En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 1 augusti 2013

Nr 230 Panorama 210/365

Bild nr 230
 För en vecka sedan tog maken och jag hundarna med oss och körde upp till Arvidsjaur på eftermiddagen. Vi hade beställt en hundkupé på tåget på ångtågsbanan som går mellan Arvidsjaur och Slagnäs. 
Det var en otroligt varm dag och hotfulla åskmoln hade börjat torna upp sig men det var uppehåll nästan hela vägen mot Slagnäs. Framme där var det dags för loket att äntligen få dra de sex vagnarna framlänges och inte baklänges med kolvagnen framför sig som det hittills gjort. Vi kunde kliva av och lufta oss en bra stund medans tåget kopplades loss och körde förbi kupé-och restaurangvagnarna på ett stickspår för att inta sin rätta plats. Någon vändskiva finns nämligen inte i Slagnäs utan därför får loket gå baklänges på vägen dit.
Föreningen äger två ånglok av modell E2, 1241 byggt 1915, vilket även är det lok som var involverat i "Akkavare-olyckan" 1956, där 16 personer omkom och 1105, byggd 1912. Fyra diesellok av typen T21 ( nr. 57, 60, 73 & 101) varav två är under renovering och en mängd vagnar av olika modeller. Föreningen har tre Y7 och en Y8 rälsbuss.
Om man kör bil mellan Arvidsjaur och Slagnäs är sträckan 53 km. Järnvägen är ungefär lika lång men eftersom ångloket bara kommer upp i 40km/tim när det kör baklänges tar det mer än dubbelt så lång tid att köra. Dessutom följer tåget Storavans strand med helt underbart panorama, något bilvägen helt missar.
Vem har sagt att en tågstation måste vara stor? Buddnakk järnvägsstation är det i alla fall inte och enligt vad vi fick höra i högtalarna var det järnvägsarbetarna som börjat bygga sommarstugor utmed Storavans strand som tyckte att dom behövde en station eftersom det var väglöst land. Det skedde troligen utan alltför mycket pappersexercis, om alls någon. Det här var den ena av de två stationsuppehållen under den ca två timmar långa resan mot Slagnäs. 

Vid ett tillfälle stannade tåget och släppte av ett par man som skulle tända grillarna vid Storavans strand och efteråt var tåget tvunget att backa några hundra meter och ta sats för att orka sig upp för backen som låg framför oss. Det fick mig att tänka på en bok vi läste för vår förste som om ett lok som hade problem med att orka upp för backen, där passagerarna fick gå av och putta på. "Heja, heja, uppför backen!".

Ingen station med ändå ett uppehåll blev det vid Storavans fina sandstrand på hemvägen. Där serverades råa korvskivor och spetsade pinnar att sätta dom på för att själv kunna grilla dom. Det var inte bara ovanligt varmt i luften för platsen i fråga , det var också ovanligt varmt i vattnet fick jag höra av någon som visste. Själv badade jag bara fötterna för att hundarna skulle kunna blöta sig, något dom verkligen uppskattade. Dom fick förstås en smakbit från korven också och Helen som kan vara snabb som en kobra, högg en korvskiva som någon lagt ifrån sig bland badgrejorna. På min uppmaning spottade hon ut den i sanden och sen fick hundarna dela på den. Det var många som passade på att ta sig ett dopp så tåget stod nog still en timme. Det är sånt som går för sig när man är sisten ut för dagen på inlandsbanan.
Storavan, reglerad sjö i Norrbottens län, avvattnad genom Skellefteälven. Den minsta av de tre stora sjöarna i Skellefteävens vattensystem, de andra två är Uddjaure och Hornavan. Sjön är 172 km² stor vid normalvattennivån 419 meter över havet. Största djup är 21 meter.
Klockan är här kvart i nio och solen som börjar stå lågt speglar sig i vattnet och himlen blir vackert färgad.
Redan i Slagnäs hade jag sett de först blixtarna om än långt bort och under badet och grillningen skymde skogen den delen av himlen, men ju mer vi närmade oss Arvidsjaur desto mer dramatiska blev molnen och en bit av en regnbåge syntes. Precis när vi satte oss i bilen för att köra hem blev det svart på himlen och för första gången i sommar blev vi tvungna att använda helljuset. Vädrets makter bjöd på ett imponerande ljusspektakel hela vägen hem med många häftiga regnskurar och när vi klev in genom vår grind vid halv ettiden kom de första dropparna där och sedan brakade det loss över Norrlångträsk. Klockan var mer än två innan vi kom oss i säng. En trevlig och händelserik dag på många vis som avslutades med ett imponerande ljus- och ljudspel.








8 kommentarer:

  1. Underbara bilder och vilken härlig dag och resa, blir riktigt avundsjuk. :)

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig tågresa det ser ut att ha varit. Underbara vyer och vackra foton. Solen på väg ner och det annalkande ovädret är helt magiska tycker jag. Bilden som du tagit lutad genom fönstret påminner om barndomens resor då jag och mina syskon stod i första respektive sista vagnen och vinkade till varandra i kurvorna :=)

    SvaraRadera
  3. Den första bilden är bra på så många sätt! Vacker vy!

    SvaraRadera
  4. Helt underbara bilder och vyer. Fint att kunna göra den här resan och få se allt detta. Jag gillar Norrland och var ofta där på semester när jag var yngre.

    SvaraRadera
  5. Åh en så´n trevlig dagsutflykt! Härligt att det finns entusiaster som håller igång gamla tåg och rälsar...
    Påminner mig om rälsbussen som gick mellan Mora och Östersund. Den kunde stanna för att låta passagerare plocka blommor - eller se ett vackert vattenfall. I Hackås fick man kliva av och hämta en fikakorg som man tidigare beställt via konduktören. Nygräddade wienerbröd och dricka. Vilken nostalgi....

    SvaraRadera
  6. Vilken härlig och annorlunda tågresa. Kul med sånt som bryter av i vardagen.
    Panoramabilderna är vackra så man nästan baxnar.
    Kram/Kicki

    SvaraRadera
  7. Vilken innehållsrik dag! Det är alltid roligt att se dina bilder uppifrån norr för mig som bara har varit "uppåt" ett par gånger i mitt liv. Vi bor i ett långt land!

    SvaraRadera