En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 21 september 2015

September 21




Nu bjuder naturen till riktigt ordentligt vad gäller form och färg.


Jag hade kunnat gå länge i skogen i dag om inte Cilla hade stirrat så ihärdigt åt ett och samma håll hela tiden, med kroppen på helspänn, samtidigt som jag hittar avföring som i alla fall inte kommer från räv. Det är vid sådana tillfällen som jag kan få för mig att det finns en nalle inte alltför långt bort.


Men det är sant som det sägs många gånger, att man kan gömma sig bakom kameran och dölja sina känslor. Det funkar faktiskt.


Det låg en egendomligt formad träbit mitt på stigen. Jag lyfte upp den och la den i fönsterlaven. Den kan få bli ett riktmärke för mig, precis som den fyrkantiga stenen där det brukar komma upp några små kantareller, eller storstenen som Cilla alltid klättrar upp på och står där och dreglar, eftersom hon förväntar sig att jag ska säga: "Nej men, vad är det för ful/fin hund som står här uppe då?" och plocka fram en frolicbit ur fickan.


Det går ju inte att låta bli att fota de gulsvarta asplöven som fortfarande klamrar sig fast vid sin gren, precis utmed stigen. Bor man i Skellefteå så vet alla vad de färgerna står för, nämligen SAIK. Hockeyn har ju satt igång för säsongen och även om jag inte är särskilt hockeyintresserad så håller jag naturligtvis på stadens stolthet.

Färg och form på molnen är fascinerande även om jag hellre hade sett något annat. Får jag önska mig väder till i morgon så blir det uppehåll, eftersom jag ska gå på stan en hel del, både med och utan barnbarn. Men det vet man ju att vädret styr ingen över. Tack och lov.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar