En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 14 juli 2013

Nr 96 Glada 193/365

Bild nr 96
Inte luktar det särskilt gott vid grisarnas inhägnad men både barnbarnen och smågrisarna var glada. De senare hade alla knorr på sina svansar. Grismor själv låg som avsvimmad  och hade inte knorr på svansen vilket berodde på att den antagligen hade blivit avbiten vid något tidigt skede i hennes liv. Jag blir alltid lika förvånad och en aningens skrämd av  hur stor en moderssugga är.

Härom dagen besökte vi Rismyrliden, ett utflyktsmål för många Skelleftebor. Det ligger 4 mil utanför Staan inte långt från Femvägaskälet. Gården var ett nybygge 1825 men övergavs 1967. Numera ägs den av Stiftelsen Rismyrliden och finansieras till stor del av Skellefteå kommun. Rismyrlidens vänner sköter om och visar gården för besökare som får se hur jordbruket på 1800-talet gick till.
Förutom grisar fanns det två hästar, en fjällko, ett antal får, en hund och en kattunge. Byggnaderna är ganska många; ett bostadshus, en sommarböning, en bagarstuga, fuse, loge och diverse småförråd. Man odlar på små lotter bredvid bostadshuset det som behövs för hushållet. Man kan gå in i alla byggnader och i bostadshuset finns fika och försäljning av hantverk.


 Jag hade hundarna med mig och till att börja med verkade inte suggan märka något men så började plötsligt trynet att röra på sig, ögonen öppnades och plötsligt stod den jättelika damen på alla fyra.
Jag smög mig försiktigt bakom regnskyddet med hundarna men suggan var mycket mistänksam.

 När hon gick in i skyddet och stod och vädrade precis åt det håll där vi stod föredrog jag att gå iväg åt andra hållet. Väggarna i regnskyddet såg ganska bräckliga ut ifall en grismamma skulle få för sig att det fanns fiender på andra sidan. Som tur är ser grisar ganska dåligt, men luktsinnet är det verkligen inget fel på.
 Suggan fortsatte att undersöka området under tak och jag kunde stå med hundar och kamera en bit bort. Smågrisarna hade genast reagerat på mammans signal och börjat springa omkring.
Men snart infann sig lugnet igen och kultingarna började småkivas så där som syskon brukar göra.


11 kommentarer:

  1. Glada foton man blir just...glad av :D

    SvaraRadera
  2. Just så önskar man att alla grisar skulle få ha det.

    SvaraRadera
  3. Lyckliga grisar som får vara ute.

    SvaraRadera
  4. Hejsan

    Tycker faktiskt grisar är tuffa djur. Den där brunvit fläckiga var riktigt fin.

    SvaraRadera
  5. Glada grisar blir goda grisar, är det så? Och Rismyrliden - det låter så exotiskt och långt bort.

    SvaraRadera
  6. Vad fin färg det var på lila skäckultingen.
    Ja, en sugga är verkligen stor.

    SvaraRadera
  7. Dit brukar vi vara nästan varje sommar det är så mysigt med hur dom levde förr i tiden.Vi har haft en tam sugga som var som en hund, följde H ner till postlådan å till grannarna hon var stor.

    SvaraRadera
  8. Ja tänk i Rismyrliden var jag på 1980-talet,men då fanns inte detta.
    Kul att tjejen står och håller för näsan....tänker då på mitt barnbarn Max 2 år som följde med sin familj till en 4H-gård och de gick in till kossorna. De hann bara in dit så liksom "small det till i dörren" och Max var ute ur ladugården. Pappa Lars, min son, gick ut och undrade vad som hände...Max håller för näsan och mumlar....kol lukta illa dvs kor luktar illa :-))

    Grismamman är nog som de flesta mammor - rädd om sina barn, så man ska nog vara försiktig.....

    SvaraRadera
  9. Härliga bilder på grisarna

    SvaraRadera
  10. De små griskultingarna är underbart söta i olika färger.

    SvaraRadera
  11. Precis så där ska grisar ha det - få vara ute och böka och njuta av livet.
    Härliga glädjande bilder!

    SvaraRadera