En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 8 februari 2015

Februari 8


Precis när jag och hundarna ska gå ut genom dörren, kommer det första jordskalvet. Jord och jord, det är snö som kommer. I massor och i en väldig fart. Det smäller som av en explosion innan hela ena sidan av taken släpper all snö, och låter det rasa ner på vår framsida.  Under dess nerfärd skakar och knakar hela huset och visste man inte bättre så skulle man kunna tro att det är ett ordentligt jordskalv på gång. 

Jag är väldigt glad att jag inte hunnit gå ut ännu och som tur var hade maken hunnit gå ut genom grinden och befann sig också i säkerhet. (Man kan bara tänka sig hur det skulle vara att komma iväg för ett snöskred på en fjällsida.) Cillas ben darrade för fullt, hon avskyr takras och hade varit orolig den senaste kvarten, som vanligt utan att vi förstod varför. Hon hör långt i förväg vad som är på gång. 



Senare, när vi kommit hem från barnbarnet Lisas 7-årskalas och jag satt på sängkanten, på väg att lägga mig, kom en ny explosion, huset riktigt hoppade till, knakade och kved och den här gången trodde jag nästan att taket skulle rasa in (vi har sovrummet på övervåningen och det finns ingen vind). Hundarna for i förskräckelsen ner från sängen i en faslig fart och jag var nästan på väg, jag också. Men det var den västra takhalvan som släppte iväg sitt snötäcke. Nu behövs i alla falla ingen takskottning på det taket. 

Att snön rasade berodde på att det plötsligt blev plusgrader ute och förutom att många plåttak blev snöfria, sjönk snötäcket ihop med nästan ett par decimeter. En antydan till skare hann det bli men för tunt för att det ska hålla något. Lite bättre att ta sig fram i skoterspåren med sparken blev det i alla fall.

Ytterligare ett av naturens krafter fick vi känna på natten till i dag, då stormvindarna ven runt knutarna och fick takplåtar att skallra och allt löst att fara runt. Vi hade blivit förvarnade i god tid och för säkerhets skull skickat hem våra lördagsbesökare, barnbarnet Lottie med föräldrar, så att dom inte skulle bli fast på vägen bland nerblåsta träd. 


I dag har det varit en alldeles vanlig februarisöndag, några grader kallt, svaga vindar och inga älgar som stoppar upp skoter- och sparktrafiken.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar