En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 8 juli 2012

Jävrebodarnas fiskecamp

I går kom vi oss äntligen för med en resa till fiskecampen i Jävrebodarna. K har varit där en gång för ganska länge sedan med jobbet, men jag och äldresonen har aldrig besökt stället förut, även om vi ofta har passerat platsen när vi åkt E4:an mellan Skellefteå och Piteå.

Kjell och Harriet Persson startade Jävrebodarnas fiskecamp år 1988, och efter många års flitigt samlande kunde Kjell på försommaren 2007 öppna sitt unika museum .
År 2000 övertog Tomas Persson  fiskecampen. Anläggningen växer fortfarande. Nu senast med ny serviceanläggning och utökad servering.
Texten ovan har jag hämtat på deras hemsida.

I en avstängd havsvik kan man fiska havsodlad regnbågslax och röding och har man inte egen fiskeutrustning hyr man det på plats.

Allting går i en egen rustik stil, även  om en del stilbrott, såsom balkongdörren på receptionsbygnaden, återfinns. Maken och sonen begrundar det hela. Kanske inte det vackraste av stilar, men man blir på gott humör när man ser det.

Entren till caféet och muséet får mig nästan att bli lite sjösjuk eftersom det är svårt att hitta igen parallella linjer och räta vinklar. Vi klev i alla fall in och beställde tre portioner av dagens lunch.

Maten tillagades utomhus på muurikkor av Kjell Persson i egen hög person och eftersom vädret var fint, om än inte soligt, så beslöt vi oss för att sitta ute och äta.
När jag ser bilderna upptäcker jag att solen faktiskt tittade fram emellanåt. Det var alltså en riktigt vacker dag till och från, men ganska mycket svalare här ute vid havet än hemma i Norrlångträsk. K har av någon fått uppgift om att det är +8 grader i vattnet vid Byske havsbad, så det är inte så konstigt om det blir lite kyligare när vinden kommer in från havet.
Det var lite av en balansakt att föra maten från "köket" till borden eftersom tallriken bestod av ett takspån. Tack och lov var den stekta potatisen i klyftform och inte som i Svansele, rundpotatisar. En underbart god lax med sås och grönsaker kunde vid påfyllning bytas ut mot viltskav. Det senare var en besvikelse, tyckte jag, men karlarna var nöjda med den också. Maten intogs med bestick gjorda av tunt trä.
Efter mat och kaffe och spännande sällskap av ett österrikiskt par tog vi så sats för att ge oss i kast med muséet. Med tanke på att Kjell Persson samlat ihop närmare 45 000 prylar var det ett bra beslut att äta först och gå museirundan sedan. 
För att inte förvirra och trötta ut er alltför mycket sparar jag muséedelen till nästa inlägg och avslutar med en bild på en av de vackra jättestora vallmoblommorna som växte utanför entren. 


Vallmons frökapslar får mig alltid att minnas mina barndoms somrar hos tant Elsa och farbror Ernst, och framför allt farbror Sven som var trädgårdsmästare på Frötuna Gård utanför Uppsala. Där växte det massor av dessa stora vallmoblommor, men det jag tyckte var mest intressant var just de fina frökapslarna.



8 kommentarer:

  1. Där är ju fint det är nått år sen vi var där sist då var inte museet klart ska tipsa ungdomarna att det är ett ställe dit vi kan åka det blir ju inte så långt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det är en så där lagom lång utflykt. Inte längre än att hundarna denna gång fick stanna hemma. Jag undrar om det där muséet någonsin blir färdigt. Snacka om samlarmani!

      Radera
  2. Det låter som en rolig och mysig utflykt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var det också och om du har vägarna förbi så kan det här vara ett bra rastställe. Eller så gör ni ett besök i Norrlångträsk.

      Radera
  3. Det verkar ha varit en fin utflykt. Dina bilder gör så att jag längtar norrut och planerna är att fara till vänner i Umeå. Jag får se när det blir - ska också på en gård för rehabilitering. Datum får jag om några veckor. Vi har varmt, inte lagom varmt utan för varmt. Tryckande värme och framåt kvällen är det foretf 25 grader. Ser att du läser Korparna. Den har jag ju köpt och ska läsa så småningom. Ha en skön vecka!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi hade så där varmt i går och jag tycker inte heller att det är behagligt. Dessutom är det högsäsong för mygg och knott just nu och dom har haft en gynnsam utveckling så många som dom är.

      Jag tror att du kommer att tycka om "Korparna".
      Trevlig fortsättning på denna vecka!

      Radera
  4. Hur spännande som helst. Numera är jag ju aldrig norröver. Sista gången var i Ammernäs och det är säkert 25år sedan. Så fin färsk mat! och inte tycker jag det var dyrt, dessutom "miljön".
    i år är myggen oxå besvärliga hos oss. Man kan inte gå ut utan att de sitter t o m i ansiktet.

    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle tro att det hänt en hel del norröver på de 25 åren. Kanske dags att göra ett nytt besök?
      Jag är inte så besvärad av myggbett men min äkta hälft är det desto mer. Knottens bett kliar inte men man blir inte vacker om man har ett 30-tal bett i ansiktet eftersom knotten biter hål på huden och lämnar en sårskorpa efter sig.

      Radera