En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

tisdag 3 mars 2015

Mars 3

Blogglusten har haft svårt att infinna sig men nu har vi ju redan hunnit in i mars månad, så jag får väl sätta mig vid tangentbordet och försöka skriva ner några tecken. 

Begravningen av min sista svägerska Eva är överstånden och det blev en ljus och fin högtid med många besökare. Prästen höll en fint tal och blev också med på sammankomsten i Forsgården efteråt. 

När man bor så här i glesbygden kan det bli lite lustiga personmöten ibland. Inte nog med att de flesta, i alla fall många, visar sig vara släkt med varandra, om än på långt håll, utan det kan också inträffa att prästen visar sig vara en vattengympakompis. Har man arbetat inom serviceyrken stöter man på bekanta överallt, på gott och ont. Som tur är, är de flesta människor trevliga, kanske för att man vet att man stöter på varandra i tid och otid, och det skulle bli olidligt om man var osams.

 Mobilfoto

Sonsonen fyllde 8 år i går och för att vi skulle få ihop det där med firandet så satte hans mamma honom på bussen i Lycksele och han fick åka med den ända fram till slutstationen i Skellefteå, ensam. Där mötte pappa P upp, han som redan var här med anledning av begravningen. För säkerhets skull hade hans mamma skrivit namn och telefonnummer på en av sonsonens armar. Jag tror att den resan stärkte grabbens självförtroende en hel del. Och så blev det ju kalas, mad allt vad det innebär.

I morgon är det PRO-möte (i samma lokal som vi var i efter begravningen) och jag har lovat att ställa upp som kökspersonal. 

På torsdag är det artrosskola, och då ska jag vara där lite tidigare för en sammanfattning av lektion 2, som jag missade pga halkan. Direkt därifrån åker jag in till Staan för att vara barnvakt och Yngresonens döttrar. 

Veckan är nästan fullproppad av trevligheter. Nu önskar jag bara att det här gråtrista vädret tar slut och solen börjar visa sig igen. Det får gärna bli lite kallare också. Tror inte att jag har varit med om en mildare februari än den som har varit detta år. Blött, slaskigt och moddigt blir det på vägarna också, rena stockholmsvintern. Så vill vi inte ha det!



Tur att det finns skoterspår som går att sparka på, särskilt nu när maken, Äldresonen och grannsonen fraktat bort älgmagen som låg kvar utmed skoterspåret och lockade hundarna. Det hade inte varit så kul och det legat kvar där när nallarna vaknar.



3 kommentarer:

  1. Jag förstår att det var stort för den nyblivne 8-åringen att resa ensam på bussen.
    Jag håller med dig om att det har varit en osedvanligt mild februari. Ännu ovanligare hos dig än här i.o.f.s.
    Kram/Kicki

    SvaraRadera
  2. Det här med blogglust är upp och ner för många av oss. Jag vill inte sluta med bloggandet, men det bli när man har något att berätta.
    Du verkar ha fullt upp och samma är det här. Jag tänkte häromdagen när klockan nästan var fem och det var ljust ute - nämän det är ju mars. Vintern (i alla fall här) är slut och på promenaden igår var det fullt av snödroppar i parken.
    Söt sonson du har. Mina barnbarn är vuxna och har fått barn.Hoppas att jag får vara med ett tag till och se barnbarnsbarnen växa upp.
    Ha det bre.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  3. Det går i vågor detta med blogglusten. Jag är också nere i en lättare svacka, inte bara just nu när jag är sjuk, för det har hållit i sig ett bra tag. Har kommit av mig när det gäller att ta bilder också.

    Duktig sonson som klarade och tordes göra bussresan själv. Glädjen var nog stor när han fick paket och kalas.

    Blev älgen skjuten som du skrev om tidigare? Var den skadad eller sjuk?

    SvaraRadera