En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 29 januari 2015

Januari 29



Det lär dröja länge innan barnbarnen kan använda gungorna och lekstugan. Vi verkar ha kommit in i den snöiga perioden nu, så här i slutet av årets första månad. 

Tänk, det har redan gått 1/12 av 2015! Är det riktigt säkert att inte jorden snurrar fortare nu för tiden? Man skulle ju kunna tro att man som pensionär upplever att tiden går långsamt, men så är inte fallet. I stället rusar timmarna, dagarna, veckorna, månaderna och åren förbi i en förskräckande fart.

Det blir lite problematiskt för Helen att ta sig fram när snödjupet blir alltför stort och då hoppar hon upp på sparken och sätter sig. Dum är hon inte, men så mycket till motion och rastning blir det ju inte, förstås. Fördelen med dessa små hundar är att dom inte behöver så himla mycket motion, i nödfall räcker det med att dom hinner göra ifrån sig. 

Annat är det med en sån som Cilla, och jag tror inte att hon skiljer sig från andra lagotton i det fallet, hon behöver få springa fritt några gånger om dagen, riktigt tokspringa (och helst skälla samtidigt - på ingenting). Att bara gå i koppel är inte hennes melodi. Det går faktiskt bättre med flexkoppel än med vanligt kort koppel, och det går ju an då man bor där det inte är alltför mycket trafik. Annars kan flexkopplen vara rent farliga att använda, dom kräver en viss teknik och vana. Fler än en har bränt handflatan när dom i desperation försökt hala in hunden i den tunna delen av det kopplet. Och fler än en hund har blivit offer i trafiken.

Nej, nu ska jag ta en kopp kaffe och en av de nybakade kanelbullarna. Jag ska bjuda maken på en bulle, han som varit i snösvängen mest hela dan. Han kan behöva lite uppmuntran, för snön ska visst fortsätta att falla.



1 kommentar:

  1. Vi använder flexikoppel här hemma på hundarna och har fått in vanan att använda dem. Det är praktiskt, för de gör ofta sina behov en bit in i skogen och då slipper man själv traska med och kan stanna på vägen.

    SvaraRadera