En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

onsdag 10 september 2014

Bussresa del 3 Kyrkorna i Vindeln


Efter en välbehövlig lunch vid den numera nedlagda Åmselebasen där Björkede Mat och Kaffe serverade mat på övertid denna dag var det dags att åter stiga in i bussen för vidare färd. Och nu måste jag ta hjälp av kartboken, för det blev avstickare in i flera småbyar utmed vägen.
Vi var in till vår reseguides barndomsby Åmsele och fick en på minnelse om de tragiska morden som skedde där 1988. ( Läs mer i  Wikipedia .)  Vi fick också se den ganska spartanska byggnad som Erik Bågfors bott i som liten.

Sen tror jag att det var byn Hjuken vi körde igenom, för att sedan korsa väg 363 och köra in i Hällnäs, med sina gigantiska växthus. Vi är nog många som känner igen etiketten Hällnäs Handelsträdgård från bland annat färska kryddor i våra butiker.

Vår modige busschaufför förde oss sedan uppför de branta backarna upp till Hällnäs sanatorie.

" typisk för sin tid och var den största anläggningen i Sverige när den invigdes 1926 med sin plats för 208 patienter. Sanatoriet byggdes sedan ut i flera etapper för att 1948 hålla 340 platser. Sanatoriet hade eget vattenkraftverk, vattentorn, skola, röntgen, operationsrum, glasmästeri samt bageri. (Wikipedia). 

Sanatoriet var sjukhus fram till slutet av 1980-talet då det blev ett behandlingshem för bland annat familjer med alkoholproblem. Numera står byggnaderna tragiskt övergivna.

Men nu har vi kommit till Vindeln och kyrkorna där, vårt tredje delmål under denna bussresa.


Maria Granström, anställd vid kyrkan, berättade först om hur den första kyrkan byggts av ett 60-tal fattiga bönder och nybyggare och den stod färdig 1769. När den så småningom blev för liten och den större kyrkan byggdes, fick den gamla korskyrkan i trä stå och förfalla, men flyttades sedan och hade lite olika funktioner, från sockenstuga till lagerlokal. 1955 beslutades att den skulle flyttas tillbaka till kyrkogården och restaureras. 1962 stod den klar och fick namnet S:t Mikaels kapell.

Mot kapellet!


Hur var det nu med kameler och nålsögat?


Man har försökt att rekonstruera kapellet efter hur det en gång såg ut, men det finns inte så mycket av orginalen kvar.


Altartavlan är i alla fall den ursprungliga och består av svartvita kopparstick förställande Jesus korsfästelse, Maria och Johannes, evangelisterna och apostlarna. Bilderna har klistrats upp på en träskiva med ram och var på sin tid mycket simpel. I dag är det en raritet.


Ett annat original är dörren som leder till predikstolens trappa.


Inte original - men snygga ändå.


Dags att besöka den nyare och betydligt större kyrkan som invigdes 1903 efter tre års byggande till en kostnad av 130 tusen riksdaler. 


Den är byggd i sten i nygotisk stil och ritad av Umeås förste stadsarkitekt Fredrik Olaus Lindström.


Inuti är det mycket ljus och lite hemtrevlig men med, i mina ögon, många stilbrytningar. Nu kan inte jag just någonting om arkitektur, så det är bara ett tyckande från min sida. Maria Granström trivdes i alla fall väldigt bra här, det hördes. 


Ett liknande innertak i en kyrka har jag aldrig sett. Mycket ljus och trevlig och det får mig att tänka på dalmålning av någon anledning. 


Korvalvet är dekorerat av konstnären Yngve Lundström och föreställer Jerusalem. 


Predikstolen från 1600-talet  kommer ursprungligen från Umeå landsförsamlings kyrka, men blev omgjord innan den sattes in i denna kyrka.


Den ursprungliga altartavlan från 1936, målad av Kurt Viberg, finns numera i körrummet bakom kyrkorgeln. I dag fungerar en triptyk av Pär Andersson som altartavla.

Så var det slut med kyrkobesöket. Vid bussen serverades kaffe och bullar, som vi gladeligen glufsade i oss innan vi letade igen våra platser i bussen. Hemvägen gick sedan på en, till en början,  snirklig och tämligen ojämn väg, men i Botsmark blev det bättre och via Burträsk var vi snart hemma i Skellefteå igen.

En mycket trevlig och informativ resa var till ända. Det blev många bilder att bearbeta, både själsligen och bildligen. Jag var glad att jag fick följa med på denna utflykt och kanske finns det chans att få följa med nästa år om det arrangeras något då.



2 kommentarer:

  1. En annan är ju inte precis känd för sin stora kyrksamhet, men måste jag välja tar jag den lilla, röda kyrkobyggnaden framom det större och pampiga. Fast innertaket i den stora var tjusigt, precis som du säger! Jag associerar konstigt nog också till dalamålning trots avsaknaden av kurbitsiga dekorer.

    Skönt att ha dig tillbaka i sajbern igen :o)

    SvaraRadera
  2. Båda kyrkorna är vackra var och en på sitt vis. När vi vigdes i den stora kyrkan fanns den gamla altartavlan där. Jag tycker bättre om den av någon anledning.
    Otroligt fina bilder och en härlig berättelse om resan till mina hemtrakter. Hjuken som är min hemby, Sanatoriet som varit min (sommarjobb) och många andras arbetsplats. För att inte tala om alla livsöden som funnits där. Mådseleforsen som ofta var söndagsutflyktsmål när man var barn.
    Vägen mellan Botsmark och Vindeln är nog en av det här landets sämsta. Kanske det delvis bero på alla lastbilar som fraktar timmer från inlandet till Martinsons såg i Bygdsiljum. Det är nästan så att det behövs njurbälte på när man åker efter den.

    Tack för att du delar med dig av dina fantastiska bilder och berättelser!

    SvaraRadera