En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

tisdag 3 februari 2015

Februari 3


Egentligen vill man stanna inne med en god bok, en varm filt och något gott att stoppa i munnen, när vädret är på det här humöret. Hade det inte varit för mina två vattengympakompisar hade jag nog inte satt mig i bilen och transporterat mig till Byske i dag. Jag höll på att frysa öronen av mig under den korta hundpromenaden jag tog innan jag skulle fara. Då hade jag ändå en varm och go´ mössa nerdragen över öron och panna och en tjock fuskolle uppdragen till hakan. 

För säkerhets skull körde jag den lite större men längre vägen till badet för det kan driva igen ganska fort ibland och då vill man hellre vara på en lite större väg med mera trafik. Nu var den vägen alldeles nyplogad, så det var inga problem att ta sig fram. På hemvägen glömde båda jag och de två andra bort oss och körde den vanliga vägen, dvs den genare med mindre trafik, men den var faktiskt helt ok, även om det är skönt att slippa möte med timmerbilar eller andra större ekipage. Det har faktiskt hänt en gång för några vintrar sedan, att bilen vi färdades i fastnade i snökanten vid ett möte av just en timmerbil. Som tur var såg chauffören vårt läge, stannade och drog upp oss på vägen igen.


I går kom plötsligt baklusten över mig. Det var kanske för att kompensera maken som skottar och skottar. (I dag har han bland annat varit uppe på lagårdstaket och skottat av mycket av snötäcket där, som var 1.40 djupt.) Jag har ju ett paket jäst i kylskåpet, tänkte jag och kände att det jag ville prova på var att baka kubbar! Nåja, det är inte alltid man är logisk i sitt tänkande. Kubbar blev det i alla fall, och det var första gången jag bakade sådana. Jag blev nöjd med resultatet men inte med receptet. Degen blev alldeles för kladdig så jag fick tillsätta mycket mer mjöl än det som angivits. Efteråt hittade jag ett recept som jag tror är bättre och som jag kommer att använda nästa gång - om det blir någon mer gång. Jag är inte så förtjust i degar som är kladdiga och fastnar på fingrarna när man ska försöka göra något av den. Men , som sagt, goda blev dom.



Nu har jag ju fortfarande ett paket jäst i kylen så om baklusten kommer över mig i morgon får jag väl tänka ut något lämpligt. Kanske släta bullar, det var länge sen jag smakade. Det får mig att tänka på när jag och mellansystern åkte med badbussen till Flatenbadet när vi var små och där blev serverade kall mjölk och en slät bulle och det var hur gott som helst! I väntekön fick vi sjunga: 

"Mjölk och bullar, mjölk och bullar, 
det är det bästa som jag vet
 - oh vad det är härligt! - 
Mjölk och bullar, mjölk och bullar, 
det är det bästa som jag vet!"


För de allra flesta var höjdpunkten på dagen utspisningen av mjölk och bullar. Alla som deltagit i badresorna minns det ”oändliga” köandet i fållorna, där man delades in efter kön och ålder vilket gjorde att somliga ofrivilligt och till sin ledsnad måste skiljas från en badkamrat.
Ett tidsfördriv i kön var att slå den medhavda muggen, oftast av emaljerad plåt, ljusgul med grön kant upptill, i räckena längs fållorna. Ljudet var ibland öronbedövande. Mjölken skopades direkt ur de stora krukorna av metall från Mjölkcentralen. Vem som stod för bullbaket är okänt. Tilldelningen var tre släta, ofyllda bullar till yngre barn, fyra till äldre. Ibland skulle det vara extra festligt och då bjöds det på kubbar. Säkert uppskattat av vuxna men barnen rynkade på näsan åt de torra tingesterna med smak av bittermandel.

Oj, nu blev det mycket nostalgi!








4 kommentarer:

  1. Åh, mandelkubbar är för mig mamma, sommar och vinbärssaft. Det var länge sen jag bakade mandelkubbar så man kanske skulle göra ett försök. Men jag har för mig att man i mammas recept använde hjorthornsalt i stället för jäst, måste gå och kolla :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är därför jag fortfarande har kvar jästpaketet i kylskåpet. :-) Det går att byta ut hjorthornssaltet med bakpulver.

      Radera
  2. Oj, vad du får mig att minnas. Badbussen gick hemifrån Spånga till Lövstabadet. Visst minns jag bullarna och mjölken, men vi fick vår i vita backelitmuggar.
    Mandelkubb går ju så himla fort och enkelt att göra, så jag vet inte varför jag mest gör dom på sommaren.
    Otroligt vad med snö ni har. Vår dryga halvmeter räcker mer än väl.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att vi också hade vita backelitmuggar, emaljmuggar var nog före min och syrrans tid. Men jag minns de där badresorna som något trevligt, och det vara säkert avlastande för föräldrarna (läs mammorna). Däremot kan man ju fundera över om inget barn drunknade eller försvann .

      Radera