En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

onsdag 2 juli 2014

Överraskningar

När man har sonsonen Leo på besök är var dag fylld av överraskningar. Han älskar att hitta på små rackartyg, som att placera ut spindlar i varierande storlekar på platser där man minst förväntar sig att hitta en. Dom är förstås i gummi, och vid det här laget är jag ganska härdad.


En överraskning av ett helt annat slag fick jag i går då jag stod vid spisen och lagade till en pyttipanna, på älgstek och diverse fynd från kylskåpet, för sex personer. Dottern med familj hade dykt upp, hungriga förstås, och maken och Äldresonen väntades hem efter ett stadsbesök. Där stod jag alltså med ryggen mot köksingången  och hörde hur maken kom in. Plötsligt står han bredvid mig med en stor bukett i handen och håller ett kort improviserat tal om att det denna dag var 48 år sedan vi vigdes den 4 juli 1966.



Nu blev jag inte så överraskad av datumet, han brukar ofta påstå att vi gifte oss den 4 juli, när det i verkligheten är den 2:a, utan mera över att han kommit ihåg det och, framför allt, att han köpt en blombukett! Till dags dato har jag nog fått en handfull buketter. 
Mera överraskningar, en stor prinsesstårta från Stigs konditori (Leo paxade genast för rosen) och att dottern och mågen kommit till oss just för att fira. Maken fick också en överraskning när han blev upplyst om att det i själva verket var den 1:a, men såna bagateller brydde vi oss inte om utan, när jag räddat den vackra buketten från att hamna i stekpannan, åt vi oss mätta på pytten och så blev det kaffe med tårta. En mycket trevlig eftermiddag då även Lottie fick visa upp sina färdigheter i krypning. Det börjar gå  undan nu.


Vår resa till Gällivare och utställningen där, var betydligt trevligare än själva utställningen. Har man en livlig 7-åring och två hundar i bilen, förutom oss tre vuxna, så får man räkna med att ta pauser då och då. Först blev det rast i Avan, en by utmed Luleälven, mitt emellan Luleå och Boden. Helt perfekt hittade vi en liten väg in till en skola men fotbollsplan och välskött lekpark. När två grabbar dök upp blev det fotbollsmatch mellan Leo och hans pappa i ena laget och de två grabbarna i den andra. Skolan var öppen med någon form att fritids och lämpligt nog hade dom en toa där som vi fick låna.

Inne i Boden blev det besiktning av några krigsmaskiner som stod utanför militärområdet och kanske lite nostalgiska minnen för Äldresonen som gjort sin militärtjänst på I19/P5. 


Bloggvännen Beppan som bor i Boden hade inte hört av sig, så jag antog att hon fortfarande var på jobben. Vi for vidare och hittade en fin liten butik med café. Precis när vi betalat för kaffe och kaka ringde Margareta! Vilken överraskning! Hon hade satt maken till att baka en blåbärskaka och vi MÅSTE komma och hälsa på. Så vi fikade som hastigast och körde tillbaka ett par kilometer.
Det är konstigt att en person man aldrig har träffat i verkliga livet kan upplevas som en vän man känt sedan länge, men så var det. Inga konstigheter utan två mycket trevliga personer som bjöd på kaffe, kaka och trevligt umgänge. Konstigt nog kom inte en endaste kamera fram, det som egentligen är min och Margarets stora gemenskap. Jag fick nästan dra med mig K därifrån, trots att han sagt att vi inte fick stanna länge. Tack för att vi fick komma och besöka er!

På vägen till Vuollerim skulle vi passera Harads, där trädhotellet finns, eller som det heter TreeHotel, och vi tänkte att det skulle kunna bli ett trevligt avbrott för både folk och hundar att gå runt och titta på de spännande kojorna. Men tji fick vi! Det visade sig att det skulle kosta 75 kr per vuxen och 50 för barn att gå runt på egen hand där i skogen, så vi avstod faktiskt från det och körde vidare till Vuollerim. 

Trevlig och hjälpsam personal, enkla men fullt acceptabla rum och bra frukost är en summering av boendet. Man var beredd att laga middag till oss men berättade också att det fanns en taiservering tre hus därifrån, och det blev där vi åt vår middag. Vädret tillät oss att sitta ute så att vi kunde ha hundarna med oss.


När vi vilat en stund efter maten, tog vi bilen ner till spegeldammen, en besöksmål man rekommenderat på hotellet. Man hade sagt att det skulle vara häftigt att köra över spegeldammen, men vi parkerade bilen och gick ner till dammen.

Leo kunde naturligtvis inte hålla sig, utan skor och strumpor for av och så bar det av på vägen - till farfars förskräckelse. 
Efter en stund traskade även Äldresonen och Cilla omkring i det iskalla vattnet. Kul hade dom, medans farfar stod på säker mark och ropade att dom måste komma tillbaka nu, innan dom blev sjuka av det kalla vattnet.
Man kan lugnt påstå att Leo var genomvåt innan han kom tillbaka till bilen. Det blev till att dra av alla kläder och ta på ett par provisoriska innan färden tillbaka till hotellet. Det började vara sängdags, i alla fall för den yngste.



2 kommentarer:

  1. Överraskningar är trevliga! Särskilt om dom består av blommor och tal... :-)
    48 år - ni måste ha varit väldigt unga! Vi firar 40 år som gifta nästa år.
    Jag blev ju också väldigt överraskad av ditt meddelande om närvaro i min stad -
    höll så när på att missa det. Det är så där när man inte har koll på telefonen.
    Men tur hade vi som fick träffa dig och din härliga familj, även om det var ett kort möte.
    Det får vi se till att göra bättre nästa gång!
    Synd att ni missade Treehotel - men ibland måste man prioritera. Spegeldammen - ngt vi inte sett trots att vi varit i Vuollerim flera gånger. Den där utställningen är det nog bäst vi hoppar över.....
    Kram :-)

    SvaraRadera
  2. Vafalls? Tar man betalt på Tree Hotel av folk när de vill få se sig omkring på ett område, där de kanhända en annan gång är beredda att betala för att få logi?! Ja, jösses ... *himlar ondsint med ögonen* Med den (o)känslan för marknadsföring och service låter det nästan som ni har varit någonstans på Åland *ler snett*

    Taskigt med hundutställandet du skrev om i förra inlägget. Jag håller helt med dig, att har man betalat en dyr avgift för att få ställa ut, då ska man av såväl domare som sekretariat behandlas på ett sätt som står i paritet till kostnaden! Skämmas ska de, hela högen!

    SvaraRadera