En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

lördag 31 maj 2014

Ljust dygnet runt

Natten till fredagen var av det vackrare slaget och nu kommer vi att ha ljusa nätter ett par månader framöver. I det längsta försöker jag att inte dra ner persiennerna för lilla fönstret i vårt sovrum, men sömnen blir inte av bästa kvalitet när det är dagsljust i sovrummet, så jag har fått ge mig. I alla fall när det är vackert väder. 

Det här är fotat vid vår bro vid elvatiden, torsdag kväll, när jag kommit hem efter kvällsrundan med hundarna.

Ute i naturen växer det så att man nästan hör hur det knakar. Från den ena dagen till den andra dyker det upp ny grönska och en del är redan i blom. Som harsyran till exempel. På håll kan man nästan tro att det är vitsippor, för dom finns i riklig mängd på vissa platser i skogen.

Än så länge underhålls vi av fåglarnas sång, men det blir väl tystare efterhand som dom bildar par och lägger ägg. En som låter mycket och högt är gransångaren. Jag vill inte påstå att sången är särskilt vacker, påminner mest om ett gnisslande hjul, men det uppskattas likväl. 

Högt upp i detta lärkträd,som inte hunnit slå ut ännu, satt en av dessa gnisslare, och det tog ett tag innan jag kunde lokalisera den, för den tillhör ju inte direkt den färgpråliga sorten.

Äntligen kom det lite regn! Det har varit otroligt torrt i markerna och stora risker för skogs- och gräsbränder. Det regn vi fått här i Norrlångträsk har varit av det mera stillsamma sorten, vilket är perfekt när jorden är så uttorkad. I vår regnmätare har det bara kommit 10 mm, men det är bättre än inget. Skönt att slippa springa med den tunga vattenkannan för att vattna jordgubbarna i pallkragarna och de nyplanterade hallonen. Nivån i vattentunnan hade börjat sjunka rejält, men har säkert blivit fylld till bredden nu. Det är en stor takyta som samlar in vattnet dit.

Blåbärsriset har börjat att blomma. Det är nu det är dags att gå ut i orkidémarkerna och leta efter nornan. Jag får väl se hur det blir med det i år, ensam far jag inte och det är ganska mycket annat ett par veckor framöver.


Några blommor som inte är helt olika blåbärsblommor i formen är rosling. Det finns gott om denna städsegröna växt runt Hundtjärn och just nu är det fullt av de söta små blommorna.

Efter de fina dagarna som var tidigare i veckan, fanns det mornar då jag kände mig som överkörd av en ångvält, som man brukar säga. Eller kanske mera att jag kände mig som den gamla båten som ligger vid "kåtan" vid Hundtjärn. Det är inte klokt vad muskler och leder får utföra ovana uppgifter då man rensar och planterar i rabatterna. 


Blåsor dyker också upp. En på höger fot, efter att ha gott barfota i foppaskorna i värmen. Som gjort för att få skavsår. En annan präktig blåsa, som genast gick sönder, fick jag i tumgreppet, efter ett par timmars arbete med krattan i potatislandet. Eller man kanske hellre ska kalla det före detta potatislandet, eftersom vi beslutat att lägga ner företagsamheten där och införskaffa potatis på annat sätt än att odla den själv. Det börjar vara för tungt för både mig och maken. Så jag har med en stålkratta slagit sönder den översta jorden, krattat bort så mycket sten det bara gått, och sedan slätat till hela landet. Nu får gräset ta över, utom högst upp där jag satt en rad med sju trädgårdshallonplantor. Bara att hoppas att dom trivs och ger oss goda och fina hallon i slutet av sommaren. Om inte redan detta år, så nästa.


Självsådda tallplantor verkar inte ha några problem med att växa till, torkan till trots. Det glädjer skogsägaren.



5 kommentarer:

  1. Vilka härliga bilder, du! Särskilt den med den gistna, gamla båten. Och det där med vådan av att gå barfota i fopporna det känner jag bra igen. Ajaj, så det kan bli ...

    Här stundar grävningsarbete idag igen. Jag trodde att jag spadat färdigt för i år efter att jag anlagt den nya rabatten med humlestörar, men icke sa Nicke. Gode grannen R håller på och röjer i sin trädgård, så igår blev jag med en jätterotbit från en vit, doftande pion, rotbitar till en åtråvärd dillpion och rotsticklingar av två sorters klematis.

    Det är m.a.o. bara att dra på sig arbetsbyxorna och greppa spaden idag igen. Fast jag gör det villigt, eftersom gröngåvan var mer än välkommen :o)

    SvaraRadera
  2. Vackert! Härligt med ljuset!

    SvaraRadera
  3. Min oro lugnar ner sig och jag får lite frid i själen när jag läser om- och bekådar dina fina naturbilder från din hemtrakt! Ta det lugnt nu några dagar så att dina skavsår och blåsor hinner läka...
    Varm kram!

    SvaraRadera
  4. Ljuset är underbart! Men kanske inte dygnet om? Jättefina bilder

    SvaraRadera
  5. Underbara bilder och lika förunderligt är det varje år att naturen orkar hämta igen efter hela långa vintern. Hoppas din kropp också får hämta igen efter allt rensande. Solstol en stund lite då och då kanske kunde vara något!!!!!!!!
    Bilden på båten blir blir min favorit.
    M

    SvaraRadera