En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 8 september 2014

Bussresa del 2 Mårdseleforsen


 Resan från Ajaur till Mårdseleforsen tog inte särskilt lång tid och bussen kunde parkera ganska nära den första hängbron. Fram till den var det också lätt att ta sig, även för de som hade lite svårt att gå, men några avstod från att följa med den kilometerlånga rundturen över forsen. 



Andra hade sina betänkligheter, men stöttades av vänner. På varningsskyltar bredvid brotrappan stod det att man skulle ha två meter mellan varje person och att bron inte skulle belastas mer än med 300 kilo. Eftersom den första bron var ganska lång, och man inte precis sprang över, tog det sin lilla tid innan vi alla hade kommit över. 



Stannade man till mitt på bron och tittade ner, vilket många föredrog att inte göra, kunde man se de skummande vattnet. Precis som i de flesta norrlandsälvarna detta år var det lite vatten. 


Det var inte så lätt att fota därifrån eftersom bron svajade så av de som gick på den och dessutom ville jag inte bli en propp för de som kom efter mig.



 Mårdseleforsarnas naturreservat består av bla a ett 40-tal holmar förbundna med broar och spänger och man kan se rester från den tid då det flottades timmer här. Jag vet inte om man låter de träd som blåser omkull få ligga kvar, men det fanns en hel del av dom, men eller utan rotvälta.




En lite vansklig passage var en ganska smal spång som låg ovanpå en lång stenmur. Att ingen snubblat till där och ramlat ner på de vassa stenarna är förvånande. Det fanns inget räcke att hålla sig i och lite orolig blev jag när mannen framför mig plötsligt började vifta med armarna för att återfå balansen. Som tur var återfick han den. 


Utsikt från den andra av de två hängbroarna. 


Alla broar var inte av hängmodellen och det var nog skönt för en del.



Däremot gällde det att lyfta på fötterna vart man än gick.


Små idylliska vattendrag fanns det också.


Nu ska ni inte tro att en av deltagarna trillat omkull. Nej, hon blev nog bara så förtjust i de släta klipporna och av solen som lös på dom, att hon la sig där raklång och bara njöt.



 Det fanns gott om ovanligt vacker kartlav utmed stigarna och spängerna. Den här var minst en halvmeter i diameter.


Då och då stannade färdledaren Erik Bågfors upp och samlade ihop följet. Jag blev imponerad av att så många klarade av rundturen. Gruppen består i grunden av seniorelever från Solviks folkhögskola, och är alltså inte direkt några ungdomar.

Det blev många bilder från Mårdseleforsen och då har jag ändå sparat de jag tog av klipporna och stenarna som jag blev så förtjust i. Dom får sitt eget inlägg så småningom.

Nu var de flesta rejält hungriga och det var tur att det bara var en och en halv mil till matserveringen vi skulle till. Om det och om besöket i Vindeln kommer i nästa inlägg.




3 kommentarer:

  1. Vatten är alltid fascinerande. Särskilt i forsande och skummande form.
    Kan förstå att det var pirrigt för många att ta sig över gungande hängbroar....

    SvaraRadera
  2. Så vackert och vilka vackra bilder. För mig som nog knappast vågat mig över broarna o spängerna är de ju suveränt att få bilderna även om man inte får ljudet från forsen och doften från skogen.

    SvaraRadera
  3. Hej Cici, så bra att få en så utförlig och fint illustrerad berättelse om detta ställe. Vi har planer på att göra ett besök där.
    Stort TACK!!!
    Ser fram emot nästa avsnitt.
    Allt Gott
    M

    SvaraRadera