En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

fredag 5 september 2014

Bussresa del 1 Besök hos konstnären Lotta Holmgren


Onsdagen den 3 september packade fem norrlångträskdamer av den lite äldre sorten in sig i en bil och ställde kosan mot folkparken i Skellefteå. Där mötte vi upp ett trettiotal damer och herrar, som hade det gemensamt att de gått en eller två terminer i Solviks folkhögskola. Inte riktigt alla, det var flera som liksom jag var bekant med någon av dessa elever och fått chansen att följa med på denna bussutflykt.

Utflykten var indelad i tre besök och det första stoppet blev i den lilla byn Ajaur (som inte är en förkortning av Arvidsjaur eller något liknande), belägen sydväst om Norsjö, just innanför den lappländska gränsen. Där bor och verkar konstnären Lotta Holmgren. 



Vid ankomsten delades vi in i två lag, och medans den ena fick följa Lotta till ateljen, fick den andra gå en tipspromenad. Jag hamnade i lag 2 där vi två och två tog oss runt en liten slinga med femton frågor. De första tyckte vi var enkla, men snart blev de betydligt knepigare och resultatet ska vi tala tyst om. Frågorna gav oss en vink om vad som intresserade Lotta, dom handlade mest om rovdjur av olika slag. 



 Sedan våra frågeformulär rättats och lämnats in, fick vi kaffe och go´kaka. Det perfekta vädret tillät oss att sitta utomhus med våra kaffemuggar och det fanns gott om tid att samtala med kända och okända. Till slut var Lotta klar med grupp 1 och samlade ihop oss andra utanför alteljen för en introduktion. Hon berättade att gården, nu kallad Farfarsgården, var hennes mans barndomshem och han var nu den femte generationen som bodde där. Hennes svärfar hade varit en stor djur-och naturvän och möjligen kunde han förmå sig till att slå ihjäl en eller annan knott, annars var han mycket mån om alla djurs rätt till liv. Lotta hade tyckt mycket om den mannen.



Dags då att få gå in i ateljen, före detta ladugården,  där det nu var utställning. Den här väktaren / blomkrukan berättar lite om Lotta Holmgren och hennes konst. Hon samlar sjödränkt trä, torkar det och använder det till sin konst, ett arbete som kan ta lång tid innan det är klart. Hon blandar sina färger själv av bland annat jordpigment och linolja.

Varje trästycke fick behålla den form naturen givit det, hon såg personligheten i det och målade fram det hon upptäckt. Björn, varg, lo, rovfåglar eller fantasifigurer. Det fanns även bilder av barn, bland annat en "totempåle" med representanter av barn från hela världen, barn som svälter, är med om krig, övergrepp och misshandel. Den var tänkt att finnas med i Umeås kulturår, men där hade man tackat nej till den. Det var synd, för dessa barn behöver uppmärksammas och jag tror att den skulle ha gett anledning till intresse och debatt.

Bilder på Lottas konst och beskrivningar av hennes arbeten och utställningar hittar ni här: 

Jag måste tillägga så här i efterhand att på varje konstverk av Lotta finns det en liten nyckelpiga någonstans, hennes signatur, så att säga. Också den ett rovdjur.



Bostadshuset ligger högt beläget på ena sidan av vägen som går genom byn och ateljen ligger på den andra sidan. Inget problem verkar det som eftersom trafiken är ganska så gles.


I en sänka bakom ateljén hittade jag ett litet hus. Vad det har varit till och vad det används till nu, vet jag inte, men jag skulle nästan kunna tänka mig att den lilla vätten, som då och då finns med i Lottas konst, håller till här.


Man hade även tänkt på nödsituationer som kan uppstå för besökare och ställt i ordning ett fint litet utedass, med traditionell konst och vattenkanna.



Mannen i den blå jackan, vars namn jag för ögonblicket har glömt bort men ska ta reda på, (Erik Bågfors, tack Carin!)  var vår guide under denna resa. En mycket duktig och kunnig sådan. Han var uppvuxen i dessa trakter och hade mycket att berätta eftersom han varit engagerad i allehanda evenemang. Utan ett enda papper till stöd, berättade han fritt om byarna vi passerade. 


Jag skulle vilja påstå att de flesta deltagarna på denna resa, var positivt överraskade av konstbesöket. Konsten i sig var av hög kvalitet och tillgänglig för de flesta, inga svåra, obegripliga saker. När dessutom konstnären på ett jordnära sätt förklarade och visade hur hon tänkt och arbetat, blev visiten en riktig höjdpunkt under resan.

Dags att tömma kopparna på den sista kaffedroppen och  kliva på bussen igen för att fara mot nästa mål, Mårdseleforsen.



3 kommentarer:

  1. Intressant bussresa det där! Tur du förklarade ortsnamnet Ajaur.
    Jag kopplade det direkt till Arvidsjaur...
    Fantastiska skapelser Lotta gör! Den där tavlan kollektivt boende
    skulle jag gärna ha på en vägg hos mig.
    Helt klart måste det vara vättens boning du fotat!

    Ser fram emot fler bilder!

    SvaraRadera
  2. Hej där, underbar resa fylld av inspiration. Som vanligt när du berättar och visar bilder så känns det som om jag också var med. Ska lägga detta på minnet, kollade hennes sida och ormen Frestaren gillade jag skarpt.
    Vi var också på konstutställning och vernissage under helgen. En kort beskrivning finns på min blogg.
    Vi hörs väl snart igen.
    M

    SvaraRadera
  3. Lotta och hennes konstverk har jag kunnat njuta av i Stockholm!
    Ser att allt är bra med dig.

    SvaraRadera