En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 3 september 2015

September 3


Det är ingen idé att jag ojar mig över att tiden gått så fort, att jag haft mycket att stå i eller att blogglusten bara inte har infunnit sig. Lite av sanning finns väl i allt det där. Ibland händer det så mycket i ens omgivning att det helt enkelt bara blir för mycket, man orkar inte skriva om alla intryck och känslor.


Det har varit barn, barnbarn, systrar och annat folk som besökt oss i sommar. Vi själva har också varit på besök och tillställningar. En lagom behaglig och händelserik sommar med andra ord. Att vädret var sisådär fram till augusti har jag redan glömt för efter det har vi haft ett mycket fint väder, det har rentav blivit lite väl torrt i markerna. 


Häromdagen kände man klart och tydligt att hösten anlände och natten till i dag var det som kallast bara 0,5 grader. Snudd på frost, vi klarade oss med en hårsmån. Frågan är bara om vi gör det i natt också. Till helgen skulle det visst komma lite nederbörd men sedan var ett nytt högtryck på väg in från Atlanten.

Jag har inget emot hösten, tvärtom, luften blir hög och klar, det blir lättare att andas och man orkar jobba mer när det inte är så varmt. Lövträden har så smått börjat fälla sina löv men i min trädgård finns det både bär och blommor än. I skogen är det gott om blåbär och snart är det dags för lingonen. Blåbär har jag plockat en del, för det använder vi nästan dagligen i filen, men lingon har jag kvar så mycket av i frysboxarna att dom står jag över i höst.

På tv och i radion pratar man i dag mycket om den lilla treåriga syriska flyktingpojken Aylan som hittats drunknad, tillsammans med sin bror och mamma. Ett av många så oerhört tragiska öden i dessa tider. Det är helt obegriplig att en man, Bashar al-Assad, Syriens president (en fd tandläkare), låter sina landsmän lida på detta vis!  Hur kan man få ett sånt storhetsvansinne? Och hur kan stormakterna låta denna människa få sitta kvar på sin post? Förresten, jag tar tillbaka, det är inte en människa, det är ... Jag hittar faktiskt inga ord för vad han är.




1 kommentar:

  1. Vilket vackert löv!
    Visst är det så att bloggandet får den tid man har, det finns ju annat att hinna med här i livet.
    Jag märker ju att det tar väldigt lång tid att gå igenom de foton man tar. Jag plåtar dagligen, men det blir många att kassera och andra att beskära.
    Visst är det fasansfullt med alla dessa människor som flyr från sina land och många bara för att möta döden på väg till ett annat.
    Kram/Kicki

    SvaraRadera