En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 18 juni 2012

Sen kväll med Marranäsvältan

I lördags kväll vid halv tiotiden passade jag på att åka till Fällfors i det vackra vädret för att prova på att fota med stativ. Jag tänkte mig  att kvällssol borde ge ett fint ljus över Marranäsvältan, vår egen miniversion av en canyon med upp till 50 meter branta sidor.  Här är det inte fråga om berg som gröpts ur av vatten utan det är sand. Riktigt fin badstrandssand, hur mycket som helst. 


Att en liten underjordisk bäck dessutom gjort ett sånt grundligt arbete på sin väg ner mot älven att den hotat både väg och flygplats är förunderligt. Sedan några år har man emellertid fått stopp på bäcken, som gjort en 160 meter lång och 30 meter djup ravin, men vem vet vilken väg den tar nu? Här kommer lite bilder från Marranäsvältan, som fått namn av att man en gång i tiden släppte ut ston på bete nere på näset, marra = märra.
Här står jag på den västra sidan, den som är närmast vägen som går mellan Fällfors och Norrlångträsk. Nere i ravinens botten ringlar sig Byskeälven. Man kan se lite av älven längst ner till vänster.

Står man längst inne i ravinen har man vägen cirka 50 meter bakom ryggen.


Nu är jag på den östra sidan och man får lite bättre uppfattning om hur djup ravinen är.

 Har bara gått en liten bit från det förra fotostället och på andra sidan ravinen kan man, i alla fall om man tittar noga, se min bil där den står parkerad mellan träden och vägen där bakom. Visserligen måste ungdomarna på landsbygden få roa sig , men jag tycker i alla fall att det är ett ofog att köra motorcykel och moped som det görs i detta naturreservat.
Några ston går inte längre och  betar på Marranäset utan någon har byggt en sommarstuga där, en riktig idyll, men jag undrar just hur här ser ut när älven är som högst på våren. Det är alltså Byskeälven som kommer uppifrån till höger, gör en snäv sväng precis utanför bild till vänster och fortsätter sin färd mot havet i bildens nederkant. Gott om mygg torde det också vara där nere. Jag hade i alla fall sällskap av många där uppe där jag gick.

Man kan tro att älven masar sig förbi i ganska maklig takt när man tittar på den så här uppifrån, men just vid fototillfället förde den med sig mycket pollen och när man ser med vilken hastighet  det ljusa skummet rör sig och vilka virvlar som bildas förstår man att det går undan ganska rejält. Denna plats ligger lite drygt en kilometer nedanför forsen.

Visst ser ni hjärtat som bildats i skummet? Det är absolut inget fotoshoppande utan det såg verkligen ut så där. Jag såg det som en hälsning från älven till mig för det var ingen lång stund just den formen varade. Men nu var klockan kvart över tio och K kanske började undra vart jag hade tagit vägen. Bäst att fara hemmåt.

Jag vet att jag tidigare har gjort ett inlägg om Marranäsvältan, men eftersom det tillkommer nya följare tänker jag att det inte skadar med ett inlägg till. Och så hade jag en anledning till att prova på att fota med stativ.


16 kommentarer:

  1. Det kan aldrig bli för många inlägg som är i den här klassen. Inte skulle jag då vilja ha min sommarstuga som på bilden. har man stått och tittat och lyssnat på älvens framfart så vet man vilken kraft den har. Det ser man ju också när man tittar hur den varit med och format naturen. Vid första anblicken så påminner det om niporna uppe i Sollefteå.
    Säger bar vackert
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är faktiskt förundrad över att stugan klarar sig år efter år, fattar inte hur det går till egentligen.

      Radera
  2. So egendomligtoch spännande. Det är mycket i naturen man inte förstår och blir imponerad av! Den är så mäktig. Visst ser jag ett hjärta, men så strömmt där måste var.
    Nog är det olämpligt att ungarna åker moppe/motorcyckel där.

    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har kanske inte så många sevärdheter här omkring, men Marranäsvältan är definitivt en. Ibland är det lite av vilda västern här ute i skogen. Ingen polis så långt ögat når, och föräldrar som tycker att barnen ändå måste få ha lite kul ibland.

      Radera
  3. Där har jag varit förmånga år sedan. Intressant att se! Typiska spår i sanden. Tänk att det ska vara så kul att köra upp och ner så där.... Knappast OK i ett naturreservat.

    Söt liten stuga onekligen, men inte skulle jag ge mig till att bygga på en sådan plats. Vårfloden är inte att leka med!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va! Då har du ju nästan varit i Norrlångträsk, vetja. Gör ni om den resan måste ni titta in på en kopp!

      Radera
    2. Vi ser så olika på naturen. För ungdomar (och kanske även vuxna)på moppe är den där ravinen givetvis oemotståndlig. Och de ger kanske naturens krafter en skjuts - att hindra naturen går ju inte i längden så på sikt lever den där stugan farligt.
      Jättefina bilder och så intressant att läsa.

      Radera
    3. epsilon
      Nog kan jag förstå att det kan vara frestande för fällforsungdomarna men det är ett faktum att dom har åtskilliga andra sandgropar att härja runt i eftersom all mark i Fällfors med omnejd består av sand. Branter är det också gott om och därför tycker jag att dom borde respektera just denna välta.

      Radera
  4. Jösses, vilken ravin i sandmarken! Man ska sannerligen inte underskatta naturkrafterna, för när de väl sätter igång - även om det till en början bara är medelst en tunn och smal rännil av vatten - då händer det grejer.

    Men vad är det för tokar som byggt sin sommarstuga på den där platsen?! De hade nog vunnit på att montera pontoner under kojan istället för att förankra kåken till marken med en reguljär husgrund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det egendomliga är att det har stått en stuga där så länge jag kan minnas. Om det är en och samma kan jag inte svära på, men jag har aldrig hört talas om att just den där stugan skulle ha seglat nerför älven.

      Radera
  5. Så fin sand det var där och vilken ravin. Såna här fotoobjekt ser vi gärna i repris, fast jag hade inte sett detta tidigare. Och ett fint hjärta hittade du också, helt naturligt, som är klart vackrast.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske är så att alla former människan tror sig ha hittat på redan finns i naturens eget mönster. Inget är nytt under solen. Och riktigt fin sand är det. I massor och överallt.

      Radera
  6. Oh vilken häftig natur. Jag hade aldrig vågat bygga en stuga så nära älven, man har sett skrämmande exempel på vattnets krafter.
    Vackert, mycket vackert.
    Monkan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är faktiskt häftigt, så pass att man testade med allehanda för att få stopp på den pyttelilla underjordiska bäcken som sandkorn för sandkorn hotade att ta med sig både väg och flygfält. Till slut tror jag att man murade igen den, och det är därför jag undrar vilken väg vattnet tar nu. Det kanske blir en överraskning en vacker dag.

      Radera
  7. Shyssta bilder, men hjulspåren är allt en smula störande.
    /Kjell

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir ganska ordentligt störd av alla gas- och bromsspår som finns både i vältan och runt omkring. Men det är ju ett känt faktum att det är lite Vilda Västern över Fällfors.

      Radera