En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 21 oktober 2012

Veckan som gått

Så här vacker kan vår by se ut från andra sidan Sörträsket när solen skiner. Om ni skulle ha vägarna förbi så bor jag i den röda stugan som ligger högst upp i bilden, den med en flaggstång bakom.


Efter en vecka med mulna och kulna dagar fick vi så äntligen se solen i helgen och det var inte en dag för tidigt. Snarare för sent. Den här sommaren och hösten kommer att gå till historien som en av de blötaste - och då tänker jag inte på eventuella festligheter som förekommit utan mera på allt som strilat nerfrån himlen. Jag vet inte om man kan trösta sig med att det verkar ha drabbat tämligen rättvist över hela landet, för det är nog inte många i vårt avlånga land som är nöjda med klimatet detta år. Nästa söndag är det dessutom dags att backa klockan en timme och då blir den korta dagen ännu kortare eller den känns i alla fall så. Kanske dags att plocka fram burken med D3-vitaminer och stoppa i sig av innehållet innan sinnet blir alltför tungt.

Snön som drabbade oss i förra veckan ligger fortfarande kvar på skuggiga ställen men är annars ett minne blott. De flesta fick i alla fall vinterdäcken på i en hast och det var behövligt för det blev både moddigt och halt på vägen. Kanske den första delen i dotterns spännande resa blev lite väl spännande, vi hann inte köra mer än dryga halvmilen innan vi såg den första bilen som stod långt ner i ett dike, dessbättre stod den med de fyra hjulen ner och taket upp och den såg ganska oskadd ut.

Dottern och mågämnet, som jag hädanefter kommer att kalla P, kom i alla fall fram till flygplatsen i god tid och efter att ha sett till att bagaget åkt iväg på bandet valde K och jag att lämna dom i vänthallen. Man kan i alla fall inte se dom när dom checkat in, så det löns inte att stå där och glo på väggarna bara för att se planet taxa ut en timme senare. Just som maken och jag klev ut genom dörrarna kom jag ihåg att jag hade lillkameran med mig och att jag skulle ha tagit en bild på de unga tu innan de for iväg, så jag tvärsprang in igen men då hade P försvunnit in på toa så det blev bara dottern som blev fotad. Nu kommer hon säkert att vilja halshugga mig för att jag lagt ut en bild på henne i min blogg, men jag kan ju känna mig ganska säker eftersom hon nu befinner sig i Stockholm och i morgon kliver på flyget till Singapore. När hon återvänder i februari någongång får jag hoppas att hon glömt bort det hela. Lycka till på resan, ha riktigt kul och var rädda om er!

Den här månaden har jag några utgifter som jag utan prut betalar. Det är dels medlemskapet i Rädda Barnen  dit jag varje månad sätter in en summa via autogiro och har så gjort i säkert 25 år. Sen har jag en dam från Göteborg som ringer mig i november varje år sen nästan 20 år och hon frågar om jag vill fortsätt att betala 1 (en) krona om dagen till Insamlingsstiftelsen Gatubarn. Det är klart jag vill för pengarna går till gatubarn i Sydamerika och det är ett 90-konto och stiftelsen har en låg administrationskostnad, så nästan alla pengar kommer barnen tillgodo. Gå gärna in på www.stiftelsengatubarn.se och se vad dom åstadkommer med de insamlade medlen. Så ikväll ringde "min" farbror från Varberg, en telefonbekant från den tiden vi bodde i Hallunda, alltså mer än 30 år tillbaka. Han ringer från Synskadades Riksförbund (www.srf.nu) och frågar om jag vill fortsätta att stödja dom, vilket jag vill och sen har han alltid lika svårt att läsa namnet Norrlångträsk, för han läser med blindskrift. 

Det roliga med de två sista är att det är samma personer från respektive ställe som ringer, år efter år. Det säger en del om organisationerna dom jobbar för, tycker jag. 

I går plockade jag de sista havtornsbären och det var nog i sista minuten med tanke på att vi har haft åtskilliga minusgrader de två sista nätterna. (Väldigt vad många sista det kom med i den meningen. Tur att man inte är med i "På minuten".) Jag har också sågat av flera grenar på stora pilen plus den del av stammen som bräcktes av när blötsnön la sig på den. Det är andra gången samma pil råkat ut för det. Det blir alldeles för många långa veka grenar för att den ska klara den tyngd som blötsnön innebär. Syrener och äppelträd har emellertid och som tur är, klarat sig denna gång.

Nu ropar K att det är mord på gång och det brukar betyda mord i Midsomer och att han vill ha sällskap framför tv:n, så det är bäst att avsluta det här inlägget och bänka sig på en köksstol framför den lite större skärmen.



20 kommentarer:

  1. Fin dotter du har :-) och nu håller jag alla tummar så de får en bra resa.

    Så ni fick sol igår? Här ser det ut som om solen kommer fram idag efter en långt tids regnande. Er by ligger så fint.

    Håller med om att man bör dela med sig av det man har, för vi har ett överflöd. Själv är jag med i Djurskyddet och de får en hel del bidrag av mig och Amnesty är jag med i. Tidigare gav jag månadsvis till Världens barn, men ger nu lite då och då till insamlingar istället, som nu sist.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo hon är fin, vad annat kan man som mamma säga. Efter alla svåra år och ett års idogt slit unnar jag henne verkligen denna upplevelse.

      Visst fick vi se solen i helgen, både lördag och söndag. I dag är det mulet igen med några enstaka flingor som kommit dalande. Dessvärre hotar SMHI med att det ska komma betydligt fler i natt.

      Det är ju bra om var och en delar med sig efter sin förmåga. Jag har valt att göra som jag gör eftersom jag då vet att det verkligen blir av och att det är insamlingar jag känner förtroende för.

      Radera
  2. Och jag håller även med om blötan. Det var länge sedan Stockholmstrakten hade en så regnig höst. Jag har till och med fuskat och tagit bussen till jobbet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där ser man! Vädret kanske ställer till det för svenska folkets hälsa, det blir som när man tittar på ett träds årsringar där man kan läsa av vilket år som var mindre eller mera gynnsamt. 2012 års väder kanske gör att vi blir fler som oftare drabbas av förkylningar, influensor, benskörhet och allmänt dålig kondition på grund av för lite frisk luft och motion.

      Tur att man är hundägare!

      Radera
  3. Så fint er By ligger med "sol hela dan".

    Men vad gör du med havstornsbären? I en hälsokostaffar är de mycket dyra.

    Det är ju sannerligen behjärtansvärt att ge en slant framförallt gatubarnen.
    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om bara solen behagar titta fram så har vi verkligen sol hela dagen, ja nästan hela dygnet. På den varma årshalvan vill säga. Nu går vi in i vintermörkret men som tur är brukar ju snön lysa upp en hel del.

      Jag har inte gjort så mycket av havtornsbären ännu men till helgen kommer vår lokala tidning att ha flera tips om vad man ska göra med dom. Så till dess får dom ligga där dom ligger - i frysen.

      Radera
  4. Vilken fin bild på din by som ett vackert vykort.Hoppas att resan för din dotter och måg blir en trevlig upplevelse.Jag vet hur det känns i mamma hjärtat när ens barn flyger iväg ut i världen det har jag själv varit med om, när vår dotter åkte ensam till Spanien för arbete i åtta månader men kom hem välbehållen och med en bra erfarenhet som hon haft glädje av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ganska härdad sen tidigare med barn som far och flänger ute i världen och Åsa har bott i England ett par år och klarar sig därför språkligt mycket bra och hennes P har rest i Asien tidigare. Dessutom ska dom tidvis bo hos bekanta i några av länderna dom besöker.

      Det kommer säkert att gå bra, men det är klart att jag kommer sakna dom båda.

      Radera
  5. Hej Cici.
    Först vill jag tacka för din kommentar på min blogg.
    Din bild på byn där du bor är så fin.
    Fin är även din dotter, var stolt.
    Vi har inte fått så mycket regn här nere i Skåne denna sommar, men det har blåst nästan varenda dag. Solen har också visat sig sparsamt. Alla klagar på denna konstiga sommar.
    Vi sätter också in pengar till de Synskadade. Naturligtvis stöder vi Hjärt och Lungfonden, då vi har nära och kära som har sådana problem. Sist men inte minst får de Dövas riksförbund en slant.
    Pengarna behövs verkligen.
    Ha en bra kväll
    Monkan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är stolt över både min dotter och min by, älskar båda två.

      Det kanske finns hop om att få tag i potatis denna vinter om den inte har ruttnat bort nere i Skåne, så bra. Det är faktiskt första året sen vi började sätta potatis som vi inte kommer att klara vår egna försörjning av den goda knölen.

      Med tanke på makens hälsa borde jag förstås vara med i Hjärt- och lungfonden också. Att jag inte har tänkt på det?!

      Radera
  6. Instämmer med de övriga både din dotter och din by är väldigt fin. Visst är din dotter rätt lik dig? Blir lite avis då jag hör att de skall åka till värmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså det där med att barnen är lika en själv tycker jag är så svårt att se. Jag brukar säga att äldste sonen är lik pappa, yngre sonen är lik mig och dottern är lik sig själv. Fast nu för tiden tycker jag att hon blir mer och mer lik min mamma som var väldigt söt som ung. Jag är inte det minsta ressugen men jag kan förstå dom som gärna skulle vilja ge sig iväg nu när mörkret lägger sig över oss.

      Radera
  7. Tryggt att skänka pengar till dessa "institutioner" där man har rätt stora garantier för att de hamnar rätt.
    Jag har blivit nedringd den senaste tiden av diverse människor som vill ha pengar eller sälja saker till - som det verkar - välgörande ändamål.
    Visst - välgörande i deras egna fickor i alla fall.

    Grr - blir så elak när jag tänker på hur folk blir lurade. Läste om en far som tvingade dottern att spela psykiskt sjuk. Sedan kvitterade han ut assistansersättning. Och så blir de som verkligen behöver stöd utan....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det blir ganska hårda straff, med all rätt, för de som lurar till sig bidrag. Dom som upptäcks vill säga.

      Radera
  8. Åh vad fint du bor!!! Det är något speciellt tycker jag när ungarna flyger ut i världen. Jag blir så stolt att de vågar och vill. Har vinkat "hejdå" för ett par månader till min äldsta som är i USA, lagom när Stora Syster kom hem därifrån!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finns det något jag vill skryta om vad gäller mig själv, så är det hur jag bor. Då tänker jag inte på vår lilla enkla stuga utan på var den står och omgivningarna runt omkring.

      Jag tillhör också de mammor som tycker att det är skönt när barnen klarar sig på egen hand ute i stora världen. Nu är ju mina vuxna sen länge men dottern har det varit lite speciellt genom nackskadan som invalidiserade henne i tio år. Skönt att det är en period som hon nu lagt bakom sig.

      Radera
  9. åååå nu kan jag hitta fram till dig om jag har vägarna förbi ;-))
    vet ju av "naturliga randiga skäl" att det är vackert uppåt/hemåt/norröver
    ;-))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och du är så hjärtligt välkommen! :-)

      Radera
  10. Hej!

    Tack för din besök på min blogg. Vad cool att vi är på samma kurs!
    I fjöl flyttade jag till Lövånger,men egentligen kommer jag från södra Polen. I Sverige bara 5 år. Trivs bra här, lite för långa och för kalla vintrar men underbar natur. Och lite huvudvärk efter den svenska språket :) som jag kämpar och kämpar :) så många år...

    Hur går det med kursen för dig? Jag är jätte nyfiken på nästa lektion.

    Hälsningar

    SvaraRadera
  11. Vilken söt dotter du har. Hon kan väl knappast ha något emot att vi fick se det.
    Vilken lycka att vara borta från kylan och tillbringa nästan halva vintern i värmen.

    SvaraRadera