En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 30 juli 2012

Visst finns det féer - i alla fall en.

Så var det då dags för de äldsta barnbarnen att börja ömsa tänder. Att det var den yngsta som först blev av med en framtand hör mera hemma i kapitlet "olyckor" så det räknar jag inte hit. Leo har gått och vickat på en av de nedre framtänderna och i går kväll var det dags. Han var mycket stolt då han kom och visade mig gluggen och den lilla vita tanden la han genast i en plastburk som sedan placerades under huvudkudden vid sängdags. 

Kan man tänka sig, det fungerade! Tandfen har lyckats ta sig in i vår stuga i natt, utan att ens hundarna hörde henne och in under kudden kom hon sig också utan att Leo vaknade. Inte ens då hon öppnade locket på burken och la i en guldpeng var det någon som hörde henne. 

Leo säger att han ska köpa godis åt mamma för sin lilla förmögenhet! Undrar just vad tandfen säger om det?




16 kommentarer:

  1. Att tappa första tanden är en stor händelse! Och för barnet stort även när det är typ den åttonde tanden som tappas (Älvan vill att jag MMS:ar bildbevis till hennes mormor varje gång).
    Vår tandfé har på sistone blivit en aning tråkig. I stället för guldmynt lämnar hon massa enkronor eller väntar med sin tia i flera dagar. Undrar om det är för att hon i vanliga fall använder kontokort?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför skulle Tandfén skilja sig från mängden?

      Radera
  2. Vilken tur att hon inte väckte någon när hon kom :-)
    Första tanden är en stor händelse både när den kommer och när den ramlar ut. Alltid lika spännande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt klart en milstolpe i livet.

      Radera
  3. Underbar bild, där han stolt visar upp gluggen. Visst är det viktigt att tandféen kommer och tur att hon kan smyga så tyst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att hundarna inte skällde kan ju bero på att dom är vana vid att någon rör sig utanför sovrumsdörren när barn och barnbarn är här på övernattningsbesök.

      Radera
  4. Jag drömmer ofta att jag tappar alla tänderna och det är en riktig mardröm. Men det är klart... fick jag en redig slant för varje tand, kanske det kunde bli ett snyggt implantat och ändå en slant över. Kan man maila till tandfen?
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle tro att du är i gott sällskap vad gäller dessa tanddrömmar och naturligtvis kan man maila till Tandfén.

      Radera
  5. En STOR händelse. Oh så mycket roligt man minns.


    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste vara en viktig händelse eftersom många minns sina barndoms tandlossningar hela livet.

      Radera
  6. Stor kille nu... Så bra att tandfen hittade vägen!
    Vi har fortfarande tandaskar kvar sedan flickorna var små!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har sagt åt barbarnen att sluta växa nu, för det vet man ju att har dom bara börjat skolan går det undan med en farlig fart.
      Barnens tandaskar har försvunnit under historiens gång men däremot hittade jag en ask med ett par av Cillas valptänder för ett tag sen!

      Radera
  7. Ungarna ser ju för härliga ut i den där åldern, när det blir sådana där charmiga gluggar :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yngsta barnbarnet Lisa, som blivit av med en av de övre framtänderna då hon ramlat, har blivit fena på att vissla genom sin glugg.

      Radera
  8. Vårt näst yngsta barnbarn, som är 5 år, kom också och visad sin första glugg så stolt. Dom är så härliga ungarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att även mor- och farföräldrar är lite malliga när första tanden trillar ut.

      Radera