En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 3 december 2012

Paradis och vitaminer



Jag hörde ett ordspråk på "Spanarna" i förra veckan, ett ordspråk som sas vara från övre Norrland och löd: 
"Bäst som man går där så ligger man där och då står man där!" och lite så kände jag i dag när jag hörde nyheterna för någon timme sedan.

Bilden här ovan föreställer ön Borocay, en pytteliten ö på ca 2 * 7 km med 18 000 invånare och med ½ miljon turister per år. Ön ligger i Philippinerna och min dotter och hennes sambo P befinner sig just i detta nu i detta paradis. Problemet är bara att dom på nyheterna meddelade att befolkningen som lever i de låglänta delarna i Philippinerna evakuerades på grund av en värstingtyfon som närmade sig. 

Ja, just det, var tar man vägen för att söka skydd på en sån här liten sandrevel? Jag vet inte om jag ens törs tänka på det här för det finns ju inget jag kan göra mer än att facebooka dom och fråga om dom är evakuerade, och det har jag gjort. Det enda jag kan hoppas på är att tyfonen inte får för sig att passera Borocay utan tar en helt annan bana. Suck! Jag vet inte om jag törs tala om det här för far i huset då han kommer hem efter sitt NUS-besök i dag, han kommer att bli utöver sig av oro.

Det finns alltid en baksida - även på paradisöar.

I mitt paradis finns kanske inte så många sandstränder men man bara behöver åka tre mil för att nå en sån. Jag känner att jag kan nöja mig med den pyttelilla som finns vid Hundtjärn, på gångavstånd och bara badbar under några sommarmånader. Lite snö har vi emellertid fått under helgens busväder, några få centimeter som inte ens täcker gräsmattorna helt. Bara någon mil härifrån mot kusten har dom fått betydligt mer av den vita varan har jag förstått och K meddelade nyss i telefon att det snöade väldigt där igen. Vill man åka skidor ska man tydligen bege sig mot kusten. Jag känner mig nöjd med det vi har. Dock hade det kunna vara lite mildare, Helen fryser om sina tassar när det är -15 och vill helst bara gå där det är barmark.


Jag tog en snabb skogspromenad med hundarna för att hinna gå och fota medans det ännu var dagsljus. Med hurtiga steg traskade jag iväg mot fotomålet kanske 500 meter bort, letade upp en bra plats att ställa upp stativet på, satte fast kameran och - kom på att batteriet låg på laddning hemma. Extrabatteriet låg förstås i den andra fotoväsken. Suck! Men så kände jag att det nog är bra ändå att stoppa i sig de där extra 200IE D3-vitaminerna, för jag bara plockade ihop allt och trampade hemmåt igen och tänkte att det kommer flera dagar. Blev inte alls särskilt upprörd. Det måste vara D-vitaminerna.

Nu kommer K hem hör jag. Dags att sätta igång med middagen.




28 kommentarer:

  1. Oh så glad jag blir då du säger;jag känner att jag kan nöja mej med....Ja så är det, då man kommer upp i våran ålder man är så nöjd med livet som det är. Att vara förnöjdsam.

    Ungdomarna måste ju prova på, annars så...
    vi håller tummarna.

    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har hunnit med att resa en hel del i yngre dagar och känner mig nöjd med att vara hemmavid. Men absolut att ungdomen ska ut och prova på världen. Bara dom är rädda om sig och kommer hem välbehållna.

      Radera
  2. Skulle tro att de är vana vi häftig blåst i dom trakterna och har beredskap för det. Särskilt efter tsunamin för sådär 10 år sedan. Tror inte du behöver oroa dig!

    Så stämningsfull kvällsbild med granen tänd. Från Norrlångträsk?

    Vitaminer och klokskap i skön förening tror jag på. "Det jag inte hinner idag får jag göra en annan dag - kanske". Lever man efter det så är det inte katastrof om det händer små missöden som att man glömmer stativet... Ingen ide att hetsa upp sig. Den energin kan man använda på vettigare saker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Häftig blåst kan man ju kalla det om det blir vindar på upp till 170 km/tim som dom varnar för. På CNN såg det dessutom ut som om tyfonen skulle dra rakt över området där de våra befinner sig. Så jag känner mig inte särksilt lugn. Ringde faktiskt upp dom, eftersom mobilen fungerar i Phillippinerna, till skillnad mot i Vietnam, och dom lät pigga och glada och hade bytt bungalowen mot ett hotellrum, dock fortfarande nära stranden. Dom lovade att hålla ögon och öron öppna.

      Undrar om man blir ännu lugnare om man dubblar dosen D-vitamin?

      Radera
    2. Glömde säga att bilden är tagen i morse från vårt sovrumsfönster. Pallade upp kameran på några böcker och provade mig fram med tiden. 2 sekunder och med 2 sek fördröjd självutlösning var den bild som blev bäst. Någon gång ska jag lära mig att ta bilder i mörker.

      Radera
  3. Jag har inte rest så mycket mer än till mina barn men det räcker så bra.
    Nu för tiden är det lugnast att vara hemma.Här blev det inte så mycket snö men hårda vidar.På campingen bodde jag flera somrar när barnen var små,det är ju så fin strand där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Byske Camping är säkert ett paradis för många barnfamiljer - och norrmän. Sen finns det ju Pite Havsbad med lika fin strand. Man behöver inte resa så långt alla gånger.
      Skönt för dig att det inte blev så mycket snö. Det är bäst om det kommer lite i taget.

      Radera
  4. Förstår din oro och vet hur den känns. Har varit i samma situation när man bara väntar och väntar på besked. Man målar upp det värsta scenariot.
    Särskilt när det är oväder och jordbävningar mm. runt om.
    Det hjälper liksom inte att folk säger åt en att det kommer att gå bra, dom är så kloka och vana resenärer osv. Man är i alla fall orolig, men blir så himla glad när man sen får höra att dom är oskadda. Kramen till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lyckades få tag på Åsa per telefon och allt var bra än så länge. Ingen vet ju vilken väg den där jättetyfonen tänker ta, i alla fall visste dom inget när jag ringde vid 18-tiden, midnatt hos dom. Naturligtvis kan det inte vara bara en vanlig tyfon utan måste vara årets värsta! Så säger meteorologerna i alla fall.
      Som sagt, det är bara att lägga sig och försöka sova och så ringa i morgonbitti för att kolla läget.
      Tack för att du bryr dig!

      Radera
  5. Visst lever vi i en härlig tid. Tänker på att kunna nå människor på andra sidan jordklotet, som i ditt fall. Klart att oron finns, du får trösta dig med att de är upplysta om förhållandet och kan handla därefter.
    Stackars Helen,klart att hon fryser om tassarna och vill gå på barmark. Det vill jag också men inte på grund av kylan utan det är halkan som är besvärlig. Jag tar mina promenader i stan där är det värmeslingor i gatorna.
    Jag har fortfarande besvär efter borrelian och får yrsel ibland och en panikkänsla om det är mycket folk runt mig, t.ex. i affärer och varuhus.
    Jag går inte ensam men det känns inget bra att vara beroende av andra.
    Glömsk är jag också, kanske idé att pröva dina D-vitaminer.
    Sambon kom just hem, han har varit och spelat bridge. Det är 17 grader minus. Mycket för att vara i den här landsändan. Skönt att vara inomhus. Vi har många uteliggare här i stan. Hemskt att människor inte har någonstans att bo.
    Självförvållat säger en del men det är lätt att säga så. Vi vet inte varför.
    Nu hoppas vi att tyfonen tar en annan väg (ute i havet)så ingen kommer till skada.
    Ha det bra.
    Kram Viola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Viola! Nej man vill ju inte önska tyfonen över andra, ofta fattiga människor i usla bostäder, så om den höll sig utanför alla miljoner öar som Philippinerna består av vore det bra.

      Man fryser ju inte mindre som uteliggare bara för att det är självförvållat att man befinner sig där. Förstår inte hur dom överlever vintrarna.

      Så bevärligt du har och har haft med den där usla borrelian, men det är ju bra att du fått det diagnostiserat och behandlat även om du säkert får dras med sviterna ett bra tag ännu. Någonstans läste jag att man nu ska ta till hårdhandskarna mot anledningen till eländet, fästingarna. Det är på tiden kan man tycka men dom har väl äntligen upptäckt vad det kostar samhället i pengar med alla människor som insjuknar i sviterna efter betten.

      Bra att du är rädd om dig och tar det försiktigt. Sakta men säkert ska du nog bli bättre så att du så småningom är tillbaka till ditt gamla jag.

      Radera
  6. Tänk att vi har litet mera snö här i Tumba ser jag :-) Det blir jag glad för därför att det är bäst med vitt och litet kyla....gillar inte slaskandet som det brukar vara på vintern härnere.
    Tredje bilden påminner mig om skogsbrynet hemmavid....ska till gården nu under jul och nyår - 16 dagar jätteskönt. Det blir skönt för själen!
    Har rest väldigt mycket genom åren så nu tycker jag det är bäst att vara hemmavid och då menar jag både i Tumba och i byn utanför Dikanäs.
    Kom till Borneo när en "virvelvind" hade farit fram där straxt innan vi anlände. Skrämmande krafter ....håller tummarna att dina ungdomar har turen med sig och slipper närkontakt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tydligen så att orterna söder om Skellefteå är dom som blivit drabbade av "snökanonen" i helgen, vi lite längre norrut har ganska lite snö. Så ni har nog mer snö än vad vi har.
      Jag har förstått att du trivs väldigt bra i Dikanästrakten så då blir det härligt för dig att få komma dit även om det blir under den mörkaste tiden på året.

      Radera
  7. Den där tyfonen kan hålla sig borta från folk tycker jag!

    SvaraRadera
  8. Här är det lungt fortfarande, lite regn och blåst men det märker vi inte ens av inne på vårt hotellrum. Vi gick förbi kustbevakningens kontor, som ligger här brevid hotellet, och frågade om det var nåt speciellt vi skulle göra för att förbereda oss men de sa att vi kunde vara lugna. Så var lugna ni med, stress och oro är inte nyttigt och ni vet ju att vi håller koll på utvecklingen. Varningen har höjts till "signal 2" nu men det verkar som om de som råkat illa ut varit utomhus. Mina tankar går till alla dem som bor i skjul av plåt och trä, hur skade skydda sig mot tyfonvindar och fallande palmer...? Nä, nog har vi det bra som kan ligga och gotta oss på ett hotellrum. Vi har köpt mat, värmeljus och extrabatterier till pannlamporna ifall strömmen skulle gå. Om det inte går att ringa sen beror det nog på att vi inte kunnat ladda mobilen men det ska nog inte gå nån nöd på oss! Puss och kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. HEJ!!!
      Om pappa fick bestämma skulle han nog ringa till er varannan timme eller så för att kolla och ge goda råd. Han blev nog lite lugnare nu när han fick höra vad du skrivit.
      Det är bra, håll er inomhus när blåsten drar fram. Så vitt jag har förstått av vädersidorna jag tittat på lugnar det inte ner sig förrän till lördagen. Ha det så bra inne på hotellet fram till dess!
      Kramar och pussar!

      Radera
  9. Oj! Håller tummarna att tyfonen tar en annan väg....... Men de verkar ju så förberedda det går och det måste kännas skönt! Mina var med om jordbävning när de var i Kalifornien, ingen stor förvisso men ändå. Orolig blir man ju!!!!
    Vi har också fått snö och det ljusar upp tillvaron tycker jag. -18 igår, -9 idag, rena "sommarvädret".....

    SvaraRadera
    Svar
    1. När sånt här inträffar är man tacksam för att mobiler, Facebook och mail finns så att man har chans att få lite information om läget. Nu har tyfonen passerat och höll sig på så pass avstånd från den lilla ön Borocay att den knappast märktes där.

      Jag är nästan lur på att vi har minst snö i landet just nu. Det gör inget för det är fem månader kvar av vintern här, så någon snöbrist brukar vi inte lida av.

      Radera
  10. Såg bilder från Filipinerna på aktuellt igår så jag förstår din oro. Men dina ungdomar verkar ju förståndiga. Här hemma är det ju snön som ställer till det. Nog är det konstigt att det blir samma hallå varje vinter, vi borde ju vara vana. Verkar vara lätt snö som fallit i natt för den yr runt, bra dag att vara inomhus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det konstigt att folk aldrig lär sig? Man kan inte ta för givet att saker och ting ska kunna fungera som vanligt om en snöstorm drar in. Och de som har ansvar för att de borde fungera har visst redan ställt in sig på det där med klimatförändringen och tror att snö är något som hör det förgångna till. Det kan ju bli precis tvärtom eftersom södra Sverige troligen kommer att drabbas av mera nederbörd till följd av klimatförändringen.

      Det var ganska skönt inne i skogen i dag med bara -15 grader, betydligt skönare än de -20 i går.

      Radera
  11. Uj, det ska f-n vara förälder. Hoppas det går bra för ungdomarna och att tyfonen antingen tappar stinget eller drar all världens annan väg.

    Jag har varit usel med kommenterandet på sistone, men det har haft sina rutiga och randiga och ska väl bli bättre. Och precis NU blir jag utkörd från samlingsrummet på rehab.kliniken för här ska tydligen bli någonsorts lalala-kväll. Nåja, ett livstecken från mig fick du i alla fall!

    Ha't bäst, kvinna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läser ju det du skriver på din blogg så jag vet lite grann vad du sysslar med. Får du inte vara med och lalalalla?

      Radera
  12. Hoppas det går bra för din dotter och hennes sambo!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gitsan, det är bara bra med dom och nu är väl tyfonen Bopha på väg mot Kina. Många philippiner blev hårt drabbade och som vanligt är det förstås de redan fattiga och utsatta som drabbas hårdast.

      Radera
  13. Hej vännen,
    Har börjat hämta mig efter min lyxiga tillvaro på behandlingar osv. Läser ijust idag bloggar, böcker och vilar inför helgen. Då ska jag och äldsta dottern vara med alla fyra barnbarnen och också baka pepparkakor.Hoppas du har det bra så här i adventstider! Gott om snö har ni i alla fall!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det förstår jag att du behöver vila upp dig inför papparkaksbaket för det är något som tar på krafterna för vem som helst. Snö är det inte så farligt med här hos oss, det är nog värre söderut. Men tids nog får väl vi vad vi tål, det brukar ju vara så.
      Ta hand om dig!

      Radera
  14. Fy för att behöva oroa sig för de sina när de är bortresta. Hopppas allt går bra nu. Jag hade min bror i Thailand när tsunamin härjade. Som tur var så hann han åka dagen innan från stället som var bland de värst drabbade. Men innan jag fick tag i honom och fick veta det, så var oron väldigt stor.

    SvaraRadera