En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 5 februari 2015

Februari 5


Huset som går under namnet "Kaféet", numera fritidsbostad.

Jag har snöat in på det där med snö. Inte så konstigt kanske om man bor i norra Sverige och  man försöker hitta något motiv utomhus. Något snörekord är det inte ännu. Jag minns vintrar som inte ligger alltför långt bort i tiden, då det varit värre i fråga om snömängden.

"Sommarhuset" med traktorgaraget och en bit av fuset, allt i Holgers

I dag har det i alla fall bara fallit några enstaka flingor på eftermiddagen och då passar alla snöskottare på att klättra upp på taken och försöka lätta lite på de tunga täcken som ligger där. Som djupast på fustaket (ladugårdstaket för icke norrlänningar) i Holgers var det 1.40. Efter makens skottning där är det betydligt tunnare där, liksom på traktorgaraget och förrådet här på gården. Tre av totalt sju tak skottade, lekstugan oräknad.


I går träffade jag byns senast inflyttade. Lite överraskande låg han (jag tror att det är en han) där i snön en bit från vägen jag och hundarna kom gående på. Att jag la märke till honom berodde på att Cilla ville rulla sig mot något på vägen som såg ut som stenar. Stenar ovanpå snön var lite konstigt, så jag tittade lite mera noggrant och såg att det var älglortar. Aha, tänkte jag, har älgen som uppehållit sig väst i byn under en längre tid förflyttat sig hit nu. Och så kollade jag efter spår, och mycket riktigt fanns det djupa spår från vägen och ut i skogen vid Sörträskets kant, och en bit bort låg han.


När vi lite senare skulle hem var vi tvungna att passera samma plats och just då kommer en av grannarna åkande på sin skoter en bit ovanför älgen. Det oroade honom tydligen, för han ställde sig upp. Där blev han sen stående, stilla som en staty, trots att Cilla upptäckt honom och började skälla. Cilla är ju ingen jakthund precis men för säkerhetsskull kommenderade jag henne fot och Helen stoppade jag ner i cykelkorgen jag brukar ha på sparkstyret. Ifall detta enormt stora djur skulle få för sig något. Men han stod blick stilla när vi passerade.


I dag vid lunchtid såg jag att han gick nere vid bäckkanten nedanför vår lägda och jag försökte se om han eventuellt verkade skadad, efter som han sökt sig till en by och stannat här under så pass lång tid, men han rörde sig så enormt lite att jag inte kunde spana så länge, för jag hade släta bullar på gång i ugnen. Jag fotade honom i alla fall med ett lite större objektiv, men den bilden sparar jag till lite senare, om den blev bra.



2 kommentarer:

  1. Snö har ni verkligen fått en hel del. Vi också, men inte på långa vägar samma mängder.

    Det är fantastiskt när man ser skogens vilda djur och en älg vill man inte komma för nära. Hoppas den inte är skadad, för då har den svårt att klara sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I dag har den fått somna in, vilket nog var en barmhärtighetsgärning. Jag kunde se där den gått dan därpå i skoterspåret, att den släpade vänster bakben och på två dygn gick den kanske 200 meter. I morse låg den mitt på skoterspåret och efter en stund åkte man ut och sköt den.

      Radera