En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 16 januari 2014

En torsdag med kyla och sjukhusbesök

Nu har kylan slagit klorna i oss riktigt ordentligt och det är bekvämare att fota från fönstret på övervåningen än att göra det ute. Men hur det är så måste ju hundarna ut oavsett temperatur och då fick kameran förstås följa med. När det är så här kallt, 15 - 20 grader minus, så blir det vacker rimfrost på träd och buskar.


Det går inte att bli stående någon längre stund för då får hundarna kramp i benen. Fåglarna däremot förfryser aldrig sina små tunna ben och tår. Man kan förundras över att dom överhuvudtaget överlever denna kyla. 

Mitt på dan bar det av mot Staan och lasarettet, för K skulle göra en mindre skönhetsoperation. Han var lite nervös inför ingreppet, särskilt sedan en vän per telefon skrämt upp honom med en blodig beskrivning av det hela. 

Varje gång vi åker uppför backen vid Kågesågen så tänker jag på hur mitt, K:s och Cillas liv en gång hängde på en mycket, mycket tunn tråd. K och jag hade varit till Kalix och hämtat Cilla, vår nya lilla valp, och åkte mot Skellefteå för att fixa något med bilen. Det var i mitten på december och det var mörkt. På motorvägen, i den branta backen, kör vi om en långtradare och när vi är i höjd med förarhytten på den får vi se en bil som är på väg rakt emot oss. En bil som alltså kör i full fart i fel körfält på motorvägen i mörkret! Tack vare K:s snabba reaktion, han trampade gaspedalen i botten, så hann vi kasta oss in framför långtradaren. Jag hade frossbrytningar resten av bilresan kan jag berätta.

 Om man hamnar på en träbänk i en kort korridor, en halvtimme för utsatt tid och dessutom får vänta lika länge efter utsatt tid, så kan man tycka att det blir ganska långtråkigt. Men om man börjar se sig om på de olika detaljer som finns och om man dessutom har kameran med sig, så finns det sysselsättning.
 Man kan till exempel roa sig med att fotografera vinklar. Det kan vara ganska intressant ibland, tro det eller ej.
 Man kan också försöka sig på att räkna hur många vinklar man kan upptäcka runt dörren där snett framför sig. Och det är inte lätt, nästan omöjligt skulle jag vilja påstå. Allting i en sjukhuskorridor är rätvinkligt, så det blir en oherrans massa vinklar.
När maken äntligen blir inkallad byter jag emellertid plats och sätter mig i närmaste väntrum där det finns stoppade soffor och en stor tv. 




4 kommentarer:

  1. Jassåminsann, nu har kylan kommit på riktigt till er, men den hör väl till vanligheterna annars vid den årstiden. Fina och intressanta bilder tar du ju, oavsett var du befinner dig! Hoppas att den "mindre skönhetsoperationen" på K slutade lika lyckligt som bilresan du berättade om!
    Ta hand om er...

    Värmande kramar!

    SvaraRadera
  2. Det blir så otroligt vackert ute när kylan slår till när det blir alldeles vitt i alla träd.Har varit med om en del tillbud i trafiken som har ordnat upp sig mitt framför ögonen på en så man har klarat sig och jag har då sagt att alla änglar var utplockade på jour för att hjälpa till för i bland har många änglavakt eller tur eller vad man ska kalla det för någonting.Hoppas att det gick bra för maken med besöket på lasarettet.

    SvaraRadera
  3. Hejsan

    Det var i alla fall ena riktigt fina vinterbilder.

    SvaraRadera
  4. Huvva, så kallt! Hoppas det gick bra för K på lasarettet.
    Kicki

    SvaraRadera