En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 29 juli 2012

Snottren och annat smått och gott

Nu är det dags att plocka fram hinkar och hämtare för nu börjar bären vara mogna. I går plockade jag 1½ kg hjortron, eller snottren som vi kallar skogens guld här, och mer finns att hämta. Det gäller bara att stå ut med alla miljoner myggor, knott och broms som gör sitt bästa för att tömma mig på blod. Inte annat än jag förstår är det ett bra hjortronår. 
Även blåbären kommer på soliga ställen och jag hade tänkt att jag skulle börjat plocka dom i dag, men så kom Leo och hans pappa hit sent i går kväll och dessutom öste regnet ner hela förmiddagen. Det är ett konstigt väder denna söndag, väldigt hög luftfuktighet, varmt och kvavt. Och nu på kvällen dansar älvorna, dvs fukten i marken stiger upp och lägger sig som en dimma över lägdorna.
På min skogspromenad med hundarna i fredags höll jag på att trampa på dessa läckerheter som växte mitt på den torra stigen. Här brukade jag alltid hitta några små kantareller förr i tiden, men så avverkade dom all skog på stället och björken som stod bredvid den fyrkantiga stenen försvann och med den kantarellerna. Nu har där kommit upp en liten björkruska och likt ett trolleri har kantarellerna återvänt. Det är egentligen alldeles för öppen och torr mark för att man ska förvänta sig att hitta dom här, men ibland är inte ens naturen logisk. Nu har emellertid de små gulklimparna gjort sitt för i år och ligger i min, makens och sonens magar.
När jag är ute i plockarärenden får den lilla kompaktkameran följa med för man vet ju aldrig vad man stöter på och hur som helst ryms det bra i fickan om man inte skulle behöva använda den. Där jag och hundarna brukar gå finns det gott om jättestenar och Cilla kan springa flera varv runt en sån här jätte för att hitta bästa stället att klättra upp på den. Sen ställer hon sig på dess högsta punkt och ser väldigt överlägsen ut. Ett tillfälle då lillkameran får komma upp ur fickan.
                     
Det finns sår och det finns sår. Många sår finns på insidan, kan vara väldigt djupa och allvarliga men syns inte på utsidan. Har man sår av den arten är det ingen som frågar vad man råkat ut för eller om det är farligt och gör ont. Sen finns det sår som syns väldigt tydligt, pockar på folkts uppmärksamhet och sympati eller förskräckelse, trots att dom i själva verket är harmlösa. 
Det är sår av den senare sorten jag har på mina händer och armar, varav högerhanden är den som är mest drabbad. Sköterskan på vårdcentralen trodde vid telefonkontakt att blåsorna berodde på någon virus och allt man kunde göra var det jag redan gjorde, badda med alsollösning. Inga nya blåsor kommer nu, men det tar nog tid innan spåren av dom som var är borta. 

För övrigt är karlarna numera parkerade framför tv:n mest hela tiden och stackars Leo kom och beklagade sig över att han inte fick titta på kvällens barnprogram. Kanske det är nu jag ska fara til stan och skaffa den där andratv:n vi funderat på ibland. Jag ska fundera på saken.




18 kommentarer:

  1. Åh hjortron. Säger vi i Sverige men i England så har de ett mera poetrisk namn på dessa guldgula bär; Cloudberry. Känn på namnet, så mycket poesie.

    Så bra att du talade med vårdcentralen. Själv har jag numera alltid ACOGEL hemma.

    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan tänka mig att namnet cloudberry kommer av hjortronets utseende, alla utbuktningar som kan liknas vid moln. Dt är svårare att säga var namnet hjortron kommer ifrån men det går säkert att hitta en förklaring om man söker.

      Alcogel är bra att ha och i kväll känner jag att jag nog borde smörja in mina öron med just det. I dag var det ett rent mygghelvete på min hjortronplats. Om jag kommer mig ut i morgon ska jag ta min bihatt med slöja på mig, annars går det inte att vara där.

      Radera
  2. Härligt att det blir ett hjortronår igen! Jag har en egen hovleverantör. Får bären plockade, rensade och frysta. Skönt för mig som är en riktig magnet när det gäller elaka flygfän. Läste nyligen att man kommit på att personer som har blodgrupp 0 är särsklit utsatta. Jag vet!!

    Redan kantareller?! Då kan det vara läge att kolla mina ställen när jag kommer hem till mitt andra hem.

    Trist med dina blåsor. Ser ut som mina myggbett....

    Vresros??? Tycker mig känna doften :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra du har det då! Det där med blodgrupper är länge sen jag hörde men jag köper inte det. Om min man och jag är ute i skogen där det är normalt med mygg, så kan jag sitta i shorts, linne och sandaler utan att bli särksilt uppmärksammad av myggen medans gubben sitter bredvid iklädd jacka knäppt ända upp i halsen, kepa, långbyxor och stövlar, omsvärmad av myggorna. Och vi har blodgrupp 0 båda två.
      Däremot attackerar dom mig vilt om jag går ensam som i dag, då det antagligen fötts massor av mygg under den varma gårdagen. Dom tar vad som bjuds i en sån situation.

      Händerna blir bättre för varje dag, men i kväll hettar dom tillsammans med mina öron, efter besöket i mygghelvetet i dag.

      Jag antar att det är en vresros på bilden. Den finns runt ett ödehus här i närheten.

      Radera
  3. Bra att du kontaktat vårdcentralen. Hoppas att de slutar klia snart och försvinner från din kropp!
    Nu måste jag nog smyga iväg till "mina" kantareller.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag önskar att jag också hade ett eget kantarellställe, förutom det pyttelilla mitt på Mullbergsstigen då. Jag borde gå i svampplockarskola och lära mig vad jag ska titta efter.

      Utslagen torkar sakta med säkert ut och kliar inte särskilt mycket längre så det blir nog bra om ett tag.

      Radera
  4. Det är knappt jag vågar erkänna det, men: jag tycker inte om hjortron. Dels är det kärnorna, dels något med smaken. Samma sak med vårt "nationalbär" havtornet. Jag har försökt och försökt och försökt igen att lära mig gilla båda sorterna, men nädu, det går bara inte.

    Och så var det det här med OS. Tänk, att en hel, statlig, svensk tv-kanal bara "försvann" när spelen satta igång! Jag är själv så off allt vad sport på tv heter att jag inte ens tittade på invigningen. Och det skäms jag minsann inte för att erkänna!

    Dina utslag/sår ser misstänkt likadana ut som de svinkoppor som ungarna brukar få. Inte är det möjligtvis så att något av barnbarnen haft något i den vägen på sistone? I så fall räcker det nog inte med Alsolsprit när det ser ut som på din hand. Då borde du få antibakteriell salva att smörja på, särskilt som det nu är rötmånadstider och alla bacillusker frodas som allra bäst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vore ju konstigt om alla gillade just hjortron. Nu äter man dom sällan som dom är utan man syltar dom. Varm hjortronsylt till glass är en höjdare som efterrätt och till våfflor med grädde. Annars äter vi inte så mycket sylt här i familjen, det är mest lingonsylt.

      Jag tittade inte heller på invigningen och har sett mycket lite av sändningarna från London. Jag har lite svårt för att stå ut med alla besvikna och ledsna tävlande, alltså alla utom dom tre medaljörerna. Idrott över lag har blivit så kommersiell så det känns inte sortsligt längre.

      Nej, några svinkoppor är det inte fråga om och barnbarnen hade jag inte träffat de två senaste veckorna innan jag fick utslagen. Blåsorna har inte blivit så där kladdiga som svinkoppor kan bli. Däremot har det blivit ett ganska stort rött område runt sårskorporna, men nu bleknar dom också sakta men säkert. Det är inte längre några öppna sår utan sårskorporna är torra och fina. Det gäller bara att inte riva sönder dom nu utan låta dom ramla bort av sig själva.

      Radera
  5. Ha ha ha....läste vad Nina skrev och jag håller med henne. Tänkte just på hur jag skulle formulera mig när det gäller hjortronen. Fast jag gillar havtorn.

    Såna här tider när det blir sport och åter sport som visas på TV och alla andra program får flytta på sig, så blir jag riktigt sur. Tycker att de får fixa en egen sportkanal och egen TV som de kan kika på istället. Varför ska vi alla som inte är intresserade av OS bli lidande?

    Skönt att du är bättre med blåsorna nu. Kom att tänka på att jag fick stora blåsor på hela kroppen när jag var ca: 2 år. De visste inte vad det var och jag blev inlagd på infektionskliniken. Min mamma fick inte gå in till mig och bara hälsa på mig genom en glasruta. Sen torkade blåsorna i alla fall och jag fick åka hem med kroppen full av stora svarta skorpor i kaffekoppsstorlek, som mamma sa. Men vi fick aldrig svar på vad det var och jag har aldrig fått tillbaka det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kanske har några bra recept på vad man ska göra av havtornen, i så fall får du gärna dela med dig av det. Jag har havtorn men vet inte riktigt vad jag ska göra med dom.

      Jag vet inte vad det är som får tv-ledningen att tro att ALLA är intresserade av sport, men så fungerar det tydligen.

      Stackars lilla du som fick vara utan mamma på sjukhuset. Det måste ha varit en väldigt skrämmande upplevelse för en liten tvååring.

      Radera
  6. Jag bor på Hjortronstigen men plockar bara blåbär o lingon. Hjortronsylt köper jag på Oxhälja i Filipstad (första lördagen i september) men den har blivit fasligt dyr på sistone. Enligt de hagforsare som säljer är det svårt att få tag på bär för ingen vill plocka!
    Hoppas att dina händer blir bättre. det där såg inte roligt ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I fjol hittade jag kanske tio snottren allt som allt, det var ett uruselt hjortronår. I år är det det om vända. Stora och många bär. Tyvärr är det ett utmärkt år även för myggen och i dag var dom helt olidliga. Jag gav upp innan hämtar´n var full och nu sitter jag här med brännande öron och ansikte. Kan bli svårt med sömnen i natt. I morgon tar jag bihatten med slöja om jag ska ut, för det finns många bär kvar på mitt ställe.

      Inga nya blåsor och de gamla är torra fina sår skorpor med lite rodnad runt om. Troligen är det helt läkt efter ett par veckor till.

      Radera
  7. Bilden på hjortronet ser så otroligt gott ut att man skulle vilja plocka det från skärmen och in i munnen. Känner riktigt hur gott det smakar.
    Det verkar bli bra med kantareller även i år. Tova minns mycket väl fjolårets kantarell äventyr, hon blir överlycklig när vi tränar och söker igen det vi gömt med bravur.
    Dina utslag och blåsor ser minsann inte roliga ut, borde inte en hudläkare titta på dom. Svider nog ordentligt när du kommit åt något surt eller salt kan jag tänka mig. Hoppas i alla fall att du blir bättre snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tänk om det vore så att man kunde bjuda på en smakbit via nätet!

      Jag får väl skämmas lite för att jag inte varit lika duktiga som ni och lärt Cilla att söka kantareller. Men hon är bra på att äta blåbär från buskarna.

      Nu när blåsorna är uttorkade och det bara är sårskorpor kvar är det ingen fara, även om jag försöker tänka på var jag stopar ner händerna. Det har varit värre med sveda vad gäler blåsorna i munnen, men efter en dryg veckas behandling med klorhexidin är även dom borta nu. Så det går åt rätt håll.

      Radera
  8. Så härligt att du har hittat skogens guld de bär som är så goda och nyttiga, tydligen så blir det gott om hjortron för det var en som hade plockat fem kilo.Det måste ju även bli gott om svamp så surt som det är just nu.Även jag ska bege mig ut för att plocka soppar åtminstone för de är dem jag är säkrast på och smörsvamp älskar jag att smörsteka och lägga på en smörgås.
    Så bra att du har kontaktat vårdcentralen om dina blåsor det verkar som de är på väg att lämna dig men är det en virus så ska ju allting ha sin tid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också att det blir ett bra hjortronår, men jag undrar just hur de utländska bärplockarna skyddar sig mot de mängder av mygg som finns i bärmarkerna. Jag kanske har varit ute ett par timmar totalt och har nog fått ihop dryga tre kilo.

      Soppar, kantareller och fingersvamp är säkra svampar för mig så dom plockar jag när jag hittar dom. Än är det lite tidigt för sopparna, men det borde bli gott om dom.

      Ja, nu tror jag inte att det ska komma några fler blåsor vare sig på händer, armar eller i mun. Men det tar nog sin lilla tid innan dom är helt borta.

      Radera
  9. Hjortron har jag bara plockat en enda gång. Då var jag hos en moster och morbror i Umeå, det är nog närmare 20 år sen. Här plockar jag bara blåbär,hallon och lingon. Och svamp förståss, men än finns bara kantarellerna (i massor redan), men jag saknar Karl Johan, flera år sen nu som vi hade ett Karl Johan-år. Inga alls i fjol och inga alls hitintills i år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Innan jag kom till Norrland visste jag knappt vad hjortron var. Jag vet att min mamma köpte en liten hjortronburk till en middagsbjudning för vuxna en gång, ett dyrt tillbehör som inte många uppskattade. Inte jag heller när jag fick smaka en liten sked. Men man lär sig. Förhoppningsvis ska jag ut i eftermiddag och plocka de sista litrarna på "min" plats.

      Radera