En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

lördag 30 juni 2012

Regnet det bara öser ner...

Är det så här politikerna tycker att vi på landsbyggden ska göra med våra hus? 


Nu vet jag att just detta hus inte var i bästa skick innan det bit för bit började nedmonteras. Ett mer sluttande golv än det som fanns i detta kök har jag aldrig varit med om, varken förr eller senare. Kanske har delar av detta hus tagits tillvara och uppstår i en annan form. Det första som försvann var ett fönster med karm och allt, sen ett till och ett till. Dörren blev till ett hål, en vägg var en dag helt öppen och nu är det bara regelverket och muren som håller taket uppe. 


Lite grann är det så med alla småbyar, husen rivs eller får bara förfalla allt eftersom de gamla som bott där dör bort. Några blir till fritidsbostäder förstås och ibland händer det att nya invånare flyttar in. Men politikerna såge nog helst att vi alla flyttade in till städerna, vi som envisas med att bo här året runt. Bit för bit monteras servicen ner och till slut har väl alla skrämts iväg härifrån.


Men nu ska vi inte vara så där pessimistiska, även om vädret inbjuder till tankar av det slaget. Inte kan man tro att det var ett strålande varmt och soligt sommarväder för en vecka sedan. Det känns som om det varit höstväder en längre tid. Kanske lika bra att acceptera att det kommer att vara en sval och regning sommar detta år. Vädret till trots är det mycket som blommar just nu, både i trädgården och ute i det vilda. Purpurapeln är riktigt översållad av blommor, men man måste komma nära för att upptäcka dom bland alla rödskimrande blad.

Skuggmorellen, som tappert kämpar vidare trots att den likt huset här ovan nedmonterats bit för bit, har aldrig haft så mycket blommor som denna sommar.Om nu myggorna behagar pollinera dom i stället för att envisas med att sticka mig, kanske jag kan få en liten skörd med bär till hösten från detta rotskott.

Även äppelträden har blommat rikligt och med lite tur har humlorna och blomflugorna haft vägarna förbi där mellan regnskurarna.

Men denna lördag håller alla insekter utom myggorna och knotten sig hemma. Det regnar och blåser och temperaturen ligger på 11 grader. Hundarna har just torkat efter förmiddagens promenad så det kanske är dags att dra på sig regnstället och kepan igen. K har åkt till en kusin i byn, jag har tvättat, strukit, löst två sudoku och lördagens korsord i Norran, vår lokala tidning, lyssnat på dagens Sommar och läst diverse blogginlägg. 

På förmiddagen lyssnade jag på en gripande dokumentär på P1."Mamma och skruvmejslarna" av Caroline Kustus. Gå gärna in på P1:s hemsida och lyssna, det är en mycket naken och ärlig berättelse om Carolines upp växt med en mamma som går på droger.

I går hann jag med att rensa lite i en rabatt och plantera några rosenrot som jag delat av från en av plantorna jag har.  Vid en inventering i trädgården såg jag att sockblommans blommor påminner om nornan.
Tage blommar också, fast han står lite illa till där han får slåss om näringen med rönnrötterna.

För första gången på många år verkar aklejan klara sig utan att angripas av den elaka insekt som lägger ägg i knopparna och får dom att torka ut. Kanske har vi den kalla och regninga sommaren att tacka för det. Denna blomma har funnits i vår trädgård sedan mina svärföräldrars tid.

Uppgifter om aklejan hämtat på nätet:
De svenska namnen Akleja eller Akvileja är försvenskningar av det vetenskapliga namnet för släktet, Aquilegia. Detta tolkas i sin tur av vissa källor som en sammandragning av aquila legia, som är latin och betyder ungefär "en samling örnar". Denna tolkning är rimlig eftersom blommans baksida ser ut som fem fåglar som sitter i ring med näbbarna inåt. En folklig variant av detta är Duvblomma p g a likhet med flygande duvor. Ett annat namn är Älvahandske.

De vackra blommorna kan locka barn att smaka på dem. Men växten är giftig och fröna innehåller föreningar med blåsyra. Förgiftningssymtom kan vara allt från slemhinneretning till hjärtbesvär, beroende på hur mycket och vilken del man har ätit av växten. Vid allvarligare symtom ska läkare kontaktas.


Vinbärsbuskar, jordgubbar, smultron och rabarber, allting står i blom just nu. Men hammocken gapar tom. Det är inte inbjudande att sätta sig där just nu. Bättre då att ta en promenad med hundarna så att både vi får lite motion alla tre. Jag ska se om det inte blir ett lite uppehåll i regnet så att inte Helen blir så förtvivlat våt.





10 kommentarer:

  1. Vilka härliga bilder du bjuder på. Jag tänkte på det här med avfolkning. Det är inte lätt att få köpa något av alla dessa ödehus. Endera är det en tjurig gamling som inte vill sälja fast den för längesedan flyttat. I andra fall kan det vara sterbhus där det finns flera ägare dvs. barn till de som bott där. Tyvärr tjuras en del på ett syskon kan sätta stopp bara på pin kiv. Tro mig vi är ute efter något sådant att köpa och har gått på pumpen ett flertal gånger så jag kan tänka mig att det är lika för ungdomar som skulle vilja köpa och renovera. Man måste ha kontakter ute i byarna för att få chansen
    Ha en fin morgondag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle tro att det är skillnad på hur det är i Sundsvalstrakten och hur det är här. Vill man ha en stuga utmed havet, oavsett storlek, så kan man få betala hur mycket som helst, men i inlandet får du en modern villa med skapligt stor tomt för 300 000. Äldre hus kan vara betydligt billigare.

      Radera
  2. Jaa du, det ser minst sagt väldigt dragit och ruggigt ut det där huset och visst är det sorgligt och bedrövligt att byarna så sakterliga dör ut!

    Dina bilder är ju rent ljuvliga som vanligt och gu' vad du kan mycket om både växter, djur och natur!!! Jag lär mig alltid en massa nytt här hos dig, men om det sitter kvar så värst länge vet jag då inte ;)

    Snart kommer solen ska du se... Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte ska du tro att jag kan så mycket, det är på Google man hittar kunskaperna. Och det är lika dant för mig, jag lär mig mycket för stunden men hur länge det sitter törs jag inte svara på.

      I dag, onsdag, skiner solen. I alla fall nu på morgonen.

      Radera
  3. Här i Sveriges sydligaste glesbygd är nästan alla hus flyttade minst en gång. Det gällde att ta tillvara på tillgångarna och använda sig av det som fanns. Här kunde det gott sluta regna nu så inte alla jordgubbar regnar bort. Synd om dem som ska leva på de inkomsterna resten av året.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jordbrukare är inte lätt att vara, i alla fall inte om man ska leva på det man odlar. Har just konstaterat att många björkar drabbats av något som gör att bladen svartnar och faller av. Det är bara att hoppas att det inte är något som skadar själva björken.

      Radera
  4. Så många fina bilder på blommor och jag njuter :-).

    Inte alls roligt med att hus får stå och förfalla eller att de plockas ner. Inte är det lätt att bo på landet när alla jobb verkar hamna i storstäderna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog alla politikers våta dröm, att alla samlas i städerna, men vi kommer nog alltid att vara några som stretar emot. Man ska betänka att det tar 30-40 minuter att köra in till stan härifrån och en storstadsbo kan ofta behöva mycket längre restid till arbetet än så. Dessutom är det flera som samåker så mycket det bara går. Vad gäller kollektivtrafik så har vi två bussar på morgonen och en på eftermiddagen in till stan och motsvarande fast tvärtom på eftermiddagen.

      Radera
  5. Ja, de är stor skam! Huset var ju värdefullt då det har en skorstenstock!
    Bara att fortsätta "vi flytt int". Och nu kommer då LKAB och behöver massor med arbetskraft.

    Du har ju en hel del fina växter. Men jag vet trädgårdar i Norrbotten som lyckas med sitt. De växer så de knakar tack vare ljuset.

    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja växtsäsongen är kort men intensiv och perenner är inga problem att ha, dom skyddas från vinterkylan av ett tjockt snötäcke. Buskar och träd kan vara knepigare. Vi bor i växtzon 6, Skellefte stad ligger i zon 5 och skillnaden syns tydligt på våren och hösten.

      Radera