En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

onsdag 17 juni 2015

Juni 16

Det är bäst att jag fortsätter att berätta om PRO-resan innan den hinner förblekna. Det fina med foton är att man kan återuppleva en viss händelse genom att titta på bilderna. I detta inlägg blir det många bilder och inte så mycket text.




Vi skulle nu tillbaka till krukmakeriet, där själva krukmakaren Björn Larsson nu hunnit komma hem från stadsbesöket. Han tog utan krumbukter på sig ansvaret för det hela, och vi hade ju inte lidit någon skada, så vi förlät honom på direkten.



 På trappen till sin verkstad och butik berättade han om sin utbildning, sina utmärkelser och vad han tillverkade. Verkstaden ligger på hans fädernesgård och han är helt inriktad på krukmakeri, det finns  ingen servering eller annat vid sidan av. Under sommarmånaderna har han fullt upp med besökare och försäljning av det han tillverkat under övriga året. 


Till och med solen tittade fram när vi stod ute på gården och lyssnade.


Under hans anförande hann jag upptäcka resultat av hans fantasi, inspiration och skicklighet. Det fanns överallt, på marken på väggar och staket, på och i träden. Han hade inte behövt berätta att han spelade gitarr, det förstod man ändå.


Temperaturen i topp!


Kanske ett halsband av keramikkulor vore något? Nu var det här sisådär 2 meter långt och skulle nog blir både tungt och besvärligt att bära.



Till och med i vattentunnan fanns det grejor. Där låg två rejäla skålar och flöt!


Inne i verkstaden var taket helt behängt av muggar. Jag hade gärna köpt med mig ett par hem, men dels var dom inte billiga, skulle bara fattas, och dels är våra skåp redan fullproppade. 


Ännu hellre hade jag velat köpa en av dessa små kannor, men jag behärskade mig och nöjer mig med den lilla skålen av honom jag redan har, den jag fått av Yngresonens familj och som står på köksbänken med en vitlök i.


 Högst upp på väggen hängde detta huvud, en hiskelig blandning av människa och tjur. Jag fick inte tillfälle att fråga Björn vad det egentligen skulle föreställa. Kanske lika bra, man ska nog inte fråga en konstnär vad hans alster föreställer. Jag tyckte i alla fall om den.


För oss här i Västerbotten är de här förpackningarna från Norrmejeriet välbekanta, och keramiken på bilderna är alla Björn Larssons.


Rocka tungt!


Några böner bad jag inte, men naturligtvis var jag där och snurrade på rullarna.
Obs, handdukarna som hänger på tork! 


Plankdekoration.


Och så hittade jag ytterligare ett sånt där huvud, eller om det är en mask, denna gång på en laduvägg.

Jag skulle nog kunna visa lika många bilder till, men nu får det räcka för den här gången, vi måste ju vidare, till Lilla Madeira. 

Fortsättning följer...




2 kommentarer:

  1. Kul att följa din resa, många fina bilder.
    Jag har faktiskt aldrig rest på nån sån där guidad tur. Är heller inte medlem i nån pensionärsförening, men det kanske man skulle vara.
    Dessvärre gillar jag inte att åka buss (har för lätt att bli åksjuk).
    Visst är det trist att sommaren dröjer i år. Vi har visserligen haft 4-5 dagar nu som man kan kalla sommar, men nu väntas ju regn hela midsommarhelgen.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Så trevligt i både text och bild du återger din resa till välkända platser.
    Intressant och trevligt att få återuppleva och förstå hur mycket man missat att ta in vid besök på platserna. Mitt detaljseende gör att jag ofta missar en hel del men fyren den har jag också på bild.
    Önskar dig en fin och myggfri midsommarhelg.
    Allt gott.
    M

    SvaraRadera