En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

lördag 5 januari 2013

Fest men inte bal

Den här bilden på Stugan tog jag i går men vädret har varit ungefär detsamma i dag, kallt och klart. Min snuva är på väg från flod mot ebb men helt kurant känner jag mig inte ännu. Jag tror inte att jag smittar nu så jag vågade gå på festen vi blev inbjudna till i dag. En dam, en brorsdotter till K, fyller snart 50 år och har avtackat sig uppvaktning men ville bjuda de närmast sörjande på lite tårta. Eftersom hennes ena dotter reser härifrån snart så fick kalaset bli lite i förväg. Inga presenter ville hon ha så jag köpte några träd till Vi-skogen och det blev hon glad för. 

Första sommaren jag kom till Norrlångträsk, den sommaren Koch jag förlovade oss, då var dagens jubilar bara två år och tyckte det var både roligt och hemskt att hissas och placeras på hatthyllan av K. Och nu fyller hon alltså 50. Huvva vad barnen börjar bli gamla!

Baksidan av Stugan, den sida som vätter ner mot byn och där jag har min fina utsikt från sovrumsfönstret, det lilla uppe till vänster. Vi har förstås ett större fönster i rummet också, det som syns på gaveln ovanför garagetaket. I en av min mans mardrömmar fastnade jag där när det brann och vi måste utrymma sovrummet. Alltså, nog för att det inte skulle skada att gå ner några kilon men så tjock är jag faktiskt inte att jag inte passerar genom den gluggen.

Eftersom det var skapligt fotoväder passade jag på att ta några bilder på hundarna när dom var ute på tomten. Cilla är en riktig vinterhund som sällan eller aldrig fryser. Om det beror på att hon mest springer omkring som en galning, gärna studsande på alla fyra samtidigt som hon skäller rakt ut eller om det är pälsen som håller henne varm är svårt att säga. Hon stoppar gärna ner halva huvudet i snön samtidigt som hon går så jag antar att hon helt enkelt gillar kylan. Detta är en dam som inte besöker veterinären särskilt ofta, hon har varit en mycket frisk och skadefri hund. Jag önskar att jag hade kunnat säga detsamma om henner valpar.

Helen är också en mycket frisk hund inte fullt lika vintertålig men för att vara så liten klarar hon sig bra i den norrländska vinterkylan. Är det kallare än -20 brukar jag sätta på henne ett täcke men hon är inte direkt överförtjust i att behöva ha det på sig. Båda hundarna är lika gamla, lite drygt 6 år och att Helen är mamma till 16 valpar går inte att se på henne, hon är i mycket god form och hänger med överallt på våra skogspromenader. Hon ska egentligen ha luggen fäst i en tjusig rosett eller ett  elegant hårpänne uppe på huvudet men efter ett flertal försök som alltid slutat med att jag hittat hårspännet sabbat på golvet klipper jag numera luggen så att hon kan se ordentligt. Om någon nu tror att det här är en liten gatukorsning så tror ni fel. Helen heter egentligen Nevskaja Uslada Tvetnaya Zhemchuzh (fast skrivet med ryska bokstäver) och kommer ursprungligen från  Vitaliy Kudryavtsev, en uppfödare av rasen Russkaya Tvetnaya Bolonka (Rysk färgad knähund) i Ryssland.

Vidare bland pälsverken, eller inte äkta päls utan mera av en fusksort, men mycket varm och gosig. Det är vinterjackan jag köpte när jag var till Stockholm senast. Efter att ha besökt så gott som varenda jackbutik i stan, det kändes så i alla fall, hittade jag till slut en jacka som levde upp till mina krav. Den var lite dyrare än jag hade tänkt mig men man hade 20% rabatt på alla jackor så då var det bara att slå till. Man kan vid första anblicken tro att det är en skinnjacka men det är det inte och fodret är som sagt inte heller äkta vara. Däremot känns det så mjukt och gott att man nästan kan tro det och det värmer så bra att jag inte ens behöver ha en kofta på mig om jag har blus.

Den här har jag inte tänkt använda till vardagsjacka utan mera när jag ska vara lite snyggare, gå på stan och då där. Till vardags har jag mina gamla arbetsjackor, dom duger nog ett tag till och det gör ju inget att det står Skellefteå kommun på dom när man är ute i skogen med hundarna eller sparkar utmed byavägarna. 

Nej någon bal denna helg blir det inte för min eller gubbens del, jag ska nog mera försöka läsa vidare i boken som hör till kursen och se vad jag bör ta med därifrån i mitt examensarbete. Jag börjar se slutet på det hela och kanske kan jag skicka in arbetet innan nästa vecka är till ända.

Ha en bra Trettondagshelg!


10 kommentarer:

  1. Den här årstiden har man så mycket kläder på så det är svårt att röra sig. Rätt kläder för olika väderlek är ju viktigt. Att de dessutom är lättburen är ju ännu viktigare. Snygg är den oxå! Med den kylan som ni har däruppe hos dej skulle jag ju alltid ha på jackan.

    mw

    SvaraRadera
    Svar
    1. Turligt nog är de gamla arbetsjackorna också varma men kanske inte så snygga. Dessutom har jag alltid vadderade täckbyxor över mina jeans närjag går ut, man måste vara rädd om det lilla man har.

      Radera
  2. 1. Jag VILL HA EN HUND!
    2. Den där förkylningen du har verkar ligga över hela landet. Ett seegdraget dumt virus. Krya!

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1. Dom finns att köpa, bara man har tid till dom så.
      2. Det var en tröst att veta. Jag känner mig genast friskare:-)

      Radera
  3. Som vanligt är det bara att sitta här och njuta av dina bilder.

    Vad skönt att dina hundar är friska och skadefria. De är så fina båda två, på olika vis. Visste inte ens att den rasen fanns, som Helen är. Jag har också tur, att mina hundar varit väldigt friska, förutom lite krämpor sista tiden. Men så är det väl, när de börjar bli lite äldre.

    Din nya jacka ser väldigt varm och skön ut och om du inte sagt att det var av fuskmaterial, så hade jag trott att den var äkta. Jag gör likadant, med att ha stadskläder och de gamla avlagda får duga här hemma på landet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rasen är inte internationellt godkänd men är den enda sällskapshunden som överlevde i Ryssland efter alla krig. I Sverige står dom under ett speciellt register (AS),och börjar vara ganska många vid det här laget. Eldsjälen här i Sverige är Petra Lindberg, Kennel Shibumi´s och det är hon som en gång importerade Helen och senare lät mig bli fodervärd.

      Jackan är jag supernöjd med. Det är inte ett plastigt material utan ett tyg behandlat så att det står emot vatten. Jag har inate varit förtjust i fuskpäls för jag har inte tyckt om känsel men det här är hur mjukt som helst. Så får jag se hur den klarar tidens tand.

      Radera
  4. Ja tänk så gamla barnen börjar bli. Snart är dom ikapp oss...

    Den där jackan ser riktigt go´ ut! Perfekt för vinterpromenader.
    Ibland får man blunda för prislappen - ett dyrare plagg som används är ju mer ekonomiskt än ett billigt som bara hänger i garderoben.
    Jag sydde en kappa en gång med fuskpäls som foder. Varmt och gott. Men den blev så tung så jag använde den inte många gånger.

    Härliga bilder på hundarna! Saknar våra extra mycket nu när det börjar vara väder för långpromenader i snölandskapet. Dom älskade verkligen vintern och snön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så, dom kommer ikapp oss, ungarna.
      Denna jacka är faktiskt inte tyngre än vilken täckjacka som helst. Annars hade jag inte köpt den. Det ska vara snyggt, bekvämt, varmt och lätt. Ibland har jag funderat på hur de svenska militärerna över huvudtaget orkade röra sig i de tunga vinterkläderna dom utrustades med, varma eller inte.
      En av hundarnas stora fördelar är väl just det att man är tvungen att gå ut med dom, oavsett väder eller lust. Sen är man ju aldrig ensam. Ena riktiga hälsokompisar. Fast det händer ju också att dom ibland är väldigt nära att hamna på blocket...

      Radera
  5. Då man ser dina fina bilder glömmer man nästan bort att det kan vara jäkligt grinigt ute oxå. Vi har lika mycket snö här. Du, de hundarna är ju bara för söta. Jätte snygg och varm jacka du hittat. Du lär säkert få användning för den många gånger för än så är det vinter. Kram

    SvaraRadera
  6. Vet du, den rasen var helt ny för mig, trots att jag brukar förvåna folk med att känna igen deras ovanliga raser (yrkesskada).Vilken bra (och snygg) jacka. Jag hade en yllekappa en gång som var så varm att det mestadels räckte med en bomullströja under och det är så skönt för då slipper man känna sig som en Michelingubbe. Här är det snöfritt just nu men för tidigt att glädja sig åt det.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera