En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

lördag 15 mars 2014

Vårvinter - vart tog du vägen?


Jag har alltid tyckt att vårvintern är den bästa av årstiderna här i norr, men nu har det varit två vintrar i rad utan denna härliga tid. Inga sköna stunder med kaffe och en bra bok på renskinnsklädda snödrivor i strålande sol som reflekteras i kritvit snö. Ingen sol att tala om över huvud taget. Dag efter dag med plusgrader dygnet runt, stormvindar som får snön att snabbt krympa ihop och grått, grått, grått. 

Nu är det bara i skoterspåren man kan använda sparken, vägarna är helt bara. Så mycket till skoteråkning blir det nog inte heller eftersom sjöisarna är i det närmaste ruttna och därmed blir lederna avbrutna på många ställen.
Groparna runt träd och buskar blir att vidare. Särskilt djupa är dom ju inte.

Stormvindarna drar fram här, liksom i övriga landet. Värst hittills var det nog i går, fredag, då blåsten bland annat tog med sig en stor del av takplåten på en av ladugårdarna här i byn. Jag råkade vara på väg ut med hundarna när den större delen av plåten gav sig av. Som tur var kom ingen människa till skada även om det innebär mycket arbete och kostnader för ladugårdsägaren framöver.


Så här såg det ut från framsidan en halvtimme senare.



Jag hör att det blåser även i natt och ibland knakar det till i stugväggarna.
Dags nu att dra ner persiennerna så att inte sömnen blir störd av månen som tittar fram mellan den snabbflyende molnen. 




3 kommentarer:

  1. Jadu, vad ska man säga om det eviga hårdblåsandet nuförtiden? Att vi får vad vi förtjänar kanske? Så illa som vi gjort vårt stackars klot under så lång tid, så vore det väl märkligt om Moder Jord inte fajtas tillbaka. Det finns ju gott om forskare idag, som hävdar att dessa allt starkare stormar är resultatet av vårt eget missbruk, och jag är nog rätt benägen att ta dem på orden.

    Vilken otroligt vacker bild av månen du tagit! Och hur irriterande dess klara sken än må vara sådana nätter när det blir lite extra svårt att hitta sömnen, så får vi allt vara glada ändå, för att den håller sig där den är. För utan månen skulle det vara morsning och goodbye för mänskligheten, en gång för alla.

    SvaraRadera
  2. Ja fy vad vindarna tog i det gällde att hålla i sig när man gick bakom knuten.
    Men kanske idag att det blir en soldag utan att man blåser iväg.
    Den där ladugården for verkligen illa.

    SvaraRadera
  3. Hej. Visst är det läskigt med dessa stormar vi har haft sista tiden. Den som var i helgen klarade vi oss bra ifrån. Hade nästan lust att börja kratta gården i helgen men det var väl tur att jag inte gjorde det för i morse var marken vit. Ha en bra ny vecka. Kram.

    SvaraRadera