En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

onsdag 14 januari 2015

Januari 14


 Jag är inte ett endaste dugg road av matlagning. Jag äter, och oftast med god aptit, det mesta, men skulle aldrig få för mig att ha som hobby att stå vid köksbänken och spisen. Sedan den dagen jag fick mitt eget hushåll har jag försett mig själv och min familj med mat. Maken är inte att räkna med i detta sammanhang, däremot är han inte kräsen och berömmer ofta den mat han får på tallriken här hemma. Mina barn är nog inte heller av den petiga sorten, bortsett från att Yngresonen sedan många år  inte äter kött. Dottern var också under flera år vegetarian (sommarjobb i tonåren på ett charkuteri var nog inte så lyckat), men är nu allätare. 


Nå, häromdagen la en av mina facebookvänner (Tiziana Brinchi Giusti från Italien) ut ett recept med bild på något som kallas "Torta salata con patate gorgonzola e pancetta" från Gialle Zafferanos hemsida (se bilden ovan) och jag drabbades plötsligt av längtan efter denna rätt.  I frysen hade jag en rulle smördeg, kokt potatis finns oftast i mitt kylskåp och bacon hittade jag i frysen. Någon gorgonzola fanns förstås inte, men jag grovrev cheddar (kvar från julen) och en jättegod dansk ost som jag fått av våra vänner i Köpenhamn. Sen dubblade jag receptet på en höft och faktiskt blev det en god lunch till mig och maken. Det blev inte lika elegant, men ändå.


Och då jag ändå var igång vid köksbänkarna, startade jag upp grunden till en surdeg. I dag matade jag den efter det första dygnet och nu ska den stå till på fredag eftermiddag eller kanske lördag, så ska jag prova att baka ett par surdegslimpor. Jag äter mest sportbröd, alltså hårt bröd, men ibland längtar jag efter ett riktigt gott, mjukt bröd. Det godaste jag hittills ätit är skärgårdslimpan från Nya Konditoriet i Umeå, men dit kommer jag kanske en gång om året, så i går mailade jag till dom och frågade om det var möjligt att få receptet på det goda brödet. Jag har inte fått något svar ännu, och det är ju inte säkert att jag får något, men det kostar ju inget att fråga. Jag kommer att berätta senare om surdegsbakandet blev en succé eller en flopp.

I morgon blir det tidig uppstigning här i stugan. Vi ska vara i Staan halv sju för att vara barnvakt åt lilla barnbarnet Lottie då hennes pappa är i London och mamman ska till jobbet. Att umgås med Lottie, eller någon av de andra barnbarnen, är en ynnest, men jag kommer antagligen att vara ganska trött när jag kommer hem. Trött och lycklig!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar