En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 29 mars 2015

Mars 29


Säga vad man vill om snö som faller i slutet  av mars, vilket är fullt normalt för att vara i våra trakter, men rent och fint blir det, och så ljust att man behöver solglasögon då man går ut. Frågan är bara var man ska gå när det ligger en decimeter kramsnö överallt, Helen får genast pälsen full av snöbollar och kan till slut inte röra sig. I går valde jag att följa byavägen som var plogad men ändå hade nog med is och snö för att man skulle kunna ta sig fram med sparken.


Bäcken, med namnet Älven, ligger öppen och håller även Nördträsket öppet en liten bit ut. Det är där de första svanarna brukar hålla till. I går såg jag inga, men det kan ju ha legat någon eller några nära land, osynliga för mig.


Kobron, alltså en bro som korna använder sommartid, ligger halvt begravd i snön och visar hur pass mycket snö som fortfarande är kvar. 

När jag är ute så här med hundarna, hinner jag tänka och fundera på mycket. Det är en av fördelarna med att ha hund, man hinner rensa huvudet på både det ena och det andra. Ofta kommer jag på något som känns som ett utmärkt tema att skriva om på bloggen, ibland riktigt trängs idéerna och jag kan tänka att jag nog måste skriva två inlägg för att få med allt. Sen kommer jag hem och tar itu med sånt som ska göras där och när jag så äntligen sätter mig ner för att skriva det där inlägget... Bortblåst! Vad sjutton kan det ha varit som kändes så nödvändigt? Har inte en aning. Jag får nog börja ha med mig ett litet block och en penna för att skriva ner de där utmärkta idéerna som poppar upp.


För det kan väl inte vara så att minnet börjar svikta på grund av ålder? Visserligen har jag gruvat mig en hel del inför min nära övergång från sextio- till sjuttiotal, men jag tror inte att det är därför inspirationen sviker mig när jag sätter mig framför datorn. Jag ser det mera som att det är den härliga naturen och de fantastiska omgivningarna jag rör mig i som inspirerar mig. Då när jag är ute, alltså. Köksregionerna är tydligen inte lika inspirerande.


Det gick bra att sparka fram till Karinvändskivan, men sen kan man säga att sparkföret på vägen tog slut. Jag kämpade visserligen på ända till Svartå, och där körde jag en sväng på lägdorna innan jag vände hemåt. På "Stora vägen", den som går till Fällfors, fanns inte minsta lilla snöremsa kvar och därmed kunde jag inte ta mig runt byn utan fick vända och åka samma väg tillbaka som jag kommit. 

I dag, när vi gått över till sommartid, har vi gråväder, med risk för mera snö och det blåser också lite. Men inte hindrar det en hundägare från att gå ut, frågan är bara var vi ska gå denna gång.


6 kommentarer:

  1. Vårvintern.... visst är det vackert. Särskilt när himlen är blå.
    men jag måste erkänna att jag är rätt avundsjuk på dom
    som bor i snöfria trakter just nu.
    Vintern behöver ju inte vara så förskräckligt låååång!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hellre snö än regn säger jag, även om det snöade småspik nu när jag gjorde kvällsrundan med vovvarna. Och temperaturen kan vi knappast klaga på denna milda vinter.

      Radera
  2. Härliga bilder å härligt skrivet. Du är så bra på att få till det. Vi har annan var dagsväder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla! Om det nu vore så väl att det var vackert väder i morgon när vi ska till Byske och vattengympan. Efter det ska jag till Staan för att hämta ut mina nya glasögon och sedan träffa svärdottern och då får det också gärna vara vackert väder.

      Radera
  3. Fina bilder och visst blev det vackert med mer vit snö.
    Svårt att tro att det någonsin ska bli barmark när man ser dina bilder.
    Önskar dig en fin Påskhelg.
    Monica

    SvaraRadera
  4. Vackra vyer, men i mitt tycke trist att så mycket snö ännu är kvar. Här är i princip all snö borta nu i skog och mark.

    SvaraRadera