En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 16 augusti 2012

Första gången

Första gången jag såg havet? Nej, inte alls, däremot första gången jag besökte Böviken trots att jag passerat denna plats hur många gånger som helst. Varje gång jag tar E4:an söderut, för den går alldeles intill. Man ser dock inte Böviken från vägen där det göms bakom träden.

Solen sken från en nästan molnfri himmel och värmen i luften var mera av högsommarkaraktär än höstlik. En och annan båt rörde sig i viken och vid strandkanten satt några pensionärer och njöt av solen och utsikten över havet, men många sommarstugeägare bryter nu upp från ett lite lättsammare boende och söker sig hem till vinterbonade hus och lägenheter.

Här inne, dold av träden ligger en liten stuga där Stickmamman huserar från vår till långt in på hösten, även vintertid ibland, och det var för att besöka henne jag hade tagit mig till Böviken. Det var första gången vi träffades och det var första gången någon av oss träffade en bloggkompis, någon vi bara umgåtts med via bloggarna. Det blev ett trevligt besök med mycket prat över ett par koppar kaffe och en mumsig blåbärskaka.  

Nu ska ingen tro att hon bara sitter där på sin veranda och tittar på alla de vackra blommorna i rabatterna och på havets blåa böljor som slår mot stranden, nej hon är en hejare på att sticka. Det fanns en stor kasse full med vantar i alla de färger och mönster och jag vet ju att hösten snart står för dörren och då kan ett par vantar vara gott att gömma händerna i, så jag försåg mig med två par.

Tack för att jag fick komma och besöka dig, Stickmamman och tack för go´fikat. 


12 kommentarer:

  1. Ja tack själv för besöket. Det var väl inget gofika,en torr kaka till kaffet.Kul att få träffas hoppas du gör om det.Det var väldigt trevligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kakan var god, så det så och kaffet också. Jättekul att se i verkligheten hur det ser ut vid din lilla stuga och jag kommer gärna tillbaka.

      Radera
  2. Så roligt att få träffa en bloggkompis. Så fint hon bor stickmamman och så fina vantar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt med havet så nära, i alla fall när det är så här varmt som det är just nu. Hon är jätteduktig med stickorna.

      Radera
  3. Visst är det spännande att träffa någon som man "känner" via bloggarna!
    Jag har ännu inte blivit besviken på någon utan de motsvarar nog på ett ungefär bilden som jag fått av dem via kommentarer och text/bilder i deras blogg...

    SvaraRadera
    Svar
    1. I regel lärman nog känna en person ganska bra på bloggen, i alla fall om personen i fråga är ärlig i sitt skrivande. Sen om utseendet stämmer med det man tänkt sig är en annan sak.

      Radera
  4. Vad kul med bloggträff.Nästa sommar kanske vi skulle ordna med en träff här hos mig med tema trädgård.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser att i södra delen av landet där ordnas det bloggträffar stup i kvarten, eller nästan i alla fall. Om det är avståndet här uppe eller vår mentalitet som gör att sånt sker mera sällan här vet jag inte. Det kan ju bero på vad för sorts bloggman har också.
      Det skulle vara jätteroligt att ha en bloggträff med ett tema och förhoppningsvis ska man inte behöver känna sig som en expert på området för att våga vara med. Ett utmärkt förslag.

      Radera
  5. Men så himla KUUL att ni fick till det!! Jag har liksom tyckt ända från början att ni två borde träffas på riktigt, när slumpen såg till att jag känner Stickmamman sen tidigare och sen blev bloggbekant med dig som bor nästgårds med henne. Ja, nästgårds med norrländska mått mätt i alla fall, inte riktigt med åländska :o)

    Kul är det också att få se bild på stället från en annan vinkel. Himmel, så fint det ligger ...

    Stort tack för tipset om atlaskotan.se, Cici! Jag ska under dagen läsa in mig på den sidan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vänner kan man aldrig få för många av. Om man träffas ofta eller inte är av mindre betydelse, huvudsaken att man har dom och att man kan ställa upp för varandra OM det behövs.

      Visst kan man bli ganska avundsjuk på dom som sommartid har tillgång till en stuga så nära havet. Det ligger väldigt fint och Stickmamman verkar trivas så bra där. Det kan man ju förstå.

      Om du vill veta mera i detalj vad dom gjorde med dotra min kan jag be henne maila dig.

      Radera
  6. Måste ju var oerhört spännande att träffa en bloggvän. Geografiskt nästan omöjligt i detta land som är så avlångt. Men bor man nästgårds så... ! Fina vantar. Oj nej, vill inte tänka på kylan ännu.

    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. En radie av 10 mil får nog räknas som nästgårds här och är det bara tre mil ska det ju inte vara några problem att träffas. Om man nu är intresserad av det. Man måste ju respektera den som vill fortsätta att "bara" vara en bloggvän.

      Inom en månad kan det vara hög tid att ta på vantarna om man bor här, så det känns inte alls så tidigt egentligen.

      Radera