En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 17 mars 2013

Nr 80 Från förr 80/365



Det här strykJÄRNET från förr har vi faktiskt i vårt kök. Det står ovanpå kasetten som står i öppna spisen och lagrar värme så att det inte blir kallt så fort när vi slutat elda. Det är även bra att ha om man behöver en tyngd i något sammanhang. Det väger ca 8,5 kg och man kan tänka sig vilket slit det var att hantera det på den tid det begav sig.

16 kommentarer:

  1. Vilket vackert järn! Och så fint fotat bland nytvättat sänglinne. Fint perspektiv och komposition med kökshanddukens emblem i förgrunden och vackra färger, det mörka järnet mot det ljusa!

    SvaraRadera
  2. Vilken fin bild. Kul med så gamla saker från förr.

    SvaraRadera
  3. Tack och lov att vi har lite lättare saker att hantera när det behövs strykas. Men kul är det att ha kvar dessa tingestar - särskilt när de kan göra nytta också - som hos dig som värmelager.
    Snyggt fotat!!

    SvaraRadera
  4. Vilket slit det var förr i tiden för kvinnorna. De måste ha varit helt slut i axlar och händer.

    Kul att ni lyckats bevara det. Själv har jag några vikter vid kaminen och de håller också värmen länge.

    SvaraRadera
  5. Vackert strykjärn och till och med lite nyttigt som värmebevarare. Vår sotare föreslog att vi skulle köpa täljstensblock och stoppa i ugnen eftersom vi ändå inte använde den särskilt mycket och det har vi inte ångrat.De håller värmen hela natten!
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
  6. Oj, vilken tyngd i strykjärnet. Jag har också ett gammalt, men inte såå gammalt som ditt. Mitt använder jag som bokstöd. Kanske får hitta nåt tema där det kan få passa in.
    Kram

    SvaraRadera
  7. HOS MEJ FINNS NÅGOT LIKNANDE - MEN SOM BOKSTÖD-

    margareta

    SvaraRadera
  8. Jag har också ett sånt järn.Uppe på spiskransen i köket.

    SvaraRadera
  9. Har också ett gammalt strykjärn, men inte alls så gammalt som ditt. Hade med det på ett tema i förra årets utmaning. :)

    SvaraRadera
  10. Vackert strykjärn, undrar bara hur de reglerade temperaturen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gällde nog att bestämma hur länge järnet fick stå på spisen och sen fick man väl vänta tills det lagom varmt. Det var nog bäst att ha grytlapp runt handtaget också.

      Radera
  11. Gode tid så tungt, men det hemvävda lintyget blir nog slätt med den tyngden. När jag var tonåring och man skulle stryka alla stärkta underkjolar så fick jag värma dem, som idag är bokstöd, på vedspisen. Elstrykjärnet drog för mycket ström tyckte mina föräldrar. Man lärde sig rätt snart när det var lagom varmt, man fick ju ha två så man alltid hade ett som var varmt.

    SvaraRadera
  12. Vilken fin bild, hårt och mjukt i fin komposition. Tänk så tungt det måste ha varit att stryka förr. Allt hushållsarbete tog nog mycket på kvinnornas hälsa.

    SvaraRadera
  13. Jistarns så tungt! Har du blivit inspirerad av mitt tvättema ;-))
    Litet mindre sort av detta strykjärn använde vi eftersom vi inte hade el. Det värmes på järnspisen.

    Tänk att du har precis rätt svar på min gåta!

    SvaraRadera
  14. så fint du komponerat broderat linne och järnet! Vilken koloss!

    SvaraRadera
  15. Vilken patina! På pricken till temat Från förr!

    SvaraRadera