En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

onsdag 17 september 2014

Innan dimman gjorde dagen grå




Morgonstund har guld i mun, sägs det. Nu hör det inte till vanligheterna att vi kliver upp så där särdeles tidigt i det här huset, utan vi sover tills vi vaknar och då kliver vi upp. I morse innebar det så där vid åttatiden. Är man pensionär så har man vissa privilegier.


Våra hundar har anpassat sig till våra vanor och brukar ligga kvar tills jag kliver upp. Om husse gör det men inte jag, så blir dom kvar i sängen. Det är nämligen jag som serverar dom mat. 


Det var lika vackert denna morgon som det varit de flesta mornar på sistone. Hundarna mår bra och jag och gubben mår väl sisådär. För min del går förmiddagen bra, men inte den senare delen av eftermiddagen. Då får jag lite feber, ont i lederna och känner mig allmänt kymig. Den här förkylningen är den värsta jag haft på mycket länge. Det kanske till och med är flera förkylningar som slagit sig ihop. Ibland drabbar den magen också, vilket är lagom kul om man är långt ute i skogen. Då gäller det att ta det lugnt och tänka på något annat så att man klarar sig hem.


Nej, nu får det snart vara slut på eländet. Jag har inte tid med det här. Två gånger har jag fått avstå från vattengympan. Det har inte hänt förut. Lingon ska plockas (jag har fått ihop 13 liter i alla fall), på lördag ska Helen och jag (och kanske äldsta barnbarnet Elsa) på inofficiell utställning i Burträsk och på söndag ska vi ha ett försenat födelsedagsfirande för  dottern.

Såg förresten på tv att kungen var på besök denna dag just i Burträsk. Han kunde väl ha väntat till på lördag när jag ska dit, så att jag hade kunnat göra en sån där tjusig hovningning för honom. Nej, det hade jag nog inte gjort, det är liksom inte min stil att niga inför kungligheter. Dessutom är han ett år yngre än jag, och småkillar niger då inte jag för.


Jo, vädret var fint på morgonen, solen lyste på vår lilla stuga, men så fick dimman för sig att lägga sig över Norrlångträsk och det blev grått och kyligt. Det var inte lika tätt som det var när jag vaknade till vid femtiden, då såg jag knappast grannens husgavel, det var mera som en mössa som låg en bit ovanför och skymde solen. Men sol vill man ju inte ha när man ska putsa fönster, så fönsterputsning fick det bli. På övervåningen. Och gud nåde de flugor som får för sig att samlas i söderfönstret. Dammsugaren står där uppe, startberedd och med magen nästan fullproppad av flugor vid det här laget. 

Nej, nu har jag inte tid med det här längre, jag måste hinna rensa de 6 liter lingon jag plockat i dag innan det är dags att lägga sig. Klockan är redan halv tio och så ska hundarna ut en sista gång också. Ja, ni ser, inte finns det tid att vara sjuk inte.



1 kommentar:

  1. Jag är inte speciellt rädd för varken ormar eller insekter, men feta vinterflugor som surrar runt sänglampan och ramlar ner i håret är det värsta jag vet! Ta det lugnt nu när du har en infektion i kroppen. Man behöver inte vara duktig varje dag.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera