerat med en ovanlig målning och daterad 1864.

 På väggen hängde ett Långströmsur, alltså ett ur tillverkat i Norrlångträsk! Slanten är nog orginal medan loden däremot är... tja man tager  vad man haver, huvudsaken att klockan går rätt.

 Jag tror att den här uppsättningen lieblad och slipstenen fanns på bagarstugans baksida. Tydligen mest intessant för den manliga delen av besökarna.
 Jordkällare fanns det förstås också.
 Den här åttakantslogen är den enda byggnaden som en utomstående har byggt. Det var en man som vandrade runt och var expert på just sådanan logar. Guiden berättade att när bygget var klart och mannen skulle ha betalt begärde han 80 kronor, men fick 100. Som tack för den gentila lönen byggde han då de höga hässjorna som står vid logens ingång. Där torkade man inte hö utan råg, och rågen användes i första hand för att binda ihop kornkärvarna med. Det var inte så ofta det hann mogna, men gjorde det det så använde man naturligtvis själva säden också.
 Hässjorna är vansinnigt höga och man undrar då förstås hur i hela friden man fick upp rågen. Man la plankor mellan de två hässjorna och så fick "smapajka" klättra upp där!

Till sist vill jag bara berätta att vädret var perfekt, maten utmärkt god och det fanns faktiskt en vattenklosett i det nyuppförda huset som matsalen var inhyst i. 

Det här var bara några av byns 50 byggnader. 

I dag sköts området om av Stiftelsen Systrarna Karlsson i Gallejarur och Gallijar-Järvlia Kulturbygdsförening.



19 kommentarer:

  1. Vilken fantastiskt bar dokumentation!!

    Känner igen det där med filbunken - fast hos min mormor stog den på köksbänken. Så gott - med ingefära och socker.
    Det där med förvaringen under taktet har jag inte sett förr. Kanske beror på att jag inte är tillräcligt gammal... :-)

    Tänk att man flyttade från ett relativt bekvämt hus ut till bagarstgan på sommaren. Kan inte begripa det. I byn där jag växte upp - Klövsjö i Sydjämtland - var det flera familjer som gjorde så. Man skurade både hemmet och ladugården under tiden. Kossorna var på fäbodvallen eller i sommarladugården. Betade i skogen.

    Utedass med flera sitthål hade vi på skolan i början. Inte tal om att vara för sig själv där inte...

    Tänk så mycket vi varit med om egentligen - vi som levt några årtionden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dokumentationen är inte bar utan givetvis bra!!

      Radera
    2. Jag bodde som barn ofta hos en kusin till min mormor på Frötuna Gård utanför Uppsala, och där ställdes också filbunkarna på köksbänken (om jag nu minns rätt) och serverades med socker och ingefära. Jag har alltid försökt hitta den där smaken igen men utan att lyckas.

      Torrdass är jag också bekant med och de tillhörande katalogerna.

      Att man flyttade till sommarhus är inte så konstigt, då kunde man städa upp vinterboningen ordentligt och sen var det enklare att städa det mindre boendet under sommaren när det var så mycket annat arbete. Min svåger och svägerska gjorde det till för kanske tio år sedan, trots att dom inte har haft något jordbruk sen sextiotalet.

      Radera
  2. Blir alldeles tårögd. Tänk så nyss det var för oss som har minnen från utedass och jordkällare vid små ställen på skogen. Så nyss och ändå en helt annan tid. Fint att det dokumenteras och dina fina bilder gav mig en härlig nostalgitripp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra det är då att det finns eldsjälar som bevarar det gamla för eftervärlden. Vår generation har kanske fortfarande minne från hur det var, men tänk på våra barn och barnbarn och de som kommer senare.

      Radera
  3. Vilken nostalgitripp. Så här såg det ut hos min mormor och morfar som bodde ensligt ute i skogen med ett litet jordbruk. Omålade knuttimrade hus och boningshuset var större i två våningar. Ingen el och utedass och vattnet hämtades i en brunn om den inte sinade på sommaren, för då fick man gå nästan 1 km till en källa i skogen för att hämta vatten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det moderna boendet är inte så gammalt som vi ibland inbillar oss. Det är något med stillheten hos dessa byggnader som vi dras till tror jag. Men vi ska inte romantisera för mycket heller, dom fick jobba hårt och vända på slantarna.

      Radera
  4. Ett helt underbart reportage om en del av Sverige, som är avfolkningensland. De är skam att hus och byggnader ska stå tomma.
    Men som tur finns det en stiftelse som ser till gårdarna.de där med klockan var ju intressant.

    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan nog tacka de envisa systrarna, dom som stannade kvar när alla andra flyttade, för att denna by fortfarande finns kvar. Det är ju ganska vanligt att timrade byggnader plockas ner och flyttas, men här står alla kvar på sina ursprungliga platser, utom ett mindre hus som flyttades högre upp när vattennivån höjdes.

      Här i Norrlångträsk är vi stolta över de gamla långströmsuren, fast jag är inte så där väldigt insatt i historien. Får nog läsa på vid tillfälle.

      Radera
  5. Nu har jag läst hela din dokumentation av Gallejaure, vilket fint reportage
    och likaså bilderna. Det behövs eldsjälar i vårt avlånga land, som tar hand om gamla byggnader och gamla saker. Vi behöver få veta vår vardags-historia
    Mina barnbarn,som nu är i 20-års åldern,sitter som tända ljus när jag berättar om hur jag hade det som barn. Jag bodde på landet tills jag fyllde tio, och det var med utedass och bad i en ett stort träkar som stod i tvättstugan.
    Det är alltid så trevligt att läsa hos dig. Jag mår inte så bra och bloggandet blir eftersatt - både kommentarer och inlägg. Men du finns där
    när jag sätter mig vid datorn och tack för dina kommentarer.
    Ha det bra.
    Kram Viola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att barnbarnen blir intresserade när du berättar, det måste ju nästan låta som en saga för dom. Du kanske ska försöka skriva ner lite av dina barndomsminnen så att barnbarnen har det på pränt.

      Nu blir jag lite, nej ganska mycket, orolig då du skriver att du inte mår så bra. Hoppas att det är något övergående så att du får njuta av sommaren som just börjat.

      Radera
  6. Tapeten i farstun, det målade skåpet och alla byggnader; alltihop föll mig på läppen. Och vilket vackert läge!

    SvaraRadera
  7. Jamen så trevligt att göra dig nöjd! Kanske tapeterna är något som skulle passa hos Estelle och Co? Nu vet jag inte hur kräsna hönsen är när det gäller tapeter men det hörs som om det ska bli fint värre hos dom som flyttar hem till er i alla fall. Ett läge som byn Gallejaurs tror jag i alla fall att dom skulle gilla.

    Allvarligt talat så är det en mycket vacker miljö och ett väldigt trevligt utflyktsmål och ett mycket fint ställe för kalas och större träffar.

    SvaraRadera
  8. Återigen härliga bilder och intressant! Kände mig nästan som att komma tillbaks till mitt kära Hälsingland där jag tillbringade många somrar som ung.....nostalgi,mmmm!
    Kramar om och önskar dig en skön solig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha en riktigt fin helg du också!

      Radera
  9. Vilket vackert högskåp. Liknar de som man kan se i Dalarna. jag har aldrig sett en åttkantig byggnad måste var rätt ovanligt. Kan tänka mig att vapnen låg laddade och klara man visste ju aldrig vad som dök upp utan för dörren.
    Riktigt längtar till jag blir pensionär och får komma med på liknande resor.
    Ha en fin morgondag
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där skåpet skulle nog göra sig bra på Antikrundan. Jag gillar det också.

      Logen kallas nog mest rundloge, men de flesta kanske är sexkantiga.

      Radera
  10. Jag tycker det är underbart att det finns eldsjälar som ser till att miljöer som de här bevaras för framtida generationer. Däremot borde fler av den yngre generationen få sig upplevelsen till del, inte bara besökare som redan är "pangsjisar", som i vissa fall been there, done it.

    Fast det kanske också görs förskole- och grundskoleutflykter dit? Det är nyttigt för barn/tonåringar/unga vuxna att få se med hur lite man redde sig för inte alltför länge sedan, utan satellit-tv och digibox, bredband och iPhone, ångdusch och jacuzzi, och med värme bara från ved istället för el i ledning eller från en oljepanna!

    Om man tänker efter, är det på en hisnande kort tid som vår levnadsstandard förändrats till vad den är idag. Med kända, inte särskilt miljötillvända konsekvenser.

    Tack för ett fint reportage!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gallejaur är tillgängligt för alla och envar och är ett av Sveriges 34 kulturreservat, ett av totalt fyra i Norr- och Västerbotten. Byn ingår dessutom i ett naturreservat.
      Jag vet inte om skolorna gör så mycket utflykter nu för tiden, man får ju inte längre begära att barnen ska betala för något. Så det får nog blir till föräldrarna att ta med sina telningar till ställen som det här.
      Jag tycker det var nyligen som jag trodde att folk var tokiga som gick och pratade högt för sig själva på allmän plats. Så småningom lärde jag mig att det handlade om mobila telefoner.

      Radera