En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 30 november 2014

November


 I dag är det den sista dagen i november och jag tänker tillbaka på hur denna månad har varit, vad som passerat, och finner att det egentligen inte har hänt så mycket. På gott och ont. Vad gäller vädret är det bara att konstatera att det varit ganska jämngrått helt igenom, men någon enstaka solig dag instoppad här och där. Turligt nog har vi i all alla fall haft ett tunt snötäcke här i Norrlångträsk, vilket lyst upp en aning.


En färgklick i tillvaron är förstås de stunder då man träffar barnbarnen, ibland hos oss och ibland hos dom. Vid några tillfällen har jag varit barnvakt. Det är då man önskar att man bodde lite närmare varandra än nästan fem mil. På sommarhalvåret är det ju inga problem men den mörka årstiden vet man aldrig vad det kan vara för väglag.


Jag har, efter 8 månaders väntetid, fått komma till lassa för att kolla hörseln. Där konstaterade doktorn att det bästa nog vore att jag fick en hörapparat till mitt vänstra öra, det med hålet på trumhinnan och det jag hör sämst med. Det tar emot lite för mig att erkänna att kroppen inte fungerar till alla procent, men troligen är det många månaders väntetid innan jag får komma till hörcentralen, och under den tiden hinner jag kanske acceptera skröpligheten. En bagatell, jag vet, det kunde ha varit mycket värre. Det finns så mycket i en människas kropp som kan ta stryk under ett långt liv, så jag ska inte klaga.


Det är inte bara jag som blivit äldre utan även hundarna kan börja räknas till pensionärsskaran. Både Cilla och Helen blev 8 år i oktober och när Helen nu ska ställas ut, för troligen sista gången, blir det i veteranklass. Det sker den 14 december på Stockholms Hundmässa i Älvsjö, där över 8000 hundar kommer att visas under lördag och söndag, och det är hela 18 bolonkor anmälda. Jag gissar att det är ett världsrekord, att det aldrig tidigare anmälts så många hundar av den rasen under en utställning. Det ska bli spännande att få träffa folk och hundar som jag bara sett på bild tidigare. Rasklubben kommer också att ha en monter under helgen, där man kan få upplysning om rasen. Både ägare och bolonkor kommer också att finnas där.

Jag har inga som helst förväntningar utan åker dit bara för skojs skull och för att jag ändå brukar åka till Stockholm en gång under hösten/vintern.

I går var vi hos yngsta barnbarnet Lottie och firade att hon fyllde 1 år i torsdags. Det är en försigkommen och mycket godmodig liten dam, som numera springer omkring på ganska säkra ben, dansar när hon hör musik och nästan direkt förstod hur hon skulle sparka sig fram på bilen hon fått av mormor och morfar. Hur man angriper en stor bit gräddtårta listade hon också ut på nolltid och när sista biten stoppats in i munnen suckade hon belåtet och mätt.





3 kommentarer:

  1. Ja ju mer åren blir ju mer blir krämporna . Hörseln har jag inget fel på trots min tinnitus. Fina bilder.

    SvaraRadera
  2. Tycker att det händer en hel del hos dig!
    Besök hos och av barnbarn, hundpromenader, utställningar, foto...
    Tur att det finns hörapparater! Ett liv i tysthet vore ingen höjdare.
    Dessutom är de så små och lätta att bära numera, så det är inga problem.
    Jag har ju förstås ofta undrat över skillnaden mellan dålig hörsel och dålig syn - förr var det i alla fall så att hörapparat fick man gratis men glasögon fick man betala.
    Jag som haft glasögon sedan jag var tre år vet att det kostade min mamma en hel del....

    Spännande med hundmässa! Lite annat än mat- och vinmässan jag var på för ett par veckor sedan. Håller tummarna för en bra domare som begriper hur en hund som din ska se ut!! Vår strävhåriga vorsteh Ruffa blev 16 år och tre månader. En aktningsvärd ålder. Dina hundar kan ha många fina år kvar!

    SvaraRadera
  3. Vilken himmel på sista bilden otroligt vackert.
    Ja, nu är det strax dags för våra älsklingar att visa upp sig i Stockholm. Som vanligt massor av frallor. 38 hanar + 58 tikar. Jag vet redan att flera jättefina championtikar kommer att vara där, så jag har små förväntningar för Triss del.
    Du blir ju kvar ett tag, medan jag far fram och åter samma dag.
    Kram

    SvaraRadera