En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 14 juli 2014

Det där med hus

I veckan som var for maken, hundarna och jag iväg på en liten semestertur ner till Väddö, där en av mina systrar har sin sommarstuga. Kameran var förstås med, men jag tog väldigt lite bilder, satsade mera på att vara social. Vädret var mer än vackert och man får skatta sig lycklig att det finns AC i bilen man färdas i, när värmen utomhus är någonstans mellan 25 och 30 grader. I hundarnas burar hade jag lagt flaskor med fruset vatten under deras fällar och det verkade fungera bra. Det är alltid svårt att få hundarna att dricka, när man tar rast, men hittar man bara det allra minsta vattendrag så går dom gladeligen ut i det och lapar sig otörstiga.

Som tema på detta inlägg om Väddöresan så ser jag på de fåtal bilder jag tagit, att byggnader är det som dominerar. Så byggnader får det bli. Första bilden är tagen genom bilfönstret på väg genom Örnsköldsvik, eller Övik som vi säger. Vid första anblicken kan man tro att det är ett hus under uppbyggnad, men icke så. Jag har lite svårt att säga vad jag egentligen tycker om huset, men lite roligt ser det förstås ut. Vackert - absolut inte. Man får väl hoppas att det är lika okonventionellt inuti som utanpå. Då kanske det är riktigt trevligt att bo i det. Men det är inget för mig, det känner jag direkt.

 Ännu en bild tagen genom bilfönstret. Dragon Gate, ett par mil söder om Gävle, är något som fick mig att spärra upp ögonen och fatta kameran. Det ser så  helt malplacerat ut i den svenska naturen. Vad jag förstår har det varit många turer om denna byggnad, både vad gäller ägare och funktion. När det nu ändå står där så får man väl hoppas att det kommer att användas. Det är dock inte en byggnad jag skulle vilja bo i. Om inte annat så avskräcker muren som omger komplexet. 
En dag gjorde syster G och vi en utflykt till Grisslehamn. Vi fikade på ett kafé mitt i samhället och blev glatt överraskade av att det på flera ställen var utställt vattenskålar till hundarna. När jag frågade en skoförsäljare, som hade sitt stånd på hamntorget där vi hittat en parkering, var man kunde få tag i p-skivor, så lånade han ut en på direkten. Det kallar jag service. Kanske var det det som fick syrran att köpa ett par träskor av honom senare. 

Längst ut på en klippa hittade vi den här lilla stugan. Den har tillhört Albert Engström och var hans atelje. Två av stugans väggar är rödmålade, de mot land, och de två som vätter ut mot Ålands hav är vitmålade. Mmm, där skulle jag nog kunna tänka mig ett par dagar och nätter, men efter en tvåveckorssemester på Gotland på 70-talet, vet jag att vågornas ständiga brus kan driva mig till vansinne. Så det skulle nog inte bli någon längre vistelse där för min del, i alla fall inte om det blåser.

Nej, då är det här i stället något jag skulle kunna ta i beaktande. Albert Engströms bostad, då han bodde i Grisslehamn. Det ligger skönt inbäddat i grönska, en liten bit från stranden och gömd bakom ett litet berg. Förresten inte helt olikt den stuga jag bor i. Nackdelen är alla de fästingar som döljer sig i det gröna, dom slipper jag i Norrlångträsk. Senast i dag hittade jag en elaking på Helen, den 25:e totalt. Cilla har klarat sig med bara en handfull och på mig har jag bara kommit på en rackare som inte bestämt sig för plats ännu. Den avlägsnades snabbt. 

Vi hade det trevligt på Väddö (frånsett fästingarna) och kul att få se hur syster G har det i sin stuga. Det var några år sen sist. Vi träffas ju i regel i Stockholm, lite senare på året.

Vilken tur ändå att jag bor i bästa huset, på bästa platsen. Välkomna hit om ni har vägarna förbi och inte är rädda för att bli utskällda.



11 kommentarer:

  1. Onekligen annorlunda och okonventionella hus det där.
    Ja inte Albert Engströms då förstås.
    Där på Väddö var vi för några år sedan. Så vackert!
    Vilken tur att du har hamnat på rätt ställe, utan
    elakingar - ännu så länge :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är nog klokast att skriva än så länge, man vet ju aldrig. Utmed kusten misstänker jag att det sitter en och annan fuling och bara väntar på besök.

      Radera
  2. Meeh! Ni har ju varit nästan på Åland ju!! Varför tog ni inte en tur över med Eckerö Linjen, handlade lite taxfree och kom och hälsade på hos mig??

    I Grisslehamn är det jättemysigt, men även knökfullt med sommarstugor i alla knutar. Tar man sig för att vika av från "stora vägen" och in på någon av de mindre avtagsvägarna står kåkarna som spön i backen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså! Jag har inte fattat att Åland ligger så nära norra spetsen på Väddö, det syns inte på vår bilkarta. Nu var jag ju inte ensam resenär utan hade gubbe och hundar med. Vad gäller gubben hade det nog gått bra, men hur är det att ta med hundarna till Åland. Måste kollas. Det går väl flera tåg - jag menar båtar - och kanske går det att lura med syrran någon gång om jag är ensam besökare. Det hade varit fantastiskt roligt att få träffa dig i verkliga livet och att få se din fina trädgård.

      Radera
    2. Jyckarna behöver giltiga rabiespass för att få ta en färjetur till Finland och det kanske ni inte har haft behov av att skaffa åt dem ..?

      Men hur står det till i Norrlångträsk just nu?? Det har rått inaktivitet här på din blogg i över en månad nu, så man blir förstås lite orolig.

      Radera
  3. Mycket fult hus i Gävle. En trevlig tur söderut och visst är det vackert här också, men naturen är vacker i Västerbotten också fast på ett annat sätt och utan fästingar. Har varit i Grisslehamn flera gånger. Hamnade på din sida av en slump, har kikat på dina foton och då och då kommenterat. Önskar dig en skön fortsättning på sommaren. /Ulla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina kommentarer, Ulla. Väldigt oartigt av mig att jag inte gjort det förut. För tillfället är min aktivitet här på bloggen ganska låg och inte mycket högre när det gäller att följa andras bloggar. Men så är det, blogglusten kommer och blogglusten går.
      Jag håller med om att det är vackert även i de södra delarna av vårt land, och från början är jag ju en äkta stockholmare. Sedan tidigt 80-tal är jag en västerbottning, om än inte lika äkta. Stockholmare blir jag aldrig mer, även om det kan vara trevligt att besöka den staden några dagar om året. Önskar dig också en trevlig och skön sommar!

      Radera
  4. Jag var ju till Grisslehamn i höstas, men bara för att ta båten till Åland på hundutställning.
    Första huset är fult, det var min första tanke, ser ut som nån lekt med stora färgade klossar.
    Men lilla ateljestugan var fin. Såg ut som Birgittas (hon som äger Triss pappa Caesar) stuga som nästan hänger över vattnet i Vänern.

    SvaraRadera
  5. Jag har missa en del här. Bl.a. senaste utställningen. Jag förstår att du är fly förbannad. Du borde faktiskt lämna en skrivelse om detta till arrangerande klubb.
    Men en sak gjorde du lite fel.
    Domaren har inte med att göra vilken klass han dömer, för han ska inte veta på förhand vilka hundar som ställs ut. Det är ringsekreterarens sak att hålla reda på, och det är till henne man anmäler innan rasen startar att man bytit klass, för det är då hon noterar ändringen på kritiklappen.
    Men oavsett det så verkade domaren mer än lovligt nonchalant.
    Men er resa i övrigt verkade både trevlig och innehållsrik.
    Kram/Kicki

    SvaraRadera
  6. Bra att veta att det är sekreteraren som man ska prata med. När jag kom till tältet var det bara domaren som satt där, dom hade en liten paus, den enda, och tjejerna hade försvunnit därifrån.
    Att domaren inte ska veta vem han dömer är en sanning med modifikation. Ofta känner domaren de större uppfödarna och det slår aldrig fel att dom frågar hur gammal hunden är. Det ska inte domaren heller veta, men det kan man ju inte säga till honom/henne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att domaren bör veta hur gammal hunden är är ju ganska viktigt, en junior som ser ut som en färdig hund är ju inte positivt, eller en vuxen hund som är outvecklad som en junior. Det ska ju tas med i bedömningen.

      Radera