En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 29 juni 2014

Jantemoln


Jag har haft en trevlig helg tillsammans med make, son, sonson och hundarna. Målet för helgens resa var Gällivare och utställningen där, men just den delen av helgen ska jag nog försöka glömma snarast. Jag ska bara älta den lite till och sen lägga den längst ner i botten av handlingarna.

Vi startade vid åttatiden från hotellet i Vuollerim, där vi övernattat och kom fram i god tid. Först måste jag gnälla över att man har veterinärbesiktning 8 till 10, när ingen ring startar bedömningarna förrän klockan 10. Helen skulle in som 84:e hund i sin ring, alltså inte före klockan 13 i alla fall, troligen närmare klockan 14. Det hade underlättat mycket att få visa vaccinationsintyget för den rökande tonåringen (absolut inte en veterinär) och få en liten kråka på nummerlappen vid närmare 12-tiden. Det var gnäll nummer 1.

Vi vandrade runt lite, fikade, son och sonson letade  upp en gräsplätt där dom kunde spela fotboll och jag träffade flera trevliga hundmänniskor att prata med, bland annat Cillas uppfödare, som känt igen mig på håll, och ett par med två bolonkor från Petra. Solen sken och värmde oss i den ganska svala luften. Den biten tänker jag inte alls klaga över.

I nordväst började så småningom mörka moln torna upp sig och komma allt närmare. Maken gick till bilen för att hämta paraplyerna, det enda skydd mot eventuell väta som vi tältlösa hade. Någon halvtimme innan den var dags för Helens och min entré, började kalla vindar dra fram över parken och en kvart senare började det regna. Såå typiskt! Perrokonkurrensen var säkert en pärs för de tunnklädda ägarna, men hundarna klarade sig utmärkta i sina tjocka pälsar. Värre var det för de tre prazský krysarik som var före oss. En av dom måste tillhöra kategorin världens minsta hund. I iskallt regn och blåst försökte ägarna visa upp de stackars darrande djuren. 

När det regnade som värst var det min och Helens tur att göra entré. Fram till dess hade jag burit min kammade och rosettprydda vovve under paraplyet men nu var det bara att släppa ner henne i blötgräset och sen upp på bordet. Tyckte hon att det var särskilt kul? Nej, det gjorde hon inte, hon ville kura ihop sig mot vinden och regnet, men ställde tappert upp på det vi bad henne om. Domaren Antonopoulos Dimitri klämde och drog, från nos till svans, och beordrade oss sen att gå fram och åter, som brukligt är. Någon förvånade blev jag när jag vände om för återmarsch och får se domarens ryggtavla. Han tittade inte ens på oss, där vi kämpade oss fram i störtregnet!!

Sen blev det att gå rundan i ringen och när jag gått varvet runt står den, den, ...nåja, domaren då, och bara stirrar. Helt uttryckslöst. Och säger inte ett ord. Så plötsligt säger han att det är kaos hos sekreterarna, att dom inte hunnit skriva något. I detsamma ser jag att det står ett gäng utställare och begär sina kritiklappar. Mitt under min visning. Fan, rent ut sagt, sekreterarna kunde faktiskt sagt åt dom att vänta ett par minuter!

Sen plötsligt säger domaren "very good" och sträcker fram handen och tackar för att jag väntat så länge i regnet. Jag kan ge mig den på att han aldrig dömt en bolonka förut, och att han, om han kommit ihåg att han skulle ändra Helen från Öppenklass till Champion (efter ett samtal jag haft med honom tidigare), skulle ha gett henne Exellent. 

Kritiklapparna brukar sällan vara lätta att läsa, men denna var ovanligt svår. Lyder så här:

"typ head g lenght of body low tailset could be better angulated front and rear moving extremly close behind oux (vilket sonen senare listade ut skulle vara out) in elbows and front" 

Det sista ordet gissar jag.

Jaha ja, och hur ska man nu tyda detta? Typiskt huvud, så långt är jag med. Bra kroppslängd, förstår jag också. Låg svansansättning, oj då, den måste ha sjunkit sen övriga utställningar! Kan det bero på regnet, kan den krympa på något vis? Hennes förut så välvinklade front har också förändrats. Inte bra, inte bra. Och hur är det , är även hennes harmoniska och välvinklade bakre del drabbad?

Sen blir det lite rörigt och jag tror inte att jag ska försöka mig på en tolkning. Nä, jag kommer visserligen att spara lappen, men glömma eländesbedömningen så fort det bara går. Riktigt arg blev jag när jag i bilen så småningom upptäckte att man inte ändrat från Öppen- till Championklass! Dessutom tycker jag det är skandal att bli behandlad som vi blev. Man betalar en dryg anmälningsavgift och gör långa och dyrbara resor för att visa sin hund. Då ska man blir just behandlad oavsett vad man  har för hund!

När vi så gick snabbaste vägen till bilen, kalla och blöta, slutade det regna och resten av dagen hade vi vackert väder. Det måste ha varit Jante som spelade oss detta spratt. Haha!

Men hela helgen i övrigt hade vi trevligt på många vis och om det ska jag skriva ett eget inlägg och visa lite bilder.









3 kommentarer:

  1. Men fy så det gick till :-( och inte roligt alls med en domare som vänder ryggen till. Och inget gick som det skulle, inte ens vädret. Förstår att det känns tufft, för det är inte gratis att ställa ut och många kostnader blir det runt med övernattning och resor. Du har all rätt att gnälla över eländet.

    SvaraRadera
  2. jag blir stum. Naturligvis ska man genom sin klubb bojkotta all kommande utställning!

    margareta

    SvaraRadera
  3. Vilken trist erfarenhet - och dyrköpt. Finns det ingen reklamationsinstans? Sedan trodde jag nog att man hade beredskap för händelse av regn så att varken folk eller fä tvingades vara i vätan. Det är ju trots allt en viktigt arrangemang. Nej, säger jag, det lät inte kul eller seriöst. Bra då med trevligt sällskap. Ser fram emot att höra mer om det.//Ingabritt

    SvaraRadera