En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 16 oktober 2014

Bortkastat


Det doftar inte precis rosor utomhus hos oss just nu. Bonden har låtit gödselbespruta flera lägdor i byn, så nu gäller det att hålla reda på hundarna ett tag framöver. Lägdan nedanför oss har klarat sig denna gång, så det går bra att låta Cilla springa sina tokrusningar som vanligt.


Det blir allt kallare och på mornarna är det vacker frost på allt i naturen. Marken har också börjat frysa till och är hård att gå på, vilket jag gillar, för då kan jag gå i gympaskor och slipper klafsa runt i stövlar. 


I helgen har jag varit till Sundsvall på utställning, och för första gången blev jag riktigt arg över kritiken jag fick i min hand. Där stod det att Helens päls inte har korrekt färg. Man vet inte om man ska skratta eller gråta, men eftersom det var paus efter bolonkabedömningen gick jag fram till domaren för att höra vad hon menade. Då säger denna finska dam att bolonkorna måste vara enfärgade med möjligen lite avvikande färg längst ner på tassarna. Man kan ju säga att det blev en del ordväxling mellan domaren och mig. När jag till slut sa att jag skulle hämta rasstandarden, som jag alltid har med mig, tog hon min kritiklapp och sa åt sekreteraren att stryka det där om färg. Men skadan var ju redan skedd eftersom hon dömt ner Helen till VG (very good), vilket i sig är motsägelsefullt, för en felfärgad hund ska ju diskvalificeras. Mycket konstigt av en sån erfaren domare att tro att en hund kan bli champion om den är felfärgad.


Ja, där slängde man många sköna kronor i sjön. Anmälningsavgift, närmare 90 mils bilkörning, övernattning två nätter i stuga, mm. torde väl uppgå till sisådär 2000 kr. Tur att det finns trevliga hundmänniskor att språka och umgås med, domaren ingår inte i den kretsen, och så alla fina hundar.


Rosens sista blomma ger jag definitivt inte till Kirsti Louhi, lite enris skulle jag möjligen kunna tänka mig till henne. Nu hoppas jag att våra vägar inte ska behöva korsas någon mer gång och att hon åker hem och läser på vad som står i bolonkornas rasstandard.


Under sundsvallsresan hade jag ännu sommardäck på bilen, vilket var lite av en chansning, för det var minusgrader då jag åkte hemifrån. Så fort jag kom ner till kusten och E4-fyran blev det genast mildare. Nu i tisdags bytte maken däcken och upptäckte då att det saknades en bult på vänster framhjul och att de övriga på det däcket satt lösa! Hur det har uppstått kan man ju spekulera om, men jag har förstått att vi inte är dom enda som råkat ut för detta och att det är stor risk för att det går omkring sjuka människor som har till hobby att lossa på däckbultar. 

Det är ju tur att man inte vet vad man riskerar när man susar fram på de oftast trefiliga vägarna i 110!



4 kommentarer:

  1. Du får glädja dig åt att bonden använder naturligt gödsel till sitt åkerbruk!
    Doften försvinner ju efter ett par dagar....
    Så´n tur att han/hon inte använder konstgödning!
    Härliga bilder med frostbitna växter. Frosten ser ut som fransar på bladen.
    Gillar särskilt den sista bikden på jordgubbsbladen :-)

    SvaraRadera
  2. herregu så j:la sjuk - då måste ju hen bära på riktig tunga verktyg - vilka dårar som irrar omkring på natten för inte gör de sånt på dagen! margareta

    SvaraRadera
  3. Jaa fy vad det doftar skiit! ibland jag blir då illamående av det dom sprider ut, det var bättre förr.
    Tråkigt med domaren dom borde ju kunna sitt jobb. Vad otäckt med lösa bultar det kunde ju ha slutat väldigt illa du som kört så långt.

    SvaraRadera
  4. Jag förstår att du blev upprörd på domaren. Det minsta man kan begära är att dom kan rasstandarden.
    Jag kommer att göra en lika lång resa om en knapp månad, då jag har anmält till Norge. Två dagar 14-15 november. Hoppas att det inte är en halvmeter snö och drivis.
    Det blir otroligt dyrt, minst 5.000 går den trippen på, så det gäller att hålla alla tummar man har för att det ska gå riktigt bra för Triss.

    SvaraRadera