En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 11 februari 2013

På spåret

 Söndag kväll och det börjar närma sig måndag. Det blir så småningom tyst och stilla i huset efter en dag då det varit ganska livat här i stugan. Barnbarnen i Staan har varit här på besök tillsammans med sina föräldrar och då blir det tätt och intensivt, stojigt och skojigt. 

Sjuårstjejen växer så att hon snart är ikapp mig. Inte i år och inte nästa år  heller men sen kanske. Farfar håller koll på alla barnbarnen och markerar på en "pelare" vi har i köket. När barnen var små fick man försöka med allehanda knep för att få dom att ställa sig mot "pelaren" och stå still så pass länge att den som mätte hann sätta dit en bok och göra en märke, i dag nästan ber dom om att få bli mätta.
 Dottern och P har varit på turne till vänner och bekanta i helgen så dom har vi inte sett till så mycket. K läser bostadsannonser och kollar mäklarna på nätet för att se om det dyker upp något av intresse för ungdomarna. I torsdags hade dom bokat tid för att se på en bostad, K hade gjort dom sällskap, men mäklaren dök aldrig upp och de som bodde där var inte hemma. Tydligen är det inte så ovanligt att någon lägger ett bud som accepteras och övriga intresserade blir aldrig kontaktade. Mycket egendomligt förfarande tycker jag och när dom dessutom inte avbokar en uppgjord tid, då folk får åka tiotalet mil helt i onödan, då kan man bli något förgrönad!
 Dottern som har jobb på ett dagis i Byske råkade i veckan hamna vid sidan av vägen en morgon före halv sex och satt fast i en snödriva inte långt från Selet. Det blev ett snabbt uppvaknande när telefonen ringde och vi fick rycka ut till undsättning. Som tur var kom en man i en ljus Volvo körande och hjälpte till att putta på så att lillsaaben kom sig upp  på vägen igen och dottern kunde fortsätta på sin väg mot Byske. Tack du hjälpsamme man vem du nu var, kanske någon på väg till sitt arbete i båtfabriken i Norrlångträsk?

Fick veta i kväll att bilen som sonsonen och hans mamma färdades i på väg mot Åre hade krockat med en älg! Som tur var blev ingen människa skadad, men bilen blev visst ganska tilltygad. Hur det gick för älgen vet jag däremot inte. Har man någon gång råkat ut för att få en älg framför sin bil så vet man hur fort det går, hur plötsligt det stora djuret springer ut på vägen. Jag har provat på det några gånger men lyckats undvika närkontakt även om det har varit ack så nära. Man tror att man ska hinna se dom komma och hinna bromsa eller styra undan men ska man vara på den säkra sidan får man nog räkna med att hålla sisådär 30 km/tim, och det funkar ju inte. 

Det är ett lotteri med livet som insats när man vistas på vägarna.
 Till något helt annat: Jag är så glad att jag äntligen tycks ha hittat en handkräm som fungerar och verkligen skyddar mina händer och framför allt naglar. På bara ett par dagar kunde jag märka skillnad och nu talar jag inte om någon dyr märkeskräm utan om apotekets Skyddande handkräm. Hudsprickan som jag hade på tummen slutade nästan genast att göra ont och naglarna som varit ovanligt torra och fnasiga, som har spruckit och delat sig så att jag fastnat i tyger, hundarnas pälsar och det egna håret blev genast starkare och glansigare. Även huden på händerna är mjukare förstås. Så många sorter som jag provat utan att det har hjälpt och så hittade jag äntligen, av en slump, rätt. Tack för det du biträde på apoteket i Byske som talade om att det var extrapris på just den krämen!

Ett bokpaket har jag varit till affären i Storkågeträsk, en liten bybutik någon mil härifrån, och hämtat. Det var böcker jag beställt på Adlibris. "Photoshop för digitalfotografer" av Scott Kellby var störst och tjockast nästan 400 sidor goda råd för bildbehandlare. Sen är det tre romaner av antagligen helt olika karaktärer: "Tisdagar med Morrie" av Mitch Albom, "Havsmannen" av Carl-Johan Vallgren och så Kerstin Ekmans "Grand final i skojarbranschen". Jag har börjat med den tunnaste "Tisdagar..." men det är en bok som man bör läsa långsamt, inte hasta igenom. 

För övrigt så snöar det lite mest varje dag här liksom det verkar göra mest överallt i vårt land dessa dagar. Men så är ju februari en riktig vintermånad.




14 kommentarer:

  1. Först vill jag bara som vanligt säga att bilderna är underbara och speciellt på den lilla lurviga.

    Tisdagarna med Morris har jag läst och tyckte mycket om den. Som du säger, så bör den läsas långsamt så man hinner njuta av den.

    Låter som om det är lite otäckt på vägarna hos er. Skönt att allt gått bra och att inget värre hänt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Raija för dina alltid lika uppmuntrande kommentarer!

      Dessvärre är det inte bara på vägarna här hos oss som det är farligt att befinna sig.

      Radera
  2. Jag är också en riktig torris. Smörjer och smörjer fnaset. Har handskar när jag måste vara i vatten och vantar utomhus, jämt. Det sista jag gör när jag lagt från mig boken på natten är att smörja. Jag kanske har förstört mig genom detta idoga smörjande tänker jag.
    Jag har tidigare läst Tisdagarna med Morrie och nu i vinter Grand Final..
    Skrattar högt ibland åt Kerstin Ekmans formuleringar, hon är helt fenomenal och denna bok roade mig mycket.
    Idag har vi klass 1-varning och jag har bestämt mig för att inte ge mig ut i skidspåret. Sitter inne och läser vid brasan i stället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är urusel på att använda handskar när jag är i vatten vilket jag tycker att jag är stup i kvarten. Vantar utomhus är jag noga med för fort börjar fingrarna värka om dom blir nedkylda.

      Ska man vara ute i spåret ska det vara för att man tycker att det är angenämnt och det tvivlar jag på att det är om det utfärdats en klass 1-varning. Skidspåret på bilden är inte jag skyldig till, jag passerade det på vägen när jag var ute med hundarna.

      Radera
  3. Viltstängsel är ju bra men kan ju inte finnas efter alla vägar.
    Älgar å renar skulle vara självlysande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Senast i dag på väg hem från vattengympan så hade vi en mindre flock renar framför bilen. Dom sprang emellertid åt rätt håll så det var ingen fara. Det är ganska många renar som ahr reflexhalsband men vad hjälper det om dom plötsligt kastar sig ut på vägen framför bilen.

      Radera
  4. Ha ha När jag såg rubriken trodde jag PÅ SPÅRET PÅ LÖRDAGSKVÄLLEN I TV, vilket jag tittar gärna på!Dock tycker jag de borde ha lite trevligare musik.

    Ett sånt gissel då man kommer upp i den här åldern är just torrheten. Allting blir torr. Ögonen, händerna, håret och huden. Tack och lov att det börja komma BRA produkter numera.Men man är kanske fåfängd. Men så undra margareta hur gorde mormor en gång i tiden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mormor, så där generellt, hade nog inte så stort val. Många gånger fick hon stå ut med fnas och smärtsamma hudsprickor.

      Det finns många produkter i allhanda prisklasser att välja på men jag har inte hittat någon som fungerat särskilt bra förrän nu. Det är bara att hoppas att det håller i sig.

      Radera
  5. Fy fan vad hemskt fort det går då en älg plötsligt dyker upp. Härligt med barnbarn. Ja nog har man blivit en torris alltid. Sen de där självsprickorna är ju för hemska,sååååå ont. Ha en skön kväll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har man inte varit med om det kan det nog vara svårt att förstå hur fort dom kan komma. Hudsprickor - nej tack!

      Radera
  6. Det ser inbjudande ut det där spåret! Så härligt med en skidtur i solen. Länge sedan jag använde skidorna kom jag just på...
    De där bostadsaffärerna kan jag reta mig fördärvad på. Mäklare som trissar upp priserna - och så nonchalant att inte höra av sig!

    Renar och älgar längs vägarna är inte att leka med. Så mycket olyckor det händer varje dag! Saltandet är väl bara en orsak. Djupsnön en annan. Tänk om djuren kunde begripa att bilar är hårda!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Flocken renar vi fick framför bilen i dag ville ogärna ge sig ut i djupsnön men så kom det en bil från andra hållet och då hade dom inget val.

      Jag erkänner att det var länge sedan jag stod på ett par skidor, säkert ett par år i alla fall. Spåret på bilden har en annan bybo gjort en som gillar att skida i djupsnö. Vi har också ett par personer som är duktiga på att dra upp jättefina spår med skoter och spår"maskin".

      Radera
  7. Fy sjutton för att krocka med en älg, det vill man inte få uppleva.
    Vi krockade med en av våra egna hästar en gång (som smitit från hagen) Trots att bilen stod still så blev det skador på både den och hästen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För några år sedan var det i en grannby en person som krockade i mörkret med en förrymd häst och honom gick det illa för, han dog. Maken krockade en gång på E4:an med en älg. Den nya bilen blev i det närmaste skrot men maken klarade sig oskadd. Älgen fick plikta med sitt liv.

      Radera