En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

fredag 24 augusti 2012

Dagen efter



Gårdagen med PRO-mötet blev ganska intensiv. Vi i arbetsgruppen träffades klockan halv tio och sen hade vi fullt upp tills de första gästerna började dyka upp. Det gällde att få potatisen skrubbad och kokt, lök, tomat och dill i olika skålar. Termosarna skulle fyllas med nybryggt kaffe, socker och mjölk fördelas. En person ställde upp som  burköppnare och snart var det dags att starta festen.

Då ringde K, som tidigare på förmiddagen hjälpt till att flytta stolar från Bygdegården till Logen. Han hade ramlat och skadat ena benet så att han inte kunde gå på det! Jaha, då var det bara att bege sig hemmåt och kolla läget. Dessbättre så var det inga skelettskador utan mera mjukdelarna av vaden  som fått sig en smäll, men hemskt ont hade han. I en hast fick jag ordna till en lunch åt honom och försenad ge mig av tillbaka till Logen.

Strömmingen var god, kaffet och kakan likaså, lotterna jag köpte var bara nitar och allsången var väl ungefär samma som de senaste 40 åren. Hur ska det gå när de gamla dragspelarna inte längre orkar ställa upp och vi som är uppväxta med Tommy Steel och Elvis Presley ska försöka få igång allsången? 

Det här året hade jag tänkt att jag inte skulle knyta upp mig till något utan bara ta dagen som den kommer. Jag vet, det är en utopi, för även om man försöker så händer det saker som gör att man måste (och vill) ställa upp. Det går helt enkelt inte att leva utanför allting, då måste man nog bli en eremit i en skogskoja någonstans, och hur kul är det. Vill man känna gemenskap, träffa människor och knyta kontakter då är det bara så att man får dra sitt strå till stacken. Men ibland kan man känna sig lite väl insnärjd, om än inte lika mycket som fjärilen som fastnat i spindelnätet i ett av logfönstren.

Vid halvfem var jag hemma igen efter allt som skulle ställas i ordning efter kalaset. Då var jag trött måste jag erkänna men hundarna behövde få sig en promenad, så det var bara att traska iväg med dom sedan jag bytt om till "hundkläder". Kanske var det för att jag var trött som jag glömde bort att lägdan nedanför oss var nygödslad men jag kvicknade till ganska fort när Cilla dök upp ur diket med hals och sida nerkletad av mörk gegga. Det värsta försvann när jag slängt ut pinnar i Hundtjärn som hon fick simma ut för att hämta, men det bakom ena örat fick jag handgripligen gnugga bort.

På hemvägen träffade jag på Herr Kantarell, med fru och alla ungar, stora och präktiga allihopa. Jag som brukar säga att man alltid ska ha en påse med sig när man går ut i skogen hade naturligtvis ingen med mig utan jag fick ta av mig jackan och försiktigt göra ett knyta av den med svampen i. Det blev nog ett par liter och en del av det åkte genast ner i stekpannan och fick komplettera dagens middag. I morgon ska jag göra något gott av resten. Eller så får det hamna i frysen. 

I eftermiddag har jag plockat 7-8 liter blåbär som nu står och pockar på rensning innan dom får göra sällskap med de övriga bären i frysen. Det börjar vara ganska fullt i boxen i förrådet nu. Tur att vi har en box till i Holgers. Tror att jag tar ett glas rött och sätter mig framför tv:n och sätter igång med rensningen. Också en start på helgen. Trevlig helg på er!


18 kommentarer:

  1. Flitmyra!!! Inte mycket till vilopauser hos dig....
    Kul med surströmmingsfest, även om det är mycket jobb för de inblandade. Och så svamp och blåbär på det. Önskar att jag hann med sådant också.
    Tänk att handar har en sådan förkärlek för att rulla sig i dynga. döljer ju den egna lukten effektivt. Fy för den lede att få bort eländet. Har haft en nerdyngad - stor - hund i bilen en gång. Fanns inget vatten att locka ner henne i. Fick åka med öppna rutor och höll ändå på att få upp hela lunchen....
    Tur i oturen att maken inte bröt något ben!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem sa att livet som pensionär skulle vara stillsamt och långtråkigt?

      Den värsta geggan hundar kan rulla sig i är rutten svamp. Det luktar precis som mänsklig avföring och har samma konsistens. Det är en favoritparfym för Cilla och hon har en väldig förmåga att hitta det och hinna gnugga in halsen innan jag reagerar. Urk!

      Det har tagit några dagar men nu verkar maken ganska återställd. Han hade tillräckligt ont innan han föll, vilket kan ha varit anledningen till att han stupade där på trappen.

      Radera
  2. Oj vilken dag! Inte klokt så flitig du är med plockning, jag får väl erkänna att jag nöjer mig med att "plocka" på ICA och torget ibland men inte så så att jag gör några stora mängder av nåt längre nu när alla barn flyttat hemifrån .-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har man bären inpå knutarna och inget arbete att sköta är det lätt att komma sig ut i bärskogen och detta år rafsar man fort ihop några liter.
      Blåbär använder vi lättupptidnade varje dag i lunchfilen men annars är sylt inget som används särskilt ofta. Lingonsylt undantaget.

      Radera
  3. Oj! Vilken ös! Fast det låter som trevligt "ös"!!! Hoppas du får en lugn helg och tid för återhämtning. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går bra att jobba hårt vissa dagar när man kan ta det lugnt andra, och det mesta är sånt man själv väljer att göra. Helgen har gått i bärens tecken, fingrarna är ständigt blå denna tid på året.

      Radera
  4. Surströmmingsfest har jag aldrig varit på. Här blir det mest kräftskivor.
    Kul när det är många som träffas. Härlig natur ni har. Det var längesen jag var norrut. Tack för din kommentar. Ha de gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Innan jag kom till Norrland första gången, då jag var 20 år, hade jag väldigt svårt att förstå mig på surströmmingsätarna. Sakta men säkert har jag fått lära mig att tycka om denna delikatess och proceduren runt ikring den. Nauren här är ett måste för mig.

      Radera
  5. Hejsan


    Båbär....mums. Det är gott att äta och kul att plocka.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och i år är dom extra stora och extra många här hos oss. Naturens skafferi är generöst.

      Radera
  6. Så kan det gå. Men du klara det mesta. Ja de där med gubbar och dragspel är trist eftersom det inte finns mycket som tar efter.
    Än så finns det Nils Fläcke min favorit. Han håller väl till däruppe hos dej oxå!

    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste erkänna att dragspel är ett instrument som jag försöker undvika, men måste jag umgås med det ska det vara i ett sånt här sammanhang, helst utomhus. Min man är däremot dragspelsfantast och har ett par egna spel.

      Radera
  7. UHH för gödsel!!! Än så länge har vi klarat oss ifrån en total ner kletning...Har inte ätit någon suris i år, inget jag saknar sådär jättemycket heller, igår blev det däremot räkor och kräftor, luktar lite bättre ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har inte Elsan kommit på att hon kan rulla sig i rutten svamp? Varje gång en hund gör det är man övertygad om att det är mänsklig avföring för det luktar exakt som det och är lika äckligt kladdigt om inte värre.

      Nu för tiden rinner snålvattnet till när jag känner lukten av surströmming. Lukten dan därpå är inte lika angenäm, men det är å andra sidan inte lukten av skaldjursrester heller. Men nyfångade räkor på västkusten är en höjdare.

      Radera
  8. Låter som om du hade en lite för intensiv dag, men du avslutade den fint :-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch då, jag är ju ung och frisk höll jag på att skriva, men om man tar bort det första så stämmer påståendet. Kantarellerna var en glad överraskning som fick mig att glömma tröttheten.

      Radera
  9. I vår bygdeförening har man fått för sig att det bara är vi i styrelsen som ska jobba med allt, vilket tyvärr får mig att tacka för mig vid nästa årsmöte. Det går inte in att alla medlemmar ska vara delaktiga, tråkigt nog. Det blir inte det minsta roligt att aldrig få bara vara deltagare utan man ska jobba på alla arrangemang. Och, missförstå mig inte, jag hjälper gärna till och bakar och fixar också; men inte jämt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner igen det där och det är en av anledningarna till att jag efter flera år sa upp min plats i byanämndsstyrelsen vid senaste årsmötet.
      När det gäller PRO har jag legat lågt men när man bad mig hjälpa till inför höstmötet så ställde jag naturligtvis upp.

      Radera