En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 27 mars 2014

Solskensdagar



Vårkänslan har kommit tillbaka efter bakslaget och solen har lyst från en klar himmel och värmt både luft och sinnen. Vårdagsjämningen och våffeldagen har passerat och till helgen är det dags att ställa fram klockorna en timme. Ljuset är alltid efterlängtat efter den långa mörka vintern men den kan också bli lite påfrestande. 

I dag följde jag ett skoterspår och hamnade så småningom vid båtplatsen. Vår båtplats, alltså. Skogsbacken där lutar mot söder och börjar få sina bara fläckar. Jag körde sparken genom ljung och lingonris för att komma mig ända ner till iskanten och satte mig sen på sparken och vände upp ansiktet mot solen. Faktiskt tror jag att jag slumrade till ett ögonblick i värmen och tystnaden. Helen myste i mitt knä och Cilla satt vid sidan av sparken och hade det också bra.

På hemvägen kunde jag konstatera att de första videkissarna börjar visa sig. På fågelfronten har jag hört ryktas att den första tofsvipan, den som brukar hålla till nere vid Caféet, hörts, men jag har inte sett till den ännu. Inte heller har jag fått syn på eller hört sångsvanarna, trots att Älvens utlopp börjar bli öppet igen. Däremot hade jag en bofink vid fågelbordet i slutet på förra veckan och aldrig förr har jag varit med om så många koltrastar här på gården som i år. Gråsiskorna börjar vara ganska många nu och grönfinkarna kör sina små symaskiner för fullt. (Jag tänker alltid på deras läten så.)


Själv känner jag mig mera på det här viset just nu. Lite halvvissen och hängig, trots att jag inte är sjuk. Det är väl den omtalade vårtröttheten som drabbat mig. Lust och inspiration känns avlägset, vad än det gäller, men förhoppningsvis går det snart över.


I helgen hade vi besök av tre av de fyra barnbarnen och lilla Lottie med vidhängande mamma sov över ett par nätter. I alla fall sov jag och maken gott. Lotties mammas sömn är det kanske lite sämre med, det ska ju matas stup i kvarten. Eller varannan, var tredje timme i alla fall. Men så blir det både dubbelhakor och fettvalkar i nacken, för att inte tala om bilringar både här och där. Den lilla damen tar inte heller illa upp när man kallar henne tjockis. Trots sin knubbighet är hon förvånansvärt rörlig och smidig. Många, kanske hundra bilder blev tagna under dagarna hon var här, men jag får ju inte lägga ut dom på blogg och facebook för barnets föräldrar. Kanske är den hårt beskurna bilden här ovan ett gränsfall för det tillåtna, men jag chansar.

Vi hade lite språkövningar, Lottie och jag, men det var inte alltid hon har nöjd med mitt uttal. Det gäller att passa på att vara riktigt barnslig innan hon blir så stor att hon förstår vad man säger och gör. Sång är också uppskattat, gärna samma gång på gång. 



Till sist måste jag få skryta över sonen Martin som varit i Bristol i England i helgen för träning och gradering. Sporten det gäller är iaido och Martin har nu 6:e Dan och är en Iaido rokudan. Han står här som trea från höger och den långe mannen till vänster om honom heter Peter Röder och jag tror att han är från Tyskland. Fotot har jag lånat från facebook och jag vet inte vem som tagit det.



1 kommentar:

  1. Tänk, att väderförhållandena kan vara så olika trots att vi i ett större geografiskt perspektiv faktiskt inte befinner oss långt från varandra! Här är det så snöfritt det bara kan bli och jag tycker mig nästan kunna se hur gräsmattan (jaja, mossmattan då) tar i och växer ... Men rhododendronbuskarna, de fortfarande väldigt små och anspråkslösa, ser minsann fortfarande ut som på din bild, eftersom de förmodligen inte alls gillar den starka vårsolen.

    Sen tycker jag faktiskt att du har all rätt i världen att vara stolt både över senaste barnbarnet och sonen din! I det senare fallet måste även jag uttrycka min beundran, för jag är alltid lika imponerad av människor som verkligen brinner för något fritidsintresse. Själv är jag av den lättuttråkade sorten, som aldrig klarar av att upprätthålla intresset tillräckligt länge för att riktigt hinna snöa in på något. Det har lett till, att jag är halvbra på en himla massa saker, men inget proffs på någonting överhuvudtaget :o/

    Tack för att du påminde mig om att vi byter till sommartid! Jag är f.n. minst lika håglös och energitom som du och skulle säkert ha glömt bort det annars.

    Trevlig helg!

    SvaraRadera