En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 9 juli 2015

Juli 9

Jag känner mig lite allmänt trög i dag. Inte så konstigt kanske efter 80 mil i bil. Från start till mål tog det ca tolv timmar och då medräknat en matrast och hundrastning i Hudiksvallstrakten och en fika med hundrastning vid Q8 i Hörnefors. Det regnade nästan hela vägen, men straxt före Umeå blev det bättre väder och uppehåll. När vi närmade oss Skellefteå kunde vi se hur låga, mörka moln, likt dimma, drog in ifrån havet och därmed tog det lite bättre vädret slut. I dag har det mer eller mindre hällregnat hela dagen, precis som det antagligen gör i större delen av Sverige denna dag.


Syster G, som vi kommit för att hälsa på, har en sommarstuga på Björkö utanför Norrtälje, med bara några minuters gångväg till Björköfjärden. Om man väljer att gå en lite längre promenad och åt öster i stället för åt väster, så kan man blicka ut över Ålands hav. Bylehamn ligger vid det sistnämnda vattnet och dit gick vi en förmiddag med regngråa skyar hotande över oss, men dock uppehåll.


Somliga har det väldigt prydligt, för att inte säga en smula stelt, på sina tomter, med asfaltbeläggning, kantstenar i betong, formklippta granar och ståtliga båthus med bryggor.


Andra håller en lägre standard.


Många båtar har inte kommit sig ner i vattnet ännu.


Ankaret är inte kastat.


För en som bor på norra Västerbottens landsbygd kan växtligheten på Björkö te sig en aning tät, lite väl lummig till och med, och de flesta ängar är igenvuxna. Det finns förstås mycket vackert att titta på, som denna syren översållad med ljust, ljust rosa blommor. 
Inte direkt som man är van vid när man kommer från den nordligaste landsdelen, där man ser till att ha utsikt åt både norr, söder, öster och väster. Det kan ju komma någon gående eller körande, och det vill man ju inte missa. 



2 kommentarer:

  1. Trist när ängarna växer igen och fylls av sly.
    Borde vara enkelt avhjälpt med hjälp av ett gäng hungriga får!

    SvaraRadera
  2. Lång resa blev det för dig, men säkert värt det. Det är alltid en upplevelse att se annan typ av natur än man är van vid. Visst är det trist att ängarna växer igen, för det har varit ett slit för dem som skapade dom.

    SvaraRadera