En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 4 februari 2013

Nyttan med promenader


En grå dag med glest snöfall, inget som lockar precis men hundarna måste förstås få sin dagliga skogspromenad. Skog och skog, vi går på en plogad skogsväg med skog och lägdor på båda sidor. Jag har sparken med som jag brukar och i högra örat under mösskanten har jag en snäcka kopplad till den lilla radion som är instoppad i en av jackans fickor. Jag blir helt uppslukad av den sensuella rösten som läser en lika sensuell text.


"Älskaren" av Marguerite Duras uppläst av Anita Björk

Anita Björk

Finns att lyssna på i P1 fram till den 13 mars -13.


De tolv klockslagen ljuder och därefter Dagens Dikt

Första fotot av Hitler – Wisława Szymborska

Och vad är det för en, den där pysen?
Det är ju lilla Adolf, son till herrskapet Hitler!
Kanske växer han upp och blir en hög jurist?
Eller blir han tenor på operan i Wien?
Vems är lilla handen, örat, ögat, näsan?
Vems är lilla magen som är full av mjölk:
en tryckares, en läkares, en köpmans, en prästs?
Vart ska de små lustiga benen åstad, varthän?
Till trädgården, till skolan, till kontoret, på bröllop
kanske med borgmästarens dotter?

När lilla gubben, lilla ängeln, lilla solstrålen
för snart ett år sedan kom till världen
saknades inte tecken i skyn och på jorden:
vårsol var det, pelargonior i fönstren,
positivmusik hördes nere på gården,
en gynnsam spådom i rosa silkespapper,
strax före nedkomsten hade modern en profetisk dröm:
ser man en duva i sömnen, då kommer en efterlängtad gäst.
Dunk, dunk, vem där? Lilla Adolfs hjärta.

Napp och blöja, skramla och hakklapp,
gossebarnet är välskapt, gudskelov och ta i trä,
liknar föräldrarna och katten i korgen
och barnen i alla andra familjealbum.
Seså, nu ska vi inte gråta,
farbror fotografen under svarta skynket ska säga klick.

Ateljé Klinger, Grabenstrasse, Braunau,
och Braunau är en lite men oantastlig ort,
solida firmor, präktiga grannar,
doft av nybakt vetebröd och såpa.
Man hör inte hundarnas tjut och ödets steg.
Historieläraren lättar på kragen
och gäspar över skrivhäftena.



Jag läser ganska mycket, mest skönlitteratur, men det här med dikter har jag aldlrig förstått mig på att läsa. Däremot kan jag uppskatta dikter när dom läses upp, ofta av en skådespelare. Dagens dikt av nobellpristagaren med det svåra namnet var något jag genast lyssnade på och tog till mig. Dessa små nyfödda människobarn vars öda man inte vet något om. Vem kunde ana?

Den sista biten av promenaden fick jag lära mig om det stora med det lilla och ett för mig nytt ord som jag kanske bör lägga på minnet, exosomer:


Exosomer är cellernas flaskpost



De finns nästan över allt i våra kroppar och kan beskrivas som cellernas flaskpost. Nu intresserar sig allt fler forskare för de små bubbellika exosomerna som fraktar genetiskt material mellan cellerna i våra organ – ja till och med mellan olika organismer, verkar det som.
I Vetandets värld tar vi en titt på ett snabbt växande forskningsområde där förhoppningarna är enorma. Exosomforskare tror att nanobubblorna kan hjälpa oss att förstå och kanske till och med bota sjukdomar som HIV, Parkinsons och astma, och att de kan användas för att ställa cancerdiagnoser. Men än så länge återstår mycket arbete för att kartlägga hur exosomerna fungerar och vilken roll de spelar i våra kroppar.

En riktigt givande promenad förutom den friska luften. Men den stora skrällen kom vid lunchnyheterna då det meddelades att Skellefteå AIK:s tränare fått sparken med omedelbar verkan! Maken välte nästan stolen när han rusade fram till radion för att höja ljudet!




10 kommentarer:

  1. mycket trevlig vana att både komma ut i naturen och lyssna på Anita B. Tyckte mycket om att både se och höra henne då hon var på dramaten.

    SvaraRadera
  2. Inte dåligt att få utdelning för både kropp och själ! Och dessutom fick hundarna sitt...

    Det där med dikter har aldrig varit min grej - tills jag började läsa min mosters jordnära texter. Ljudböcker har jag inte lärt mig uppskatta heller. Måste kanske ge dem en chans till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har provat det där med ljudböcker under en period då jag stickade mycket och det var faktiskt inte så dumt. Annars uppskattar jag mera att få läsa det skrivna. Men som sagt dikter har jag aldrig riktigt kommit underfund med så därför försöker jag lyssna på dagens dikt som läses upp av en som vet hur det ska låta.

      Radera
  3. Så, du har tävlat också med dina hundar. Kul! Varför har du inte fortsatt?
    Fungerar det verkligen att lyssna på radion medan du promenerar? Vad säger hundrana om det?
    Kanske skulle man testa, men jag tror att mina hundar vill ha min uppmärksamhet när vi är ute. I allafall Jolly, hon kommer ofta och söker ögonkontakt och vill att vi ska hitta på nåt.
    Kram
    Kicki

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var under en period väldigt engagerad i Brukshundklubben. Satt med i styrelsen, hade nybörjarkurser och tränade spår och lydnad med de hundar jag hade. Men när vi flyttade ut på landsbygden och det blev nästan fem mil enkel väg till klubben, i stället för de två kilometer jag hade då vi bodde i stan, så tappade jag gnistan. Det var i samma veva som Odessa visade sina svagheter och de andra två började vara för gamla, så då försvann all motivation. Vi fortsatte att träna på fotbollsplanen här i byn och lite spårläggning i skogarna men det blev mindre och mindre och nu nöjer jag mig med lite vardagslydnad och dagliga promenader.

      Radera
  4. Har inte läst något av henne, Wislava S, men det kanske man borde, mycket tänkvärd dikt. För det mesta promenerar jag med andra tanter och då pratar vi ju hela tiden men när jag åker skidor lyssnar jag på radio.
    Och vilken skräll med tränaren - hur ska det nu gå med guldet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I vårt hem står radion på mest hela dagarna och då är det P1 som gäller. Ska jag då ut med hundarna och jag vet att det är ett program på gång som jag brukar lyssna på tar jag gärna med mig min lilla radio som har en öronsnäcka. Då kan jag höra både radion och det som sker runt om mig där jag går.
      Man kan ju bli lite full i skratt åt hockeyfantasterna som nästan har plockat hem guldet innan slutspelet har dragit igång. Men det spelar nog inte så stor roll vem som är huvudtränare, de andra tränarna finns ju kvar. Nu är jag mycket dåligt insatt i ämnet med det är vad jaghört och läst.

      Radera
  5. Oj, vad mycket intressant du fick med i dag! Och då tänker jag inte i första hand på någon idrottstränare, utan mera på exosomernas spännade uppdrag i våra kroppar och den nästan ruskiga dikt som du presenterade. Jag läse en gång boken "Pojkarna från Brasilien" av Ira Levin och kom att tänka på den när jag läste dikten. Och apropå ditt förra inlägg. Det finns ingen bättre hund än en bra schäfer men de är svåra att hitta numera.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att schäfern generellt är en mycket allsidig hund. Nu är den tiden över när jag kutade runt i skogen och la spår eller tillbringade timmar på appellplanen, nu nöjer jag mig med att hundar enbart till sällskap. I skogen kutar jag fortfarande runt dock i lugnare tempo och utan att ha en massa plastremsor på klädnypor i ett snöre runt halsen. Där hänger i stället kameran nu för tiden.

      Radera