En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 9 juni 2013

Nr 209 Nationaldag 159/365

Bild nr 209 NationaldagenI vår by Norrlångträsk firar vi nationaldagen på vårt eget lilla sätt. Bagarstugeföreningens medlemmar står för arrangemanget, dom bakar skarpkakor och ser till att fläsket blir stekt. Borden i logen ska ställas i ordning och kläs med pappersdukar som har blågult motiv. Dricka ska  sättas fram, liksom smör och bröd. 
Långt innan klockan slagit två ringlar sig kön lång vid logens ingång där kassörskan tar emot betalningen. Unga och gamla, män och kvinnor, folk kommer från när och fjärran för att få uppleva det här kalaset. Sedan man lättat på plånboken får man ta sig en papptallrik som är fastnitad på en tunn träskiva.

Traditionsenligt är det också att det är enbart män som serverar maten. Först står det fyra som låter bitar av skarpkaka kokas en stund i buljong, så att dom blir riktigt mjuka och uppblötta. Sist står han som serverar det välstekta fläsket och skedar upp flott.

Sen gäller det att hitta en ledig plats och njuta av denna rätt vars namn och betydelse kan variera från by till by. I vår by uttalas det ungefär som fenkan men skrivs ofta finkan. Till det dricks det mjölk, saft eller vatten. Blir man inte mätt av den första portionen är det bara att ställa sig i kön för en andra.

Vädret var precis lagom denna dag, varken för varmt eller för kallt, så många passade på att sitta utomhus.

Som jag förstod det var det ungdomar som hade plockat blommorna som stod vid ingången och i små vaser på borden. Det hör verkligen inte till vanligheten att man redan nu kan hitta så många sorters blommor som det gör denna tidiga sommar.

När de flesta började vara mätta började musikunderhållningen som även i år framfördes av gruppen Senadrage. Den här gången var Gösta ensam med damerna och påstod att han hade en damorkester. Naturligtvis inleddes det hela med "Du gamla, du fria...". En av dameran i orkestern avslöjade att Gösta dagen därpå skulle utnämnas till Årets Hedersspelman i Burträsk? Jag är lite osäker på plats och tid här så jag garderar mig med ett frågetecken.

I fjol var den här dagen ganska kylslagen så kaffe och bakelse serverades i Bygdegården och då var den här mannen, den yngre av dom, klädd i fin samekolt. Jag tog en mycket suddig bild av Niilas (och pappa Armin) då. Ett år senare har han vuxit till sig en hel del så kolten är nog för liten åt honom nu.


7 kommentarer:

  1. Älskar bilderna där männen lagar mat och där man ser händerna hålla i besticken. Händerna berättar en historia och kockar förmedlar en känsla av nu. Sen är återigen imponerad av att ni håller traditionerna levande. Ni skulle få medalj för det blir ju mindre och av det
    Kram på dig

    SvaraRadera
  2. Kul att se dina bilder från nationaldagsfirandet. Det ser ut att vara en riktigt trevlig och välbesökt tillställning.

    SvaraRadera
  3. Vilken mysig tradition. Låter som ett riktigt bra sätt att fira nationaldagen.
    Jättefina bilder

    SvaraRadera
  4. Det här nationaldagsfirandet skulle jag gå på! Så härligt med bygemenskapen. Den "bakelsen" har jag aldrig hört talas om. Vilket roligt namn på orkestern. Ska googla och se om det finns musik av dem på YouTube.

    SvaraRadera
  5. Kanonfina bilder som visar en trevlig form av nationaldagsfirande! Fin form av gemenskap. Härligt också att byns manliga del är engagerade i maten. Inte alltför vanligt....

    SvaraRadera
  6. Vilket fint reportage. Men vad är "skarpkakor"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Skarpkakun" ungefär, uttalas det här och det är ett bröd som bakas i bagarstugorna i våra trakter. Om du vet vad ljusugnsbröd, ett inte alltför tunnt tunnbröd, är och tänker dig en tjockare och hårdare variant av det. Det brukar inte användas till smörgås utan bryts ner i någon form av kall eller varm vätska och får mjukas upp där en stund. "Blaita" (blöta) är eller har i alla fall varit en vanlig lunchrätt här uppe.

      Radera