En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

tisdag 5 juni 2012

Lite koko

I morse när jag tog en första titt genom köksfönstret ner mot lägdan såg jag tre svanar och sju tranor som verkar tro att den en gång upptorkade sjöbotten är på väg att återuppstå. Massor med godis verkar dom hitta. Om det nu är maskarna som ger sig upp på ytvandring nu när det är blött utan att tänka på att dom inte tål dagsljuset, eller om det är fröna som bonden just sått, är svårt att veta. Den tjusigaste tranhannen går med bestämda steg och stjärtplymen vickande mot en yngling som tydligen försöker sticka upp men som ser till att hålla avståndet. Svanarna tar det lugnt och rör inte mycket mer än halsarna. Att hundarna skäller på dom från vår tomt verkar inte bekymra någon av dom, dom har tydligen lärt sig att de där skällande sakerna håller sig där innanför staketet.
Men vad är det som sitter i ett av mina äppelträd? En slokande rovfågel? Det här måste jag kolla lite närmare.
Jamen  nu ser jag, det är ju göken. En underlig fågel det där. Han ser alltid lite sjavig ut och som om han var hopplockad av olika fågeldelar. Ett huvud- och halsparti som kanske är lånat från duvan, en krökt näbb som ser lite rovfågelsaktig ut fast lite för smal, ett randigt bröst, också det rovfågellikt, mörkgråa vingar och rygg som en kråka och till det en alldeles för lång stjärt. Jag tror att det är det där att vingarna hänger ner när den sitter som gör att den ser lite vårdslös ut.
Dessutom blir jag alltid lika förvånad över att göken är så stor, nästan lika stor som en skata. Inne i mitt huvud har den sen barnsben varit mera av en duvas storlek.
Vad är det du sitter där och gnäller om? Du slipper ju ändå bli blöt där du sitter i köksfönstret med din kamera.
Jag slår vad om att du inte behöver blöta så mycket som en tå för att få dig en matbit!


Sen ledsnade han på mig och kameran och flög sin väg. Det är för övrigt ett väldigt hoande från alla väderstreck just nu. Så riktigt hur man ska tyda det vet jag inte. Men det kanske är en prognos för resten av året och det kan ju bestå av både glädje och sorg.


 En promenad upp till Lidträskbäckens fors visade att det beskedliga bäcken nästan blivit förvandlad till en vild älv. Så här mycket vatten var det inte ens när snösmältningen var som värst. Bäst att gå försiktigt om man ska över bron till andra sidan för det är inte nådigt om man halkar och druttar i.
Det är inte konstigt att Sörträsket svämmar över med denna tillrinning från det här hållet och en hel del från Hundtjärnbäcken och Mullberget, och sen bara ett utflöde. 

 Vattnet från Mullberget har ställt till det ordentligt och tagit med sig några stora bitar av Mullbergsvägen. Cilla blir fundersam, så här såg det inte ut i förra veckan. Kanske läge nu att laga den trasiga vägtrumman.


 Vid Sundboms lada ligger den sista snöfläcken kvar nere i diket men den är säkert väck inom kort. Det är ju trots allt tio plusgrader i luften.


Och över alltihopa vilar moder sol, men henne är det svårt att ser genom de blygråa tjocka molnmassorna. Det är inte troligt att det lönar sig att kliva upp i ottan i morgon för att kunna följa Venuspassagen. För säkerhetsskull ska jag i alla fall ta in svetshjälmen i kväll så att den finns på plats utifall att solen visar sig och jag vill glo på den.



16 kommentarer:

  1. Så fina stilstudier du fick av göken! Har aldrig ens sett den på nära håll. Tänk att den är så stor - och rovfågleslik!
    Så mycket vatten - vårfloden borde ju vara över nu...
    Sista bilden med gårdarna som speglar sig i sjön - så vackert! Vilken ljus!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag glömde skriva att göken också kan skratta, ett hest skratt, men jag vet inte om det är när hannarna kivas eller om det ingår i parningsriten.

      Jag kan känna mig lite tjatig ibland med den där vyn från Sörträsket, men eftersom jag ofta kommer den vägen och det ofta är vackert hamnar det många gånger på bild.

      Radera
    2. Det var kanske att ta i lite i överkantat jämföra den med en kråka i storlek, men de gökar jag ser häromkring ser ut att vara bra mycket större än det angivna måtten man kan läsa om.

      Radera
  2. Du fångade göken på bild! Denna mytomspunna fågel! Södergök=dödergök. Östergök= tröstergök. Västergök= Bästergök. Och väderstrecket i norr, vad säger göken om det? Minns ej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är klart att jag måste passa på när han sitter precis nedanför stugan. Man kan ofta se den sitta på telefon- och eltrådarna.
      Norrgök är sorggök har jag för mig. Det är bara att se till att ha göken väster om sig.

      Radera
  3. Är det så där Göken ser ut? Hade inte en aning faktiskt! (ser mig så sällan jag kan i spegeln nuförtiden faktiskt) Nåt eget bo har den ju inte heller den rackarn, men det har JAG!
    Jösses, du är banne mig värsta Ornitologen vettja :D Och du, du vet ju redan att jag älskar din omgivning och dina fina bilder ;)

    Varm kram raring!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Göken tillhör en finare sort och har skaffat sig barnvakt på heltid. Slipper tjat och gnäll från hungriga ungar och behöver aldrig städa.
      Så mycket kunskap om fåglar har jag inte, men det går ju alltid att googla, bara men vet namnet på pippin.

      Radera
  4. Jag säger detsamma som Gökboet, är det så där göken ser ut? Läste nog i skolan om göken och kommer ihåg att den lägger ägg i andras bon och bryr sig inte om att ruva äggen själv, det kommer jag ihåg. Och att den är så stor, för jag hade fått för mig att den var mycket mindre. Tack för dina bilder.

    Många fina bilder är det alltid här och lika roligt att se dem. Den sista med spegelblanka vattnet är riktigt fin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir lite förvånad över att det är så få som har sett göken. Kanske är det så att man har sett den men inte vetat att det var en gök. Är man stadsbo är chansen kanske mindre, men utanför stadskärnan borde göken finnas på de flesta platser, tycker jag. En gökunge i boet är inte roligt för en liten fågelförälder. Det första gökungen gör är väl att putta ut de andra äggen och ungarna så att den blir ensam i boet. Styvföräldrarna kommer att ha fullt schå ändå med att föda upp sin jätteunge.

      Radera
  5. Är det så där göken ser ut? Har aldrig sett den så nära. Fina bilder! Här nere har vi väl nästan skrämt bort honom eftersom vi använt vantarna efter det att vi hört honom kokoa.
    Antar att du inte fick se Venuspassagen. Här, mellan Vänern o Vätterns skulle det finnas en chans men icke - det var mulet. Vi får väl vara glada ändå och hoppas på lite torrare väder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det något gammalt ordspråk, det där med gökens hoande och vantarna? Det finns anledning att ha vantar på sig här än i denna dag, men nog hörs det gökar från alla håll trots det.

      Nej, någon Venuspassage blev det inte för oss i morse, men jag vet att jag har sett något liknande för några år sen och det borde ha varit förra gången Venus passerade framför solskivan, 2004. Ska leta i arkiven om jag har någon bild från det tillfället.

      Radera
  6. Härliga bilder och fin text.

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina vänliga ord Pennelina!

      Radera
  7. Du är så bra på att fota å skriva,har då aldrig sett göken man hör den ofta,Spegelbilden gillar jag det blir alltid så fint.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, du brukar också ha fina bilder och kan du höra göken nära kanske du får tillfälle att fota den också. Jag tänkte faktiskt inte så mycket på spegelbilden när jag tog det där fotot med min lilla kompaktkamera, utan var mer fascinerad över kontrasten mellan bebyggelsen och de mörka molnen som tornade upp sig över dom. Även mörka regnmoln har sin tjusning.

      Radera
  8. Sådär ser alltså en gök ut! Fina bilder - speciellt spegelbilden


    margareta

    SvaraRadera